May
Tuesday 31 July 2012 photo 1/3
|
(Knasig bild och jag gör den inte bättre med att finnas till - grimskaftet levde sitt eget liv - men Fiona ser inte så hängmagig ut här så då ser hon nästan lite snygg ut :D) foto: @kossakossakossa
I alla fall, igår (skriver nu kl. 02.00) så skrittade vi ut en ganska lång bit (mamma och pappa promenixade), eller jag och Fiona skrittade, Petra och Lisa travade och galopperade lite också. Jag ville hålla mig till skritt hela turen så att jag inte riskerade att riva upp skadan, men i och med att hon fick skritta länge så kom blodcirkulationen igång ordentligt och när hon rör sig så dämpas den lilla svullnaden. Var ute ca 3 timmar.
Vi red upp till en sjö där vi också stod och plaskade lite och vande dem vid att allmänt stå i vattnet vilket i sin tur kylde ner hennes ben i någon minut i alla fall. Den här rundan har alltid varit en allmänt bråkig väg med mycket protester även om jag ridit efter (fast förra gången vi red där, första gången med Petra, så gick det förvisso bra, men då red jag sist) men idag red jag först i princip hela bortvägen och hemvägen. Enda gången jag red efter var precis i början och sen när Lisa tog någon galopp. Det gick riktigt bra faktiskt och är nöjd över oss båda som vuxit tillsammans idag.
Vi red även först en sträcka som är ganska övervuxen vilket Fiona tyckte var otäckt. Många skulle nog i det läget piska på och bara tänka på att hästen var dum som fjantade sig där. Men om man tänker efter och ser det ur hästens synvinkel är beteendet väldigt lätt att förstå. Men vi arbetade oss igenom rädslan och Fiona växte som häst.
Angående beteendet. Hästar gillar öppna ytor, de vill kunna se runt omkring sig och de undviker normalt sett buskar och snår så mycket det går då det är gömställen för potentiella rovdjur.
Fiona hörde dels människor längre bort som hon inte kunde se vilket fick henne att inte vilja gå in bland snåren. Det var en smal stig, lerig med dåligt fäste, en stengärsgård till vänster och sly till höger, en hästs instinkter säger att det är farligt och därför ville hon inte gå där för hon kände sig fångad och sårbar. Men med övertalning och "jag accepterar inte ett nej" så gick vi igenom, sen en bit efter finns det även en smal grusväg som är väldigt inbäddad av träd, sly och skog så där tyckte hon det var otäckt att gå in också. Men istället för att undvika området eller försöka få fram Petra istället som brukar vara lättare att motivera så arbetade vi oss igenom hennes naturliga rädsla. Och överlevde till Fionas stora lättnad.
Ju mer vi tränar på att gå där hon känner sig osäker och utsatt eller ser dåligt desto mer kommer hon se att jag inte för henne där det är farligt för jag vet att det inte finns något farligt här, men hennes naturliga instinkter vet inte det.
Texten är förmodligen ganska kass, om man snackar språkmässigt men jag hoppas att ni förstår i alla fall.. Är lite lätt trött sååååå.
Btw så skall vi åka till hööks imorgon och försöka hitta någon bra bakteriedödande spray eller något då Fionas sår på läpparna trilskas med att inte läka. Förra året läkte de ganska fort om jag bara smorde idomin på ofta men i år är de envisa som tusan.. Så vi hoppas hitta något som sitter bra på läpparna och dödar bakterier då det är riktigt otäckt nu.. Dumma sår. För övrigt så har vi hämtat hem Fionas luftrörsvidgande medicin som vi fått utskriven då hennes hosta inte varit bättre i år, förmodligen pollenallergi, så hon får en omgång, morgon och kväll i två veckor nu och så får vi hoppas att det blir bättre också..
Och när jag ändå håller på så kan jag dela med mig av dagens sötaste händelse, jag brukar klia och massera Fiona och hon är särskilt förtjust när jag kliar henne på insidan låren, ljumskarna och juvren då hon har mycket bett där men idag höll hon nog på att svimma på riktigt. Hon fick världens längsta hals, flåsade som en dåre (Haha, Fionaflås kallas det här hemma, knasig flåsandning som hon får när man hittar ett gott kliställe eller när hon tycker något är riktigt gott - hehe, godis.) och överläppen blev till en snabel och så lyfte hon på högra bakbenet för att jag skulle komma åt bättre :') Söt <3
(Och efter ridturen så ställde hon sig även jättetokigt när jag kliade henne.. Jättelångt bak med bakbenen och huvudet högt upp i luften och Fionaflås. Hon stod typ som i tricket "spagat", eller som nättare utställningshästar ställs ibland..)
Annons
Camera info
Camera SLT-A65V
Focal length 24 mm
Aperture f/8.0
Shutter 1/500 s
ISO 100
Visa toppen
Show footer