Jag är en dålig socialist. Jag ser inte poängen i att demonstrera. förmodligen beror det på att jag är folkilsk och inte gillar att trängas. Dessutom, uppnår man egentligen något vid en 1a maj-demonstration? Dels tycker jag att demonstrationen tappar lite udd och nerv genom att vara ständigt återkommande. Jag tänker att en överraskningsdemonstration där folk går man ur huse mitt i oktober får en mer ögonbrynshöjande effekt. Dels så får jag ibland intrycket att demonstrationstågen mest talar för de redan frälsta. Och om man vill övertyga sina meningsmotståndare tror jag att en diplomatisk framtoning ger sörre resultat. Folk blir ju så lätt skrämda och defensiva av att man gapar och skriker på dem. Jag vet att det är fint att man samlas och står enade och allt sånt men jag är fortfarande inte övertygad om demonstrationens förträfflighet. Jag vill ha en långsam revolution. För säkerhets skull. Detta gjorde jag istället: -sov ikapp förlorad sömn -sektionsrep med agogosektionen i samban -limmade paljetter på karnevalskläder -promenerade och kollade på spektaklet i stan -fikade med hannah och frida härligt med vårens första vitsippa. Imorgon blir det skiftet igen. väckarklockan står på 5. Tidigt upp och sent i säng. En touche av working class hero.

Annons

The photo has no tags

Steve Mon 1 May 2006 23:42

Word. Till bodil alltså.
Jag satsar mer på systemsnyltande snorunge, så Lennon talar inte till mig.

January 2007