Wednesday 12 November 2014 photo 2/2
|
Det är en enorm njutning att lyssna på hög musik som jag inte haft innan.
Ofta när jag lyssnar på musik så kan jag ha det på bra volym men det går alltid till en punkt då jag inte vill höja volymen mer, speciell om jag har hörlurar. Antar att det kommer från min enorma rädsla att få hörselskador. Men på det senaste halvåret så har jag börjat ha små, korta perioder då det verkligen inte finns något bättre än att sätta på sig hörlurar och börja lyssna på en bra låt, och långsamt höja för att när den är som bäst ha riktigt jävla bra volym i lurarna. Det gör inte ont i öronen, inte ens på det där "eeh jag borde nog sänka nu"-sättet som jag kunde få innan, utan det är bara en kort period under en låt/3 minuters tid då jag fyller öronen och hela huvudet och kroppen med undebar musik medan jag antingen tänker otroligt mycket eller inte tänker alls.
Så fort jag får en känsla av att jag har panik för att jag måste arbeta men inte kan få för mig att börja på något så brukar jag göra såhär. Efteråt känns det helt okay att börja pyssla med en video eller bild igen! Eller de gånger jag verkligen inte kan sova och frustrationen är enorm. En låt senare så är man mycket lugnare och kan fokusera igen.
Det spelar egentligen inte så mycket roll vem som sjunger heller. Det måste inte ens vara sång, ren musik fungerar också (men är mer kräsen när det gäller instrumentalt). Igår lyssnade jag igenom så gott som alla Rybaks låtar jag har på mobilen (förutom de sorgligaste, ville inte börja gråta) och det var en av dem som jag av någon anledning bara höjde och höjde volymen på tills den var på max och det var så underbart <3
Finns ingen anledning för mig att skriva detta. Vill bara kunna påminna mig själv antar jag om att detta är en väldigt bra metod ifall jag någonsin behöver en paus-knapp i livet.
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/bluecanary/519087275/