Thursday 8 August 2013 photo 1/2
|
För två nätter sedan gick jag ut till hästarna i hagen för att få slappna av lite. Jag tappade kollen på tiden men jag tror att jag låg i hagen och slumrade i nästan två timmar..
Båda låg ner när jag kom in i hagen, Petra reste sig men jag kunde gå fram till Fiona utan att hon oroade sig trots ett oväntat besök i mörkret. Efter en stunds klappande la hon sig utsträckt på sidan och jag la mig mot henne, kliade henne och bara njöt. Hon lyfte huvudet några gånger på grund av olika ljud men la sig snart ner igen och andades tungt.
Petra la sig igen så småningom och till min stora förvåning gnäggande hon en feminin liten hälsningsgnägging helt plötsligt, mitt hjärta hoppade till och jag flyttade blicken mot henne och förväntade mig en pigg Petra som tittade på något som kom mot oss, men hon låg med mulen tungt vilandes i gräset och gnäggade ner i marken innan hon verkade somna..
Mina ben somnade så jag vände mig och vilade ryggen mot hennes rygg och blickade upp mot stjärnorna. Karlavagnen syntes tydligt och vissa stjärnor glödde klarare än andra. Jag blev sömnig och la mig ner på sidan, raklång i gräset längs med Fionas hals och rygg. När jag bytte ställning flög huvudet upp lite yrvaket och det krävdes lite uppmuntran från mig innan hon drog en djup suck och lade ner huvudet över min arm så att jag kunde omfamna hennes huvud och klia och smeka hennes ansikte.
Under tiden jag var där somnade hon helt två gånger med huvudet i min famn med högljudda snarkningar och spontana ryck i ben och öron - hon drömde! Andra gången hon somnade gnäggade hon också en gång, hest och dovt innan hon började snarka.
Stundvis blev hon spänd och reste huvudet för att lystra ut i natten men när jag låg lugnt och inte blev spänd själv la hon sig igen.
Ibland var det tvärtom, jag tyckte mig höra något och satte mig vaksamt upp och stirrade ut i mörkret, men Fiona slappnade av och hela hennes kropp sa "det finns inget där ute" och jag kunde lägga mig ner igen, hålla om henne och lugna mig själv (mörkrädd, jao) och slumra till igen.
Så ja, jag var ganska lycklig. Under loppet av några dagar har vår kontakt blivit mycket starkare och jag vet vad jag vill igen utan att tvivla på mig själv och tänka negativt. Det finns ingen som gör mig så lycklig och på det sättet som Fiona kan - eller jo, det skulle möjligen vara ett föl efter henne. Synd att man inte har tid eller plats annars hade jag lätt velat göra det... Med en tinker- eller ardennerhingst.. Dör lite.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Fri 9 Aug 2013 14:26
Alltså herregud, jag blir nästan tårögd :') Så underbart det lät!
Anonymous
Thu 8 Aug 2013 23:30
Vilken kommunikation. Makes me happy <3
jenniferthuner
Thu 8 Aug 2013 20:09
det där med földelen är lite synd att hingsten inte får vara tyngre än vad stoet är :/
Anonymous
Fri 9 Aug 2013 20:47
Du skrev visst att om fölet är litet så blir de inga problem, så jo jag läser.
Skaffa dig kunskap om avel säger jag
Skaffa dig kunskap om avel säger jag
blyertspenna
Fri 9 Aug 2013 22:31
Jösses amalia, flickor små - varför tjafsa om något som inte ger någon av parterna något i gengäld? Antingen diskuterar ni med en mogen ton till varandra (nu tjafsar ni och är rappa i mun) eller så slutar ni skriva här för jag har ingen lust att få upprepade kommentarer på den här bilden som bara är tråkiga och taskiga i tonen.
Anonymous
Fri 9 Aug 2013 22:35
Jag tycker det värkar som om du saknar kunskap då det till 99% aldrig blir några problem när en mindre märr betäcks med en större hingst. Hade det varit några större problem med det så hade vi inte haft dagens ras samt så skulle många hästar inte leva
38 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/blyertspenna/515620950/