Friday 2 August 2013 photo 4/4
|
Idag var jag ute och promenerade med Fiona ensam. Hon var ganska ofokuserad och stressad i början av turen - jag vet inte riktigt om det var något som bet henne då det var fruktansvärt mycket insekter runt oss stundvis.
Men efter några hundra meter beslutade jag att helt enkelt släppa henne, hon var superduktig i några hundra meter och följde mig, långsamt, men ändå i samma riktning som jag. Sen försökte hon vända några gånger och jag fick ta tag i repet igen för att hon skulle skärpa till sig.
Sen longerade vi på en äng, det gick verkligen inte bra, jag har jättesvårt just nu när jag leder henne att hålla humöret uppe - hon kan vara fruktansvärt respektlös och det är inte lätt att flytta en fjording som står tätt inpå en med bara några millimeters avstånd. Rumpan är aldrig några problem att flytta men bogen har alltid varit svår och just nu är hon på väldigt mycket för hon vet att jag har svårt att hålla mig sansad i värmen.
Jag blir frustrerad helt enkelt. Jag skäms, men det är sant och jag förnekar det inte. Ibland önskar jag bara att hon kunde vara lite lättare. Två och ett halvt år av slitande tär på en även om det kommit så otroligt mycket gott av kämpandet. Ibland blir jag bara förvirrad och vet inte vad jag ska göra, jag känner mig oduglig helt enkelt.
Jag förtjänar henne inte. Man ska aldrig, aldrig, aldrig ta ut ilska och frustration på ett djur men ibland blir det bara för mycket för mig och då brister det. Alltihopa. Jag vet inte vad jag ska ta mig till ibland. Imorgon blir det hårdträning ifrån marken med henne. Jag ska göra det tidigt på morgonen så att det är svalt och skönt och båda har behagligare energier. För nu går det för långt. Båda måste skärpa till sig helt enkelt.
Svetten rann på mig efter att ha hanterat min galning och jag beslutade att vi skulle ta ett dopp i sjön. Så idag tog hon sina första simtag här hemma. Nedkyld och glad över att ha lyckats med något tog jag nya tag och gick hem.
Trots att båda var jävligt trötta på varandra så bestämde jag mig för att helt enkelt släppa henne helt på hemvägen och bara lita på henne. Sagt och gjort. Hon brukar alltid knö och stressa när jag leder hem henne så det kan vara hårt arbete att bara få henne att gå med respekt så jag var orolig att hon bara skulle skita i mig men ändå släppte jag allt.
I många fall handlar det om just det. Släpp taget och låt det ske. Hon följde mig hem med djup respekt för min personliga sfär, höll sig bakom, gick bredvid eller stannade för att ta en tugga gräs innan hon gick i kapp mig. Hon stannade för handtecken och stod stilla tills jag ville gå och då följde hon mig.
Jag och många andra jobbar så otroligt hårt för att hästarna ska lita fullt ut på oss, men innan de kan göra det måste vi bevisa att vi kan göra detsamma. Det gjorde jag idag och det gick bättre än någonsin med promenerandet.
Fiona har aldrig varit speciellt intresserad av att följa mig, jag är varken intressant eller värdig nog antar jag - men vi jobbar på det - och så idag följer hon mig som en ängel... Jag var salig. Jag var så stolt. Till och med när vi kom in på stallgården följde hon hellre mig in i stallet än att gå och äta en bit utanför stallet som hon alltid vill. Så jag förväntade mig det och stannade med en liten suck och tänkte att det slutade där, hon visade inte ens en tendens på att välja gräset före mig.
Idag var vi TILLSAMMANS
Annons
Comment the photo
blyertspenna
Sat 17 Aug 2013 01:51
Ingen som jag uppdaterar på längre, tyvärr, annars har det varit http://kallblodsfjollorna.blogg.se, men nu skriver jag allt här ^^
wwiorek
Sat 17 Aug 2013 01:41
kollade nyss den bloggen haha, men hoppades du/ni hade någon ni uppdaterade haha
Mimmi Nowak
Sat 3 Aug 2013 11:42
Det med att hon putter med bogen känner jag igen för Hanna har gjort samma sak. Det är en sak de lärt av människor, som har putt de på bogen och knuffats osv. Det som jag tycker du borde göra är att säga till ritkigt ordentligt. Använd repet om det så behövs, det blir aldrig så mycket kraft att hon skadas ändå men hon får inte gå på dig, det är så sjukt respektlöst. Och till slut kan det bli farligt med, då hon förlorar mer och mer respekt genom att puttas och när hon blir rädd för något, spelar det ingen roll om du står i vägen.
Du vet säkert redan en del av detta, men jag skriver i fall du inte vet. :P
Du vet säkert redan en del av detta, men jag skriver i fall du inte vet. :P
blyertspenna
Sat 3 Aug 2013 15:38
och bra tanke där med repet! jag har inte riktigt tänkt på att använda det så men det är nog en teknik som kan hjälpa mig med vår lilla fejd! och tack så jättemycket, det gör en osäker tjej alldeles bubblig av lycka att få höra! och jag kan inget annat än att också säga: tack detsamma!
blyertspenna
Sat 3 Aug 2013 15:41
svårigheten med att använda repet är dessutom att hon står så nära med bogen att jag blir tvungen att rikta energin och repet mer mot hennes bakdel. den flyttar hon utam problem men jättebogen fortsätter hon att knö med och jag vill verkligen inte flytta mig. haha, hon gör det fan inte lätt för mig det lilla livet!
