September
Saturday 31 July 2010 photo 8/13
|
Part 8
Hela min värld rasade samman när jag insåg att mitt förflutna förföljde mig även in i detta nya liv. Den bräckliga mur som jag tagit skydd bakom för att ignorera de suddiga minnen jag hade från mitt människoliv föll som papper för vinden och rädslan tog fasta i min tunna kropp när jag insåg att även han, min värsta fiende, hade alla de kraftfulla egenskaper som min nya kropp fört med sig, eftersom att han också var en vampyr.
Jag blev stående mellan några klippor och om jag hade varit mänsklig hade jag gråtit, men i mitt nya liv fanns ingen plats för tårar. Istället fylldes jag av en hopplöshet som förlamade mig.
Vårdaren, vars godhet länge varit den enda ljusa punkten i min tillvaro, skulle falla offer för en ond, blodsugande vampyr som egentligen var ute efter mig. Det snurrade runt i mitt huvud när jag tänkte på det, och jag kunde inte riktigt ta till mig det faktum att lilla jag kunde vara orsaken för en sådan fruktansvärd död som väntade honom.
Min första tanke hade varit att vända om och söka rädda den ändock oskyldige gamle vampyren som varit god mot mig, men jag insåg att jag inte skulle hinna fram.
Jag förstod inte alla de hemligheter och tankar som låg begravda i vampyrvärlden, och ingen fanns som kunde inviga mig i dem. Jag stod avsides från alla sofistikerade sällskap som kunde finnas ute i världen, och jag visste inte vart jag skulle bege mig för att finna dem. Den dystra trio jag visste skulle komma för att bestraffa mig var det enda jag sett av denna för mig ännu dolda värld, och jag kände en begynnande skräck för hur jag skulle komma att leva innan de avgjorde mitt öde den kommande våren.
Jag ville inte behöva gömma mig i dessa avlägsna skogar, men jag visste att min blodtörst skulle göra det omöjligt för mig att vistas bland människor. Jag kände förtvivlan växa inom mig när jag förstod att mitt nya liv placerade mig avsides från allt som hörde till mänskligheten.
Vill ni ha mer...?
Hela min värld rasade samman när jag insåg att mitt förflutna förföljde mig även in i detta nya liv. Den bräckliga mur som jag tagit skydd bakom för att ignorera de suddiga minnen jag hade från mitt människoliv föll som papper för vinden och rädslan tog fasta i min tunna kropp när jag insåg att även han, min värsta fiende, hade alla de kraftfulla egenskaper som min nya kropp fört med sig, eftersom att han också var en vampyr.
Jag blev stående mellan några klippor och om jag hade varit mänsklig hade jag gråtit, men i mitt nya liv fanns ingen plats för tårar. Istället fylldes jag av en hopplöshet som förlamade mig.
Vårdaren, vars godhet länge varit den enda ljusa punkten i min tillvaro, skulle falla offer för en ond, blodsugande vampyr som egentligen var ute efter mig. Det snurrade runt i mitt huvud när jag tänkte på det, och jag kunde inte riktigt ta till mig det faktum att lilla jag kunde vara orsaken för en sådan fruktansvärd död som väntade honom.
Min första tanke hade varit att vända om och söka rädda den ändock oskyldige gamle vampyren som varit god mot mig, men jag insåg att jag inte skulle hinna fram.
Jag förstod inte alla de hemligheter och tankar som låg begravda i vampyrvärlden, och ingen fanns som kunde inviga mig i dem. Jag stod avsides från alla sofistikerade sällskap som kunde finnas ute i världen, och jag visste inte vart jag skulle bege mig för att finna dem. Den dystra trio jag visste skulle komma för att bestraffa mig var det enda jag sett av denna för mig ännu dolda värld, och jag kände en begynnande skräck för hur jag skulle komma att leva innan de avgjorde mitt öde den kommande våren.
Vill ni ha mer...?
Comment the photo
16 comments on this photo
Visa toppen
Show footer