May
Monday 29 November 2010 photo 1/3
|
Jaaa... Gårdagens händelse var väl inte helt underbar precis... (A) Jag berättar ifrån början - Lisa och jag var ute och red på vårt lilla monster, Fiona. En blåsig och kall dag. När vi gått cirka 100-150 meter så började hon att testa oss något förskräckligt, värre än vad hon gjort. (hon testade oss i säkert 200 meter eller så).
Hon snodde runt och gick målmedvetet hemåt, dock kunde vi stanna henne men det svåra är att vända henne och lyckas man med det så vänder och sticker hon bara igen efter någon meter. Men igår blev det alltså ännu värre då det var svinhalt på vägen,
hon hade nyss snott runt och börjat trava hemåt när jag (Lisa red och jag gick bredvid) tog tag i henne för att stanna henne (hon stannar bättre för den på marken) halkade jag framför hennes framben, paniskt hängandes i tygeln, livrädd för att det var så jag skulle dö kände jag hennes hovar dunsa mig lätt i ryggen innan hon stannade och Lisa skrek bara högt att jag skulle flytta mig, jag allmänt gled ner i det djupa och snöiga diket och ÖVERLEVDE!
Det var andra gången som jag ramlade så framför en häst, gjort det en gång innan, men då snubblade jag över en sten när jag travade (ledde) Mimmi (världens finaste gotlandsruss RIP Mimmi<3). Då blev jag också väldigt rädd och trodde allvarligt talat att jag skulle dö, men Mimmi travade med höga benlyft och snuddade mig inte ens, fina Mimmi <3.
Efter olyckan med Fiona och efter att hon vänt ännu en gång så att hon nästan föll över i galopp så satt Lisa av och vi försökte leda henne, vilket inte heller gick så bra, men tillslut fick vi till det genom att först rygga henne med huvudet mot hemmet flera meter (hon är faktiskt väldigt duktig på att rygga ;)) och när vi gjort det plus stått stilla några minuter med jämna mellanrum så vände vi henne och ryggade henne med huvudet bort ifrån hemmet.
Vilket hon också lyssnade bra på :). Lisa och jag ledde i varsin tygel för att hon skulle bli så inramad som möjligt och ifall hon svängde ut över vägen skulle jag stoppa henne från diket så att hon inte vred sig så och Lisa stoppade henne med kroppen uppe på vägen. Efter ryggningarna blev hennes försök att vända om lamare och lamare tills hon bara tittade lite åt sidan för att se om vi blivit klena på något sätt, men med en tillsägelse gick hon fint framåt igen och frustade glatt och ljudligt eftersom hon blev alltmer avlsappnad.
När hon gått fint i 100-250 meter utan problem vände vi hemåt då kände jag att jag också kunde hoppa upp och rida hem, så båda fick sig en tur på hennes barbackarygg ;) på vägen hem gick hon snabbt men efter många halter och stillastående gick hon snällt och lyhört tillbaks till stallet :). Och båda två är väldigt stolta över att vi kom på ett bra och effektivt sätt och vann över henne. Hade hon fått som hon velat och vi gått tillbaka hem för att hon krånglade hade hon garanterat tagit lärdom utav det och fortsatt med att bråka, visserligen vet vi inte hur hon kommer att sköta sig nästa gång vi går ut med henne, men förmodligen blir det bättre och tillslut slutar hon när hon helt kan lite på oss.
Tanken slog mig nämligen inte förräns igår att hon testade oss och att hon inte bara var lat och ville hem <.< klart som f*n att hon testar oss när hon flyttar till en ny plats med nya människor som hon inte vet om hon kan lita på.. Hon har ju bara bott här i två veckor lite drygt och måste ju kolla om vi är värdiga att vara hennes ägare... (Y)
Innan ridturen var Lisa och jag så duktiga att vi klippte in ett F och en smilis på hennes skinkor ;D hon har så tjock päls så det blir asballt x'D när vi klippte henne fick hon lite att tugga på och vi brukar grejja med öppen boxdörr, så vi märkte inte att maten tog slut så helt plötsligt med en vante och två borstar på ryggen gick hon ut ur boxen målmedvetet mot ensilagebalen ;) men vi hann hindra henne och mutade med lite mer mat i boxen (A).