Mimmi Nowak
Sat 3 Aug 2013 17:31
Ja, det blir ju knepigt... Men flyttar hon alltså sig framåt med, så du hamnar längre bak än du vill?
blyertspenna
Sat 3 Aug 2013 19:35
jo hon backar mig helt enkelt genom att gå på mig. stundvis kan hon vara jätterespektfull (iaf om man jämför när hon blir som värst, men tack och lov använder hon inte sin styrka för att sticka, sparka, springa över och småjaga en som Lukas gjorde. så det känns som om jag har en chans iaf att ändra på henne med tillräckligt arbete. men det märks verkligen tydligt att jag tvivlat på mig själv och dessutom får kort stubin och värmen för då funkar väldigt få saker i knösituationer...
jag är så rädd för att göra fel och förstöra allt. så jag måste ständigt säga till mig själv att hon förlåter mig när det blir fel och att jag alltid får en ny chans med henne. det är det som är så himla bra med djur. de är inte långsinta..
jag är så rädd för att göra fel och förstöra allt. så jag måste ständigt säga till mig själv att hon förlåter mig när det blir fel och att jag alltid får en ny chans med henne. det är det som är så himla bra med djur. de är inte långsinta..
Fuxligan
Sat 3 Aug 2013 11:23
För att få respekt behöver man också ge respekt, ett evigt daltande brukar sällan fungera. Men jag förstår att du inte vill bli arg på Fiona, men ibland skulle jag tro att det behövs - utifrån min erfarenhet med Ruben med flera. Dessvärre är Ruben väldigt omtänksam, om jag bär på något som måste komma ut så gör han allt för att jag ska slänga ur mig min frustration och efteråt kommer han fram och försäkrar mig om att vi är vänner och så fortsätter vi passet.
Sen beror det ju självklart på hur man använder sin ilska, om det går ut på att spöa upp hästen så är det självklart fel. Men om man istället använder energin på samma sätt som hagens ledare gör så kommer man snabbt att få en fin respekt av individen. I hagen är det ju som så att lyssnar man inte på de små signalerna så kommer en stor tillsägelse och jag tror verkligen att det lönar sig bäst att använda den metoden så länge inte hästen har skada.
Men jag tror också att det många glömmer bort när de tar ut sin egen frustration i närheten av hästen är att även hästen måste få lov att ta ut sin frustration utan att bli nertryckt genom tillsägelser eller spö. Jag menar ingenting illa med det jag skriver utan jag hoppas att du kanske kan tänka i en annan bana och se att du inte gör fel, om du hade gjort fel idag så hade Fiona visat det. Du gjorde helt rätt!
Sen beror det ju självklart på hur man använder sin ilska, om det går ut på att spöa upp hästen så är det självklart fel. Men om man istället använder energin på samma sätt som hagens ledare gör så kommer man snabbt att få en fin respekt av individen. I hagen är det ju som så att lyssnar man inte på de små signalerna så kommer en stor tillsägelse och jag tror verkligen att det lönar sig bäst att använda den metoden så länge inte hästen har skada.
Men jag tror också att det många glömmer bort när de tar ut sin egen frustration i närheten av hästen är att även hästen måste få lov att ta ut sin frustration utan att bli nertryckt genom tillsägelser eller spö. Jag menar ingenting illa med det jag skriver utan jag hoppas att du kanske kan tänka i en annan bana och se att du inte gör fel, om du hade gjort fel idag så hade Fiona visat det. Du gjorde helt rätt!
blyertspenna
Sat 3 Aug 2013 15:30
jo men precis, det är ju så med tilliten också. det ska vara ömsesidigt! jag tror inte att ilska någonsin kan hjälpa mig, när jag blir arg slutar hon att lyssna. så det är en konst i sig att säga ifrån på skarpen utan minsta lilla ilska - det är då det funkar. jag är inte rädd för att säga ifrån men hon gör allt hon kan för att jag inte ska kunna säga ifrån. så det gäller att lära sig att ta övertaget innan hon gör det för då blir jag frustrerad och hon slutar lyssna.
Tack och lov är både Fiona och jag väldigt förlåtande och kan lätt börja på en ny kula dagen efter om det gått dåligt dagen innan. Det svåra egentligen är nog att förlåta sig själv dock för att man inte dög eller räckte till...
Tack och lov är både Fiona och jag väldigt förlåtande och kan lätt börja på en ny kula dagen efter om det gått dåligt dagen innan. Det svåra egentligen är nog att förlåta sig själv dock för att man inte dög eller räckte till...
blyertspenna
Sat 3 Aug 2013 15:35
ja, jag försöker alltid tänka så likt en häst jag kan och hur en ledare beter. men jag tror inte att resekterade ledare använder ilska... det är snarare en psykisk styrka.
det brukar jag faktiskt tänka på! om jag tappar kontrollen på mitt humör så har hon ingen som helst anledning att göra det jag ber henne om och jag har ingen anledning att förvänta mig det, kräva det eller hindra henne ifrån att vissa samma frustration. jag tycker det är så viktigt att låta djur visa det de känner, acceptera det och hantera det bra utifrån det. det är inte bara vi människor som får säga vad vi tycker och känner!
det brukar jag faktiskt tänka på! om jag tappar kontrollen på mitt humör så har hon ingen som helst anledning att göra det jag ber henne om och jag har ingen anledning att förvänta mig det, kräva det eller hindra henne ifrån att vissa samma frustration. jag tycker det är så viktigt att låta djur visa det de känner, acceptera det och hantera det bra utifrån det. det är inte bara vi människor som får säga vad vi tycker och känner!
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/blyertspenna/515539142/