Next day

Previous photo

Monday 21 April 2014 photo 2/2

Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till med Fiona. Eller kanske rättare sagt mig själv. Stundvis känns det som att relationen mellan oss var bättre förr, jag hade mycket bättre självförtroende då och gjorde inte allt svårare än det behövde bli (bilden är ifrån sommaren 2011), det känns ledsamt. Jag vet att vi utvecklats oerhört mycket i ridningen och från och till även i hanteringen; när vi båda vill så är vår kommunikation så fantastiskt givande - inget under och inget särskilt för någon annan att se upp till, men åtminstone bra nog för att göra oss till synes glada med varandra.
Men sen. Sen. Sen händer något och ingen av oss vet hur man kommunicerar, Fiona bli blockad och ifrån marken resulterar det antingen i att hon står stilla och gör absolut ingenting - och jag försöker tålmodigt be om samma sak men öka frekvensen utan minsta lilla resultat - eller så går hon in i mig istället och kommer så nära att jag får svårt att be henne att sluta komma upp i knät på mig. I ridningen låser hon sig fast på att t ex vända och gå hem och blir fruktansvärt svår, stark och tung att få vänt igen.
Det här är situationer och ageranden som pågått sen hon kom hit och som triggar enorm frustration hos mig. Jag vet liksom inte vad jag ska göra längre, jag blir hela tiden svagare, mer energilös och har ont i kroppen och klarar av henne "gå hem"-blockeringar sämre och sämre. Jag orkar alltså inte vända henne och har fått hoppa av flera gånger den senaste tiden för att hon inte vill gå där vi valde att rida. Det är ett helvete att bara få henne att stanna just för att hon bara "försvinner" och ignorerar allt som inte har med hemvägen att göra. Får jag stopp på henne kommer det riktigt svåra; att vända henne. För det mesta leder det bara till att hon sliter tygeln ur handen på mig (det är inte mycket i hennes hals som är annat än ren råstyrka och muskler) och börjar gå eller trava hemåt - och då är det bara att börja om; försöka få stopp på henne och prova igen.
Tillslut har jag så mycket mjölksyra i ben och armar som överansträngs och som jag som en konsekvens av mina försök att vända henne får väldigt ont i dem efteråt och kan knappt sova på grund av värken. Jag blir så trött på min kropp och så trött på Fionas blockeringar som har blivit så fruktansvärt svårtacklade den senaste tiden. Jag vet ärligt talat inte vad jag kan göra längre. Vi har ju kommit framåt men att ständigt vandra på samma stigar känns så jobbigt och när kroppen sviker mig blir allt helt plötsligt tusen gånger svårare, jag förlorar styrkan och kvickheten jag en gång besatt och som en effekt av det kan jag inte rida min häst. Eller jag kan rida henne, men jag klarar knappt av att hantera beteendet som jag kämpat så hårt för att få bort i över tre år.
Jag bara önskar att jag var bättre. Kunde mer. Förstod mer. Klarade mer. Men jag är jag och jag är den enda jag kan arbeta utifrån. Men jag tycks inte räcka till; vad kan jag göra för att förtjäna Fionas tillit? Det är en fråga jag alltid måste ställa mig i mina försök att komma framåt; men vad är svaret?

0 Visa hela listan

Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till med Fiona. Eller kanske rättare sagt mig själv. Stundvis känns det som att relationen mellan oss var bättre förr, jag hade mycket bättre självförtroende då och gjorde inte allt svårare än det behövde bli (bilden är ifrån sommaren 2011), det känns ledsamt. Jag vet att vi utvecklats oerhört mycket i ridningen och från och till även i hanteringen; när vi båda vill så är vår kommunikation så fantastiskt givande - inget under och inget särskilt för någon annan att se upp till, men åtminstone bra nog för att göra oss till synes glada med varandra.

Men sen. Sen. Sen händer något och ingen av oss vet hur man kommunicerar, Fiona bli blockad och ifrån marken resulterar det antingen i att hon står stilla och gör absolut ingenting - och jag försöker tålmodigt be om samma sak men öka frekvensen utan minsta lilla resultat - eller så går hon in i mig istället och kommer så nära att jag får svårt att be henne att sluta komma upp i knät på mig. I ridningen låser hon sig fast på att t ex vända och gå hem och blir fruktansvärt svår, stark och tung att få vänt igen.

Det här är situationer och ageranden som pågått sen hon kom hit och som triggar enorm frustration hos mig. Jag vet liksom inte vad jag ska göra längre, jag blir hela tiden svagare, mer energilös och har ont i kroppen och klarar av henne "gå hem"-blockeringar sämre och sämre. Jag orkar alltså inte vända henne och har fått hoppa av flera gånger den senaste tiden för att hon inte vill gå där vi valde att rida. Det är ett helvete att bara få henne att stanna just för att hon bara "försvinner" och ignorerar allt som inte har med hemvägen att göra. Får jag stopp på henne kommer det riktigt svåra; att vända henne. För det mesta leder det bara till att hon sliter tygeln ur handen på mig (det är inte mycket i hennes hals som är annat än ren råstyrka och muskler) och börjar gå eller trava hemåt - och då är det bara att börja om; försöka få stopp på henne och prova igen.

