Sunday 22 September 2013 photo 5/6
![]() ![]() ![]() |
Rasmus var en konstig katt när han var ett litet barn, han är inte mindre konstig nu.
Men jag tänkte mig på att skriva en liten text om; varför du bör träna din häst på att sitta fast, trassla in sig eller stå på sitt ledrep.
Jag har alltid fått lära mig hur viktigt det är att hästen aldrig får sitta fast och att den alltid ska komma loss om den drabbas av panik. Och det är alltid ett himla stohej om hur farligt det är om hästen trampar på sitt ledrep eller sina tyglar, jag har sett många som hamnat i mindre panik över en sådan simpel sak som kan hanteras på ett helt annorlunda sätt. Drabbas du av panik lär hästen inte göra bättre ifrån sig.
Jag har medvetet låtit Fiona gå efter mig med ledrepet släpandes i backen - ett stort tabu här i hästvärlden. Just för att hon ska trampa på det och fastna och när hon gör det så tänker jag inte göra något för att hjälpa henne loss. Jag vill att hon tänker själv och listar ut hur hon ska gå till väga för att ta sig ur knipan. Jag vill att hästen ska få möjlighet att tänka själv för det är de fullt kapabla till.
En förutsättning är förstås att hästen vet att man ska ge efter för tryck och är van vid tryck runt huvudet för att den ska ha en ärlig chans att få klura ut situationen själv. När hon inser att hon måste backa eller helt enkelt bara sänka huvudet så får hon en omedelbar eftergift och förstår att det var det repet och jag "sökte".
I det stora hela så lär man helt enkelt sin häst att inte drabbas av panik när den sitter fast då det bara förvärrar situationen. Ett exempel är ifrån i vintras när den här träning kom väl till pass. Det var ingen el i staketet och Petra beslutade att gå igenom det, hon trasslade in sig i tråden och satt fast, hon drabbades aldrig av panik utan väntade lugnt tills räddningen anlände i form av en granne och därefter min far om jag minns rätt.
Hade vi inte tränat och exponerat henne för detta så hade det här varit en situation fylld med panik och flykt som bara förvärrat situationen och hade hon kommit loss så hade det varit i panik och panik lämnar spår.
Något annat som är väldigt stort och viktigt i hästvärlden är att ha grimmor och speciella karbinhakar som går sönder om hästen drar i panik. Min syn är helt annorlunda, för om hästen kastar sig bakåt i panik och kommer loss så får den eftergift och bekräftelse på att paniken var rätt, det rätta svaret är att slita så hårt man kan tills eftergift kommer, inte att stå lugnt och stilla och det är ju det man vill att hästen ska göra.
Jag hanterar en sådan situation genom att låta hästen dra tills den inser att den inte får eftergift på detta viset genom att göra sönder något, när hästen är lugn får den eftergift och först då tar jag loss den och går därifrån för att den ska lämna situationen med rätt tankar.
Och i fall där hästen faktiskt blivit rädd på allvar för att stå fastbunden så hanterar jag det precis likadant, man måste exponeras för sina rädslor för att kunna komma över dem. Rädslor kan inte talas till rätta, vi måste exponeras och få positiva minnen och upplevelser ifrån det.
Med andra ord måste hästen exponeras i små doser och inte få komma loss innan den accepterar att sitta fast. När den väl inser att den inte dör av att sitta fast och att folk runt om den inte själva har panik och dessutom knäpper loss den när den är lugn så kommer rädslan successivt att försvinna.
Ett mänskligt exempel för att förstärka det jag säger var min egen sprutfobi, jag har aldrig varit så rädd för något som för sprutor, nålar och blodprov. När jag blev tvungen att testas för diabetes så kämpade jag mot en handfull sköterskor i en timme, jag hamnade i "fight or flight"-mode och hade tunnelseende, kunde jag inte fly så slogs jag istället och slogs det gjorde jag. Men tillslut gav min rädsla efter och jag tog blodprovet.
Jag fick tid på mig att inse att det inte fanns någon annan utväg, den enda eftergiften var att ge upp. Att få förstå att jag inte skulle dö av ett nålstick i fingret så att den djuriska skräcken kunde lugna sig, det är det som behövs. Hade jag fått gå därifrån så hade jag fortsatt att vara lika rädd och på så vis fortfarande inte kunna ta blodprov och sprutor. Jag hade fått eftergift för något som hade tagit livet av mig för nu visade det ju sig att jag faktiskt hade diabetes.
Jag är fortfarande rädd för sprutor och nålar, åtminstone när någon annan än jag gör det, men ju mer jag exponeras desto tryggare blir jag. Så här funkar alla rädslor, man måste exponeras. Det är samma med djur, rädslor kan aldrig talas till rätta. Jag var femton år när jag testades för diabetes och dittills hade ingen lyckats övertala mig och min rädsla att det inte var farligt, det gick inte, jag var tvungen att ta ett blodprov för att komma över rädslan.
Så dessa tabun om att tvinga hästar att hantera sina rädslor för att det är synd om dem? Det är så mycket värre att gå runt och vara rädd för något hela tiden, tro mig, jag vet. Visst är det oerhört jobbigt att ställas mot sin rädsla men det finns ingen annan väg.
Annons
Camera info
Camera DSC-W40
Focal length 6 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/40 s
ISO 80
Comment the photo
Libertas
Sun 22 Sep 2013 21:58
Helt rätt! Jag brukar släppa Hobbe lös i skogen med repet i grimman men man märker aldrig när han trampar på det för han löser det så smidigt! Till skillnad från i början när han kastade
Sig uppåt i panik när han trampade på grimskaftet...
Sig uppåt i panik när han trampade på grimskaftet...
![](http://cdn07.dayviews.com/114/_u2/_u8/_u7/_u1/_u2/_u3/u2871234/1433717616_m_1.jpg)
blyertspenna
Sun 22 Sep 2013 22:18
Ja det är ju så bra att träna på det, så att man slipper onödig panik som bara orsakar skador och mer rädsla!
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Sun 22 Sep 2013 19:13
This ♥
Ravyn
Sun 22 Sep 2013 19:11
word!
Jag gör likadant med Tilda och Prince.
De måste ju utsättas för det för att de ska lära sig att stå stilla.
Har två bra exempel.
1. Prince var bundet till badkaret i hagen när en vän borstade honom.
Han är alltid bunden där så det var inget nytt.
En väldigt högljudd lastbil dundrade förbi precis vid hagen och Prince blir rädd.
Drar iväg i full kareta med badkaret släpande efter sig.
Kuperad som hagen var så studsade badkaret en hel del och gav honom ett par smällar.
Inte ens 10meter bort stannar han och funderar.
"Vadfan hände? "
Kompisen gick lugnt fram och det var inga problem med Prince.
2. Prince kastade tyglarna över huvudet på sig själv och trasslade in sig ordentligt.
(han reds vid det tillfället på en portugisisk stång dessutom)
Han stannade, funderade och väntade sedan på hjälp.
Dutti pålle!
Hästfolk och deras glashästar alltså. .....
Jag gör likadant med Tilda och Prince.
De måste ju utsättas för det för att de ska lära sig att stå stilla.
Har två bra exempel.
1. Prince var bundet till badkaret i hagen när en vän borstade honom.
Han är alltid bunden där så det var inget nytt.
En väldigt högljudd lastbil dundrade förbi precis vid hagen och Prince blir rädd.
Drar iväg i full kareta med badkaret släpande efter sig.
Kuperad som hagen var så studsade badkaret en hel del och gav honom ett par smällar.
Inte ens 10meter bort stannar han och funderar.
"Vadfan hände? "
Kompisen gick lugnt fram och det var inga problem med Prince.
2. Prince kastade tyglarna över huvudet på sig själv och trasslade in sig ordentligt.
(han reds vid det tillfället på en portugisisk stång dessutom)
Han stannade, funderade och väntade sedan på hjälp.
Dutti pålle!
Hästfolk och deras glashästar alltså. .....
![](http://cdn07.dayviews.com/114/_u2/_u8/_u7/_u1/_u2/_u3/u2871234/1433717616_m_1.jpg)
blyertspenna
Sun 22 Sep 2013 19:13
:D
Haha, men lille bluppen då, ha ett badkar efter sig D:
Det kommer ju till så stor nytta att träna på det!
Haha, men lille bluppen då, ha ett badkar efter sig D:
Det kommer ju till så stor nytta att träna på det!
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/blyertspenna/516162558/