Monday 13 October 2008 photo 1/5
![]() ![]() ![]() |
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;">Varför kan inte allt vara lite mer som det var förr ? Alla bara försvan. Kompisar man trode man hade, var plöttsligt helt borta. Jag som trodde att det alltid skulle vara du och jag. Förevigt. Ingen skulle någonsin komma i mellan dig och mig. Det var du och jag mot alla andra. Nu är det precis som att jag inte ens existerar i din värld. Som ett spöke seglar jag just framför dina fötter. Men du ser mig inte. Du märker inte ens att du trampar på mig. Jag skriker och skriker, men du hör mig inte. Hur kan du bara glömma allt det vi hade ? Vi var som ett färdilagt pussel, alla bitar passade perfekt. Ett pussel som var menat att bli inramat och upphängt på väggen. Aldrig förstöras. Men utan känslor plockade du bort varenda bit, en efter en slängdes dom iväg. Bort. Det enda jag har kvar är alla minnen. Jag har gjort allt, och då menar jag verkligen allt, för att förstå vad som hände. Helt omöjligt! Det värsta är du inte verkar bry dig, inte ett skit! Du hör aldrig av dig, du frågar aldrig, du berättar inget, faktum är att jag inte ens känner dig längre. Jag har ingen aning om hur ditt liv ser ut, hur du känner, hur du igentligen mår, eller vem du är över huvudtaget. En gång ville jag. En gång ville jag veta allt om dig, men nu är jag faktiskt inte säker längre. Det enda jag säkert vet är att jag är enormt trött på att försöka nu. Fan, att det blev så här! Du betydde allt för mig, nu vet jag inte...
Annons
Comment the photo
ItsTheLoveBelow
Sat 18 Oct 2008 21:06
det kommer ta en hel uppsats om jag ska kunna svara på allt det där men jag får göra ett försök.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/boiditt/279566491/