Tillslut har jag så mycket mjölksyra i ben och armar som överansträngs och som jag som en konsekvens av mina försök att vända henne får väldigt ont i dem efteråt och kan knappt sova på grund av värken. Jag blir så trött på min kropp och så trött på Fionas blockeringar som har blivit så fruktansvärt svårtacklade den senaste tiden. Jag vet ärligt talat inte vad jag kan göra längre. Vi har ju kommit framåt men att ständigt vandra på samma stigar känns så jobbigt och när kroppen sviker mig blir allt helt plötsligt tusen gånger svårare, jag förlorar styrkan och kvickheten jag en gång besatt och som en effekt av det kan jag inte rida min häst. Eller jag kan rida henne, men jag klarar knappt av att hantera beteendet som jag kämpat så hårt för att få bort i över tre år.

Jag bara önskar att jag var bättre. Kunde mer. Förstod mer. Klarade mer. Men jag är jag och jag är den enda jag kan arbeta utifrån. Men jag tycks inte räcka till; vad kan jag göra för att förtjäna Fionas tillit? Det är en fråga jag alltid måste ställa mig i mina försök att komma framåt; men vad är svaret?

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Camera DSLR-A100

Focal length 70 mm

Aperture f/5.6

Shutter 1/130 s

ISO 200

Date

Comment the photo

teamCKE Wed 23 Apr 2014 06:56

men åå va drygt...hoppas de blir bättre!

- Read more -

blyertspenna Wed 23 Apr 2014 07:14

jaa det är lite jobbigt! Det hoppas jag med!

- Read more -

Anonymous Tue 22 Apr 2014 14:20

Huh...

- Read more -

blyertspenna Tue 22 Apr 2014 15:06

... :[

- Read more -

Anonymous Tue 22 Apr 2014 16:25

Alltså, jag tänker mig att det måste finnas en anledning till varför hon gör som hon gör, samt varför du gör som du gör.

- Read more -

blyertspenna Tue 22 Apr 2014 18:08

Ja men precis.. jag tror mycket grundar sig i att hon hanterades vårdslöst och bara flängdes runt med i förra hemmet för i början när vi hämtat henne var hob helt apatisk, släppte inte in någon eller litade på en - det var nästan omöjligt att ens leda ut henne på promenad och ännu mycket svårare att försöka rida. Så länge hon "sitter fast" i mig via en grimma så följer hon mig i vått och torrt och jag kan alltid övertala henne med tålamod om något besvärar henne. Så jag antar lite att tilliten i ridningen är nästa steg liksom men ifrån ryggen blir hon tusen gånger starkare.

Och "finkommunikationen" (hantering som inte är så simpla som ledandet) är också svårare, även om jag vet vad jag ska göra i en situation och vet att jag måste vänta ut henne så är det som att tålamodet och självkänslan bara dör, jag blir osäker och jag förstår inte riktigt varför. Jag försöker så desperat bena ur bakgrunden men det känns fruktlöst, för att förstå det som händer nu måste jag liksom veta vad som ledde det dit..

Jag skulle vilja veta mer om Fionas bakgrund för att förstå henne bättre och skapa bättre förutsättningar för vår tillit och kommunikation - jag har försökt få tag på förra ägaren men inte fått svar. Jag vet att det inte är lösningen men om jag t ex visste när beteendet började och i vilket samband så skulle det förenklas..

och angående mig... jag har aldrig trott på mig själv och det jag gör, det smittar väl av sig på allt jag gör helt enkelt. Faktiskt; nu när jag tänker på det så vet jag med mig att jag arbetar bättre med henne på en promenad.. därför har nog ledningen gått så bra.. när jag arbetar i hagen och inte tror på mig själv och känner mig tittad på så försvinner jag liksom in i mig själv... framförallt så är jag så rädd för att göra fel med tanke på en grannfamilj som kan se in på vår tomt och paddock - varav frugan där inte är rädd för att slänga ur sig pikar om allt man gör fel och när jag blir så obekväm så blir det fel och jag känner mig ännu sämre och det blir mer fel... Haah, mycket tankar!

