Älskar hur alla tror att jag själv sätter mig som all high and mighty på mina höga hästar över alla andra. Sanningen den att jag är där uppe, över er alla, men jag har humanitet nog att kliva av mina höga hästar och be om ursäkt när jag vet att jag gjort fel. De är MYCKE mer än vad ni "vanliga" människor kan. Jag har aldrig någonsin hör någon annNbe om ursäkt till mig när jag gjort fel, det är alltid NI andra som krävt att jag skall krypