Tuesday 22 April 2014 photo 2/5
![]() ![]() ![]() |
Bondat med fröken fräken Fåna ikväll. Välbehövligt.
Vi gick upp till sjön här i dalen (100-200 meter kanske), mina höfter smärtade och knäna värkte men Fiona hade inget emot att hålla min snigelfart. Att röra på mig är precis vad jag behöver för att långsiktigt få en bättre och mindre smärtfull kropp - kortsiktigt leder triggar det dock fram värk och stelhet; ibland tillräckligt mycket för att hålla mig vaken i timmar om nätterna. Så för både mig själv, Fiona och vår relation ska jag försöka hålla våra små äventyr regelbundna med olika utmaningar.
Dagens fokus var kommunikation, tålamod och vänskap.
När vi nästan var framme vid sjön stannade hon mitt i vägen (jag kan tillägga att repet hade jag över axlarna och jag hade ingen kontakt med Fiona via repet) istället för att ta kontakt i repet så lät jag henne stå och tänka lite. Jag själv fick tvinga mig själv att andas djupt och slappna av, inte för att jag var irriterad på Fiona utan för att jag var tvungen att sluta tänka på om någon såg oss och dömde mig för att vi stod mitt i vägen och bara... ja.. stod. Jag gav henne två alternativ; antingen står vi stilla här eller så fortsätter vi gå, efter några minuter var Fiona tillfreds och vi fortsatte ända fram till sjön.
Väl där valde jag ut en plätt att beta på. Efter en stund bad jag henne försiktigt att gå ner för en brant backe till en liten "platå" som isolerades och stänges in mellan sjön och backen. Fiona tycker att branta backar är otäcka så efter varje steg neråt fick hon äta lite innan jag bad om ett nytt steg. Där nere kunde hon inte längre se vad som hände utanför platån och lukt- och hörselförutsättningar dämpades när vinden blåste ifrån sjön och in i backen. Det var därför viktigt att hon litade på mig för att kunna slappna av och äta - vilket hon gjorde. Hon höjde huvudet några gånger men var tillfreds med att vara där.
Hennes belöning var mat och min en skön sittplats mot backen.
l
Jag använde mig av samma teknik uppför som nedför - belöningar i form av mat när hon lyssnade på mina små signaler i form av lätta skakningar i repet och en mjuk smackning. Hon stönade och stånkade uppför backen, halkade ner på knä när det var som brantast men klängde sig ändå tappert uppför branten där jag ville.
På hemvägen tränade jag på kommunikationen - när vi båda är harmoniska är kommunikationen genuin och diskret. Tempoväxlingar, halter och att vända bortåt igen. Jag ska försöka göra sånt här varje dag, promenader med mycket glädje och tillit i fokus med olika utmaningar (som att gå ner för läskiga backar). Det här blir nog bra.
Vi ska klara allt. Hon och jag.
Vi gick upp till sjön här i dalen (100-200 meter kanske), mina höfter smärtade och knäna värkte men Fiona hade inget emot att hålla min snigelfart. Att röra på mig är precis vad jag behöver för att långsiktigt få en bättre och mindre smärtfull kropp - kortsiktigt leder triggar det dock fram värk och stelhet; ibland tillräckligt mycket för att hålla mig vaken i timmar om nätterna. Så för både mig själv, Fiona och vår relation ska jag försöka hålla våra små äventyr regelbundna med olika utmaningar.
Dagens fokus var kommunikation, tålamod och vänskap.
När vi nästan var framme vid sjön stannade hon mitt i vägen (jag kan tillägga att repet hade jag över axlarna och jag hade ingen kontakt med Fiona via repet) istället för att ta kontakt i repet så lät jag henne stå och tänka lite. Jag själv fick tvinga mig själv att andas djupt och slappna av, inte för att jag var irriterad på Fiona utan för att jag var tvungen att sluta tänka på om någon såg oss och dömde mig för att vi stod mitt i vägen och bara... ja.. stod. Jag gav henne två alternativ; antingen står vi stilla här eller så fortsätter vi gå, efter några minuter var Fiona tillfreds och vi fortsatte ända fram till sjön.
Väl där valde jag ut en plätt att beta på. Efter en stund bad jag henne försiktigt att gå ner för en brant backe till en liten "platå" som isolerades och stänges in mellan sjön och backen. Fiona tycker att branta backar är otäcka så efter varje steg neråt fick hon äta lite innan jag bad om ett nytt steg. Där nere kunde hon inte längre se vad som hände utanför platån och lukt- och hörselförutsättningar dämpades när vinden blåste ifrån sjön och in i backen. Det var därför viktigt att hon litade på mig för att kunna slappna av och äta - vilket hon gjorde. Hon höjde huvudet några gånger men var tillfreds med att vara där.
Hennes belöning var mat och min en skön sittplats mot backen.
l
Jag använde mig av samma teknik uppför som nedför - belöningar i form av mat när hon lyssnade på mina små signaler i form av lätta skakningar i repet och en mjuk smackning. Hon stönade och stånkade uppför backen, halkade ner på knä när det var som brantast men klängde sig ändå tappert uppför branten där jag ville.
På hemvägen tränade jag på kommunikationen - när vi båda är harmoniska är kommunikationen genuin och diskret. Tempoväxlingar, halter och att vända bortåt igen. Jag ska försöka göra sånt här varje dag, promenader med mycket glädje och tillit i fokus med olika utmaningar (som att gå ner för läskiga backar). Det här blir nog bra.
Vi ska klara allt. Hon och jag.
Camera info
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/43/_u2/_u3/_u0/_u7/_u8/_u1/u2307816/1289699419_1.jpg)
I lördags, för första gången EVER (seriöst) så kunde jag ta en omväg (hon kan vartenda j*vla väg och genväg hem) hem UTAN att hon protesterade och stängde av.
Och då dessutom med sällskap av annan häst.
(Hon är värre än vanligt med sällskap, antagligen för att jag är som du, mesig när andra ser)
Trodde jag skulle smälla av.
Trooooor hon uppskattade sällskapet som vi inte sett röken av på 1,5år.
Inte alls hetsig och bråkig.
Synd att man inte kan rida med dem jämt :(
![](http://cdn07.dayviews.com/114/_u2/_u8/_u7/_u1/_u2/_u3/u2871234/1433717616_m_1.jpg)
![](http://cdn08.dayviews.com/43/_u2/_u3/_u0/_u7/_u8/_u1/u2307816/1289699419_1.jpg)
Hon bor 1,5km från stallet men våra "tider" passar aldrig lr så är nån häst skadad osv.
Eller så är hon lr jag sjuk osv osv.
Hon hatar regn så hon totalvägrar att rida även om det bara skulle komma duggregn i typ 2sek..
:S
![](http://cdn08.dayviews.com/114/_u8/_u2/_u1/_u5/_u6/u821567/1440592151_m_1.jpg)
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/blyertspenna/517881641/