Sunday 22 June 2008 photo 1/1
|
SÖNDAG.
Idag ska jag nörda med Robban, framför Zelda. Haha, han ska spela åt mig, eftersom jag inte kommer någonstans i spelet så ligger jag och tänker "men herreguu jag måste ju klara av det nån gång" hela tiden, så nu ska han göra det åt mig så jag äntligen kan skita i spelet.
Usch, inatt hade jag en äcklig mardröm. I drömmen så kunde man se varje dag på nyheterna att en groda hade muterats och blivit ungefär lika hög som en vuxen människa. Han hade en pung på magen, ungefär så som kängururna har. I den pungen hade han vatten, is och snö, och en farlig syra som frätta upp människor. Så alltså han gjorde en boll och kastade den på människor så frätte den deleb sönden på människorna. Bara han , groda, tålde syran. Men syran frätte bara på en när man sov, så det kändes ingenting när man sov i drömmen, men när man vaknade så skulle den delen man fick syran på vara helt bort frätt. Men ingen visste vart i världen grodan var, och jag trodde helt klart inte att den var i Sverige, i Borås, utanför min lägenhet, ute efter min familj liksom. Så när jag och den här kompisen var inne på mitt rum och skulle sova, så var det så kvavt så jag öppnade fönstret så där mycket att jag lutade mig över kanten, då såg jag plötsligt en snöboll som kom in genom fönstret och landade på mina bara fötter. Jag kollade ner och där nere ser jag en otroligt läskig groda, muterad, uschh va äcklig den var, sedan kollade jag på mina fötter... det gjorde inte ont, ingenting hände, men jag visste att när jag vaknade nästa dag skulle jag inte längre ha några fötter, en otroligt ledsam och orolig känsla. Jag stängde fönstret och drog ner persiennen , satte på teven, och sen sprang jag och min kompis in till mammas sovrum, min kompis berättade vad som hänt medans jag satte på teven, drog ner persiennerna och stängde det fönstret också vilket bara stod på glänt. Vi var alla så rädda, nästa dag skulle jag ha ett handikapp, jag vågade inte somna. Och om grodan, som var otroligt stor och stark skulle komma in i huset, skulle vi vara sååå döda. Min vän petade på mig, jag kollade upp och såg grodans skugga, där han stod på fönstrets kant där ute. Vi visste att snart var det ute med oss. Så jag slutade bry mig, sa att jag älskar er till min vän och mamma, sen lät jag mig själv somna. Sen vaknade jag, men var det i drömmen eller i verkligheten???
Det är de som är de läskiga, jag lever liksom i mina drömmar, jag går runt, känner, luktar och lever i min dröm. Hur vet man vad som är verklighet och vad som är drömmen?? Det kanske är drömmen som är verkligheten.
?
Idag ska jag nörda med Robban, framför Zelda. Haha, han ska spela åt mig, eftersom jag inte kommer någonstans i spelet så ligger jag och tänker "men herreguu jag måste ju klara av det nån gång" hela tiden, så nu ska han göra det åt mig så jag äntligen kan skita i spelet.
Usch, inatt hade jag en äcklig mardröm. I drömmen så kunde man se varje dag på nyheterna att en groda hade muterats och blivit ungefär lika hög som en vuxen människa. Han hade en pung på magen, ungefär så som kängururna har. I den pungen hade han vatten, is och snö, och en farlig syra som frätta upp människor. Så alltså han gjorde en boll och kastade den på människor så frätte den deleb sönden på människorna. Bara han , groda, tålde syran. Men syran frätte bara på en när man sov, så det kändes ingenting när man sov i drömmen, men när man vaknade så skulle den delen man fick syran på vara helt bort frätt. Men ingen visste vart i världen grodan var, och jag trodde helt klart inte att den var i Sverige, i Borås, utanför min lägenhet, ute efter min familj liksom. Så när jag och den här kompisen var inne på mitt rum och skulle sova, så var det så kvavt så jag öppnade fönstret så där mycket att jag lutade mig över kanten, då såg jag plötsligt en snöboll som kom in genom fönstret och landade på mina bara fötter. Jag kollade ner och där nere ser jag en otroligt läskig groda, muterad, uschh va äcklig den var, sedan kollade jag på mina fötter... det gjorde inte ont, ingenting hände, men jag visste att när jag vaknade nästa dag skulle jag inte längre ha några fötter, en otroligt ledsam och orolig känsla. Jag stängde fönstret och drog ner persiennen , satte på teven, och sen sprang jag och min kompis in till mammas sovrum, min kompis berättade vad som hänt medans jag satte på teven, drog ner persiennerna och stängde det fönstret också vilket bara stod på glänt. Vi var alla så rädda, nästa dag skulle jag ha ett handikapp, jag vågade inte somna. Och om grodan, som var otroligt stor och stark skulle komma in i huset, skulle vi vara sååå döda. Min vän petade på mig, jag kollade upp och såg grodans skugga, där han stod på fönstrets kant där ute. Vi visste att snart var det ute med oss. Så jag slutade bry mig, sa att jag älskar er till min vän och mamma, sen lät jag mig själv somna. Sen vaknade jag, men var det i drömmen eller i verkligheten???
Det är de som är de läskiga, jag lever liksom i mina drömmar, jag går runt, känner, luktar och lever i min dröm. Hur vet man vad som är verklighet och vad som är drömmen?? Det kanske är drömmen som är verkligheten.
?
Comment the photo
Smak går heller inte känna om jag minns rätt och inte lukt heller tror jag hm.
Men däremot framställer drömmen bilder, känslor mycket känslor och "förvissningar" om saker.
Vid vissa tillfällen har förvissningen om att drömmen varit en dröm på ett speciellt sätt fått mig att kunna använda min känsel och har då medans jag drömt kunnat känna min säng samtidigt som drömmen projekterats i huvudet dock har resultatet alltid blivit att jag vaknar, men känslan är väldigt underlig ;P
väldigt intressant fenomen... =)
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bonappetit/227222594/