Mitt liv just NU (för alla er som hellre snokar i andras liv än att ta vara på sitt eget)
skämt å sido..

Skolan:
Jag pluggar engelska B och svenska A just nu.

I engelskan flyter det inte på riktigt så bra som jag skulle önska att det gjorde. Jag saknar drivkraft där. Jag skulle vilja bli bättre på att planera studier och göra dem i delar istället för att pressa mig själv till att göra allt på en och samma gång.

I svenskan har jag hankat efter lite också eftersom jag legat i hög feber i en vecka. Där ska vi skriva en tidning samt ha prov nästa vecka i ordklasser. Ordklasserna är inte svårt att öva på för det finns det gott om övningar i boken för. Men tidningen är jag lite osäker på. Har en massa idéer men borde slå fast och lita på min förmåga att skriva.

Längre fram i vår ska jag även studera psykologi A och B.
Det ser jag fram emot!

Vänner: Personer i ens omgivning man kan relatera till och känner igen sig själv i. Personer man kan dela åsikter och värderingar med utan att bli dömd samt kunna uttrycka känslor till och föra en dialog med.
Somliga av dem närmare, andra mer bekanta.
Många av de som är mina vänner är sånna som mer än gärna är ute och super.
Jag var sån en gång i tiden men inte längre.
Det är svårt att hitta vänner som inte gör sådana saker. Dricker.
Jag önskar träffa fler som tänker som jag.

Min tro:
Att vara kristen då ens flesta vänner inte är lika djupt troende eller ens fattar vad det innebär är oerhört jobbigt.
Jag önskar jag fick lära känna fler kristna som inte bara säger sig vara det utan som verkligen tror på samma kärleksfulla Gud som jag själv gör.

Nu menar jag inte att alla borde tänka som jag men förstå vad det innebär.
Att inte bara agera kristen då man händelsevis råkar befinna sig i en kyrka.
Jag menar att leva som man lär. Leva efter det man tror på som för min del är väldigt viktigt men också väldigt svårt eftersom jag är den enda i min familj som tar det på allvar och verkligen ifrågasätter saker hos mig själv gällande just det. Min tro

Kärleken:
Jag berättade för en kompis jag känt ett tag att har att jag känner nånting för honom.
Det verkade skrämma honom för han tittade inte ens på mig när jag sa det och förklarade att på grund av saker han inte visste om han släppt och på grund av tidigare misstag så säger han nej.
Jag förstod inte riktigt om det betydde att han inte tror på att vi skulle fungera tillsammans eller om det i sig hade att göra med andra saker än just det.
Faktum att han svarade väldigt kort och inte ens kunde se mig i ögonen när han sa det tydde jag som att han pratade efter huvudet och sina tankar mer än från hjärtat.
Men samtidigt vill jag ju såklart lita på det han sa och ta det på allvar vilket jag gör.
Jag accepterar det oavsett att det är jobbigt.
Det handlar inte endast om vad jag känner eller tänker.
Utan om att det faktiskt finns risker med att ingå i en relation med någon man tycker om.
Jag har inte sett honom i princip sen det samtalet dock skrivit med honom vid 2 tillfällen på msn men då om andra saker.
Imorgon är det ungdomssamling och jag kommer troligen att träffa på honom för första gången på länge. Länge som i att jag normalt ha brukat sett honom en till två ggr i veckan och nu inte gjort det på tre veckor.
Vilket känns knepigt.
Det enda jag vill är att klara av att vara lugn och inte stressa upp mig i onödan vilket jag är alldeles för bra på ibland.
Så håller alla tummar jag har för att jag ska kunna slappna av då.

Framtiden:
Jag vill fortsätta med musiken på något vis.
Troligen sångpedagog eller liknande.
Kanske musiklärare.
Men för det så måste jag verkligen lära mig mer först och det tänker jag jobba på så mycket jag kan.
Sedan vill jag gå någon form av bibelskola.
Vet ej hur var när bara att.

Så det är planen för framtiden.

I nuläget siktar jag på att söka jobb om nu min handledare från arbetsförmedlingen vill kontakta mig.
Lär gå dit imorn igen och vara på dem.

Jag mår skit av att inte ha nånting att göra.

Vem vill inte ha nånting att göra menar jag?

Det skulle underlätta att slippa tänka på allt annat som man går och tänker på bara för att man är sysslolös.

Jo jag har skola, men det är två ggr i veckan 3 tim per gång.

Det vill säga massa tid över. För mycket tid över.
Klart jag vill ha fritid men bara det att jag har för mycket av det.
Vilket gör mig ofokuserad.
Så jobb! Det är vad jag satsar på just nu.

Nu ska jag äta min mat för att sedan knalla till kyrkan och sjunga gospel.
Ja, jag vet det låter klyschigt.
Som att det enda vi gör är att sjunga och be hela tiden.
Men nej, icke!

Jag trivs dfär bland vänner som får en att växa och man får vara sig själv!

Och uttrycka sig om Jesus och bibeln och allt "det där" kristna gör.

Som att ni andra inte fattar vad det egentligen handlar om.

Men det förväntar jag inte heller att ni ska förstå.

Det är inte en fråga om sympati.

Det är et faktum, nånting jag står för.

Något jag lever för som gör mig riktigt lycklig.

Även de dagar då allt känns skit.

Och att finnas till för andra som behöver det.

Nog för idag.

Ha en fortsatt trevlig dag vet ja.

Gå nu och gör nått vettigt istället för att snoka omkring! ;)

Hej hopp!

Annons

Bilden saknar taggar

januari 2012