Tuesday 5 March 2013 photo 2/2
|
Efter Hungergames blev det dags för lite realism. Den här sträckläste jag under dagen, med lite andra sysslor däremellan.
Skamfläck är Caroline Engvalls fortsättning på temat "unga tjejer som säljer sex för att skada sig själva". Hon började med 14 år till Salu där man fick följa Tessan. I den här boken får man följa tre andra ungdomar, två tjejer och en kille, som säljer sex till gubbar runt om i städerna där de bor. Ju äckligare och hårdhäntare desto bättre.
Det är en fruktansvärd skildring på en sak barn inte borde syssla med, överhuvudtaget! Men jag kan inte komma över alla dessa saker jag stör mig på i boken.
För det första är ingen handling sammansatt utan de turas om. Kapitel ett handlar om Sandra, tvåan om Jocke och trean om Nadja. Sen i kapitel fyra är vi tillbaka hos Sandra och på femman hos Jocke och sexan hos Nadja.
Det blir för utspretat för mig och man glömmer snabbt vad man läst om en viss person, så jag började snabbt leta reda på en persons alla kapitel och läsa dem i följd för att sen göra samma sak med nästa. Mycket enklare att följa med då.
För det andra är vissa kapitel konstigt skrivna. På ett ställe läser man tre olika handlingar på en och samma sida om en tjej. Från hennes mamma är hon plötsligt på en fest och blir våldtagen och därefter på nån annan fest med äldre killar. Det står dock klart att det inte sker under samma kväll utan är olika perioder men allt är så rörigt skrivet, utan mellanrum mellan raderna, så man undrar om man missat något. Detta upprepas på flera ställen. Nadja talar om två olika debuter. I första kapitlet skedde det första gången på en toalett. I ett annat kapitel läser man att det första gången hände hemma hos en gubbe...?
För det tredje har Engvall lyckas skriva det här på ett sätt som skriker journalistisk sensation. Det ska vara vidrigt detaljerar, men samtidigt inte. Man ska förfasas (givetvis, allt det här är ju fruktansvärt fel), men på fel sätt känns det som. Det är nästan som man tror att vissa saker är nedskrivna bara för att sälja "lösnummer". Var finns sakligheten?
Ett plus är att hon i slutet på boken har djupgående frågor och svar med ett flertal experter om hur man känner igen de här barnen, vad man kan göra för dem och hur man går till väga. Efter det kommer dock ett annat minus: ett utdrag ur en tråd på flashback om hur man hittar unga tjejer, samt förhör och protokoll från de unga tjejerna som utsattes för fd polischefen Göran Lindberg, (i sådan liten text att jag gav upp att försöka läsa det). Om dessa inlägg var ett försök av Engvall att bevisa att detta verkligen sker, så undrar jag om hon tvivlar på personerna som skildrade sitt liv i hennes bok. Det känns så, tyvärr.
För det andra är vissa kapitel konstigt skrivna. På ett ställe läser man tre olika handlingar på en och samma sida om en tjej. Från hennes mamma är hon plötsligt på en fest och blir våldtagen och därefter på nån annan fest med äldre killar. Det står dock klart att det inte sker under samma kväll utan är olika perioder men allt är så rörigt skrivet, utan mellanrum mellan raderna, så man undrar om man missat något. Detta upprepas på flera ställen. Nadja talar om två olika debuter. I första kapitlet skedde det första gången på en toalett. I ett annat kapitel läser man att det första gången hände hemma hos en gubbe...?
För det tredje har Engvall lyckas skriva det här på ett sätt som skriker journalistisk sensation. Det ska vara vidrigt detaljerar, men samtidigt inte. Man ska förfasas (givetvis, allt det här är ju fruktansvärt fel), men på fel sätt känns det som. Det är nästan som man tror att vissa saker är nedskrivna bara för att sälja "lösnummer". Var finns sakligheten?
Ett plus är att hon i slutet på boken har djupgående frågor och svar med ett flertal experter om hur man känner igen de här barnen, vad man kan göra för dem och hur man går till väga. Efter det kommer dock ett annat minus: ett utdrag ur en tråd på flashback om hur man hittar unga tjejer, samt förhör och protokoll från de unga tjejerna som utsattes för fd polischefen Göran Lindberg, (i sådan liten text att jag gav upp att försöka läsa det). Om dessa inlägg var ett försök av Engvall att bevisa att detta verkligen sker, så undrar jag om hon tvivlar på personerna som skildrade sitt liv i hennes bok. Det känns så, tyvärr.
Annons
Comment the photo
Kamikazefilosof
Fri 8 Mar 2013 12:52
Nu var det ett tag sedan jag läste 14 år till salu, men som jag minns den så blev jag mest irriterad på huvudpersonen som, iallafall till en början, sökte sig till dessa situationer. Jag vet mycket väl att destruktivt sex är en form av självskada, men hoppet mellan att hon gjorde det "frivilligt" till att hon var ett offer var, för mig, lite väl kort. Men jag är mycket medveten om att jag har problem med att ta sådanahär böcker på allvar - det är som att när det varit lika synd om samma person av samma anledningar fast med olika människor för många gånger i samma bok så går det inte längre att ta in..
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bocker-grupp/513306267/