Wednesday 25 January 2012 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Dödsbädden - Stephen King
3/5
Jag gillar Stephen King, trots att han förvärrar min monsterrädsla (inte mörkerrädsla, för jag är minst lika rädd för monster mitt på ljusan dag). Han kan skrämma mig till den punkt där jag inte längre kan sitta med ryggen mot dörrar, fönster eller... Ja, mot något som inte är en vägg. Och ibland hjälper inte ens det.
Det enda tråkiga är att han allt som oftast är för nedrans dålig på att avsluta sina noveller på ett bra sätt. Det här är nämligen en novellsamling, och det är ganska stor skillnad på kvalité vad gäller de olika novellerna tycker jag. Den som kommer åt mig mest handlar om barn, ett monster i garderoben och en hemsk pappa. Jag känner igen garderobsmonstret från Cujo och vill genast göra mig av med alla garderober i hela huset. Ibland förstår jag inte riktigt varför jag läser den här typen av böcker, när det ändå slutar med att jag inte kan gå ute själv eller måste ringa någon för att våga gå nerför trappan. Iallfall, så avslutar han Monstret i garderoben så fruktansvärt dåligt, så helt plötsligt är den inte ett dugg läskig längre.
Jag läste om den och lämnade ute slutet, dum som jag är. Nu kommer jag aldrig någonsin kunna lämna mina framtida barn ensamma i en spjälsäng.
Men iallfall, det här med dåliga avslutningar är återkommande för varenda novell och som tur är så lämnar den mig inte ens hälften så rädd som jag borde vara. Det blir liksom lagom mesigt för en så lättskrämd människa som jag.
Nu blev det rörigt, men jag skyller på att jag nästan sover och att min hjärna är alldeles luddig och konstig.
3/5
Jag gillar Stephen King, trots att han förvärrar min monsterrädsla (inte mörkerrädsla, för jag är minst lika rädd för monster mitt på ljusan dag). Han kan skrämma mig till den punkt där jag inte längre kan sitta med ryggen mot dörrar, fönster eller... Ja, mot något som inte är en vägg. Och ibland hjälper inte ens det.
Det enda tråkiga är att han allt som oftast är för nedrans dålig på att avsluta sina noveller på ett bra sätt. Det här är nämligen en novellsamling, och det är ganska stor skillnad på kvalité vad gäller de olika novellerna tycker jag. Den som kommer åt mig mest handlar om barn, ett monster i garderoben och en hemsk pappa. Jag känner igen garderobsmonstret från Cujo och vill genast göra mig av med alla garderober i hela huset. Ibland förstår jag inte riktigt varför jag läser den här typen av böcker, när det ändå slutar med att jag inte kan gå ute själv eller måste ringa någon för att våga gå nerför trappan. Iallfall, så avslutar han Monstret i garderoben så fruktansvärt dåligt, så helt plötsligt är den inte ett dugg läskig längre.
Jag läste om den och lämnade ute slutet, dum som jag är. Nu kommer jag aldrig någonsin kunna lämna mina framtida barn ensamma i en spjälsäng.
Men iallfall, det här med dåliga avslutningar är återkommande för varenda novell och som tur är så lämnar den mig inte ens hälften så rädd som jag borde vara. Det blir liksom lagom mesigt för en så lättskrämd människa som jag.
Nu blev det rörigt, men jag skyller på att jag nästan sover och att min hjärna är alldeles luddig och konstig.
Annons