- Read more -

hamstersvans Tue 22 Apr 2014 09:35

Du kanske kan hitta någon bra tränare som kan hjälpa dig att motivera henne? (: Hade jag med behövt humhum, synd bara att alla bor sååå långt bort

- Read more -

View all comment answers (2)

blyertspenna Tue 22 Apr 2014 09:40

Jo det skulle säkert vara bra - problemet är bara att det är så dyrt ofta och vi har inte direkt någon bra plats att jobba på vilket kanske skulle innebära att vi var tvungna att åka någonstans (vilket förstås blir mycket dyrare och krångligare).. Annars är det en tanke som slagit mig, att få hjälp av någon som visar mig hur jag ska göra och tänka.. :/

- Read more -

Ravyn Tue 22 Apr 2014 11:04

Markus Holst ska vara suverän !
Han fokuserar på kommunikationen mellan häst och ryttare, att hitta ett sätt som passar er.
googla! Vill sååååå gärna rida för honom!

Han har "läger" hemma hos sig, weekends typ.
Perfekt ju på sommaren ju!

- Read more -

blyertspenna Tue 22 Apr 2014 11:29

Vart bor han? :o Jag kollade lite lätt på hans hemsida och minns att jag gjort det förut och fastnat för honom. Uuuh, vill verkligen göra något sådant, så jäkla dyrt bara ;__;

- Read more -

Ravyn Tue 22 Apr 2014 11:43

Typ utanför Borås, mot Kinna har jag för mig.
Nära mig men ändå långt när ingen vill köra en :(

- Read more -

Ravyn Tue 22 Apr 2014 11:45

http://ridundervisning.markus.ridakademi.se/Skogsryd/Anm%C3%A4lan/2014-04-18

:)

- Read more -

blyertspenna Tue 22 Apr 2014 15:08

ahaaa, men det är ju ändå inte supermegaapalångt! Det är ju rätt långt men inte utom räckhåll liksom! :3 haha får spara pengar nu då xD

- Read more -

Adoette Tue 22 Apr 2014 00:32

Va tråkigt! :-(
Hoppas det går bättre för er snart då!

- Read more -

blyertspenna Tue 22 Apr 2014 09:30

Indeed... :[
Hm, det hoppas jag med!

- Read more -

IamMe Mon 21 Apr 2014 22:22

Åh Elin vännen. Kanske skulle det hjälpa att lägga ridningen åt sidan ett tag och bara jobba från marken? Tillit och kommunikation.
Jag tänker lite som så att det är underbart att våra hästar får vara delaktiga. Jättebra att man inte bossar runt på dom och ska bestämma allt. Men någonstans känner jag ändå att när det väl gäller måste det vara vi som har sista ordet, annars kan situationer helt enkelt bli farliga. Då inte sagt att vi alltid ska ha sista ordet, men det känns viktigt att veta att skulle det behövas så har man det. Förstår du hur jag tänker?
Åh vad rörigt det blir, vet inte riktigt vad jag vill komma till. Men det är bara mina tankar. Jag hejar på er. Jag vet att du kan. Du är så bra.

- Read more -

blyertspenna Tue 22 Apr 2014 09:37

Hm, jo det är nog en bra idé, jag måste i varje fall fokusera mer på det... Har du några tips på något jag kan göra? (A)

Nä men precis, jag håller med dig till fullo och förstår precis hur du menar! Jag brukar likna det lite vid att jag som människa står för föräldrarollen och Fiona är "mitt barn", som förälder måste du lyssna på ditt barn och kunna kompromissa för en så bra relation som möjligt. Men barnet måste också veta om att även om jag alltid tar in dennes åsikter och överväger så är det i slutändan jag som har "vetorätten", ibland blir det precis vad barnet - i det här fallet Fiona - vill, ibland en kompromiss och ibland något helt annat. Haha, nu är mina tankar röriga också (Y)

Du är för go, tack! <3

- Read more -

IamMe Tue 22 Apr 2014 12:01

Det har jag nog faktiskt hehe, kan skriva på sms, internet är argt så lättare att diskutera det på sms :D
Jo men precis! Det gäller att hitta en balans i det där så man behåller "makten" utan att tappa relationen..
Du är fin knasboll <3

- Read more -

blyertspenna Tue 22 Apr 2014 15:06

hihi yay :D

- Read more -

IamMe Tue 22 Apr 2014 18:25

Ska komma ihåg att skriva bara... Ehehe

- Read more -

Ravyn Mon 21 Apr 2014 22:21

Welcome to tha club..
Det minskar mer och mer numera.
Det tar tid vännen.. kämpa på och ge inte upp!
fast... ibland får man faktiskt ge upp och ge fan i'at ett tag för att sedan komma tillbaka igen.

kramis på dig<3

- Read more -

Ravyn Mon 21 Apr 2014 22:22

Gud vad jag e trött.
Fattar knappt själv vad jag skrev x)
Men! ..
ibland får man somsagt ge upp och börja om..
♥♥♥♥

- Read more -

blyertspenna Tue 22 Apr 2014 09:32

Hon är ju såååååå envis också :((
(knas! Det var fullt förståeligt det du skrev!)
Det har du nog rätt i, "det viktiga är inte hur du faller utan hur du reser dig igen"!

Kram på dig med <3

- Read more -