Sedan en rolig händelse efter turen så stod hon fint i boxen med öppen dörr och utan mat, fast Lisa och jag lockade ut henne (vi skulle släppa ut henne i hagen) och hon gick efter oss i stallet men när vi stannade för att ta på grimman och öppna dörren så *TRUMVIRVEL* såg Fiona maten och försökte smyga dit men vi stoppade henne, då vände hon om och gick tillbaka, Lisa och jag försökte desperat komma upp framför henne så att hon inte gick runt till andra sidan med kraftfodret och höet men istället för att sticka dit smög hon in i sin box och ställde sig, vi blev så förvånade xD man bah "... hon gick in i boxen av sig själv..." så hon fick massa beröm och sen bar det ut i kalla hagen. ;)
UJUJ vilken trevlig dag man kan ha. :)
hon hade nyss snott runt och börjat trava hemåt när jag (Lisa red och jag gick bredvid) tog tag i henne för att stanna henne (hon stannar bättre för den på marken) halkade jag framför hennes framben, paniskt hängandes i tygeln, livrädd för att det var så jag skulle dö kände jag hennes hovar dunsa mig lätt i ryggen innan hon stannade och Lisa skrek bara högt att jag skulle flytta mig, jag allmänt gled ner i det djupa och snöiga diket och ÖVERLEVDE!
Vilket hon också lyssnade bra på :). Lisa och jag ledde i varsin tygel för att hon skulle bli så inramad som möjligt och ifall hon svängde ut över vägen skulle jag stoppa henne från diket så att hon inte vred sig så och Lisa stoppade henne med kroppen uppe på vägen. Efter ryggningarna blev hennes försök att vända om lamare och lamare tills hon bara tittade lite åt sidan för att se om vi blivit klena på något sätt, men med en tillsägelse gick hon fint framåt igen och frustade glatt och ljudligt eftersom hon blev alltmer avlsappnad.
När hon gått fint i 100-250 meter utan problem vände vi hemåt då kände jag att jag också kunde hoppa upp och rida hem, så båda fick sig en tur på hennes barbackarygg ;) på vägen hem gick hon snabbt men efter många halter och stillastående gick hon snällt och lyhört tillbaks till stallet :). Och båda två är väldigt stolta över att vi kom på ett bra och effektivt sätt och vann över henne. Hade hon fått som hon velat och vi gått tillbaka hem för att hon krånglade hade hon garanterat tagit lärdom utav det och fortsatt med att bråka, visserligen vet vi inte hur hon kommer att sköta sig nästa gång vi går ut med henne, men förmodligen blir det bättre och tillslut slutar hon när hon helt kan lite på oss.
Sedan en rolig händelse efter turen så stod hon fint i boxen med öppen dörr och utan mat, fast Lisa och jag lockade ut henne (vi skulle släppa ut henne i hagen) och hon gick efter oss i stallet men när vi stannade för att ta på grimman och öppna dörren så *TRUMVIRVEL* såg Fiona maten och försökte smyga dit men vi stoppade henne, då vände hon om och gick tillbaka, Lisa och jag försökte desperat komma upp framför henne så att hon inte gick runt till andra sidan med kraftfodret och höet men istället för att sticka dit smög hon in i sin box och ställde sig, vi blev så förvånade xD man bah "... hon gick in i boxen av sig själv..." så hon fick massa beröm och sen bar det ut i kalla hagen. ;)
Comment the photo
låter intressant allt dethär :3
25 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/blyertspenna/478677584/
Visa toppen
Show footer