Sunday 18 January 2015 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
Man känner sig lagom ung, sprudlande och värdig när man är nitton år gammal och stolen ser ut såhär. Min datorstol är redan vadderad men det räcker inte längre till, om jag ska orka sitta i den mer än några ynka minuter, då måste jag stötta upp ryggen, dels genom filten på ryggstödet men också genom att göra en hög ny "dyna" så att vinkeln på benen ändras - och därmed rätar upp ryggen naturligt. Sen är det alldeles för hårt att sitta där utan massa tjocka filtar - och då är ändå stolens vanliga sittdyna ganska tjock.
Usch vad jag stör mig på min kropp ibland. Nu har jag börjat skaka och darra ibland, plus att balansen försämras och jag tänker lite långsammare. När jag skriver är det aldrig några problem men det kan vara jobbigt om man ska prata om man vill prata om mer avancerade saker än "vad blir det för mat?"
Sen att jag ibland på fullaste allvar funderar på att beställa hem en käpp är också en riktig törn för självförtroendet. Men de dagar jag har så ont eller är så vinglig och matt att jag knappt kan stå själv är tanken på ett sådant hjälpmedel ganska lockande... Men det känns jobbigt att inte ens vara tjugo år gammal och redan tänka på sådana saker som man mest kopplar ihop med gamla människor. Och så är det dyrt. Och så skulle mina armar och framförallt handleder gråta av den belastningen. Fast det är inte det som är värst, inte alls, det värsta är att sticka ut. Att riskera att väcka folks uppmärksamhet, eller att någon ska tycka synd om mig. Jag hatar när folk tycker synd om mig, det gör inget bättre så vad är det bra för? Helt ärligt vet jag inte vad jag ska göra, jag har funderat på det hela hösten och jag känner fortfarande samma behov som när tanken först dök upp - så det är ingen impulsgrej, men den stora frågan är om jag ens skulle våga använda den bland folk. Man tenderar ju att inte vara så graciös med käpp, inte för att jag är det annars heller men man behöver ju inte göra saker värre än vad det är.
Nåväl, på måndag morgon gäller det. Typ. Läkartid. Kanske kan vi komma framåt nu, vem vet liksom? Det kanske är imorgon det händer, dagen som det stora genombrottet kommer. Dagen jag bara kan drömma om än så länge. Eller så blir det bara ett typiskt läkarmöte där inte så jättemycket händer, men förhoppningsvis slipper jag undan medicinen jag provat en period som uppenbarligen inte fungerar. Och då kanske man kan få en remiss... Om lyckan står sig bi.
Annons
Camera info
Camera SM-G850F
Focal length 4 mm
Aperture f/2.2
Shutter 1/17 s
ISO 500
Comment the photo
heavenlydreams
Sun 18 Jan 2015 02:08
Använd kryckor när det blir jobbigt kanske? Även om det blir mer strängande för handlederna så kanske det funkar med balansen? Du behöver ju inte hoppa.. Håller tummarna! :/ :)
![](http://cdn07.dayviews.com/114/_u2/_u8/_u7/_u1/_u2/_u3/u2871234/1433717616_m_1.jpg)
blyertspenna
Mon 19 Jan 2015 15:52
Jo, jag funderar på att göra så (fast bara en käpp då), jag tror faktiskt att det hade kunnat vara hjälpsamt - även om jag föredragit att inte känna behovet av det alls haha. Tack snälla! ^^
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/blyertspenna/519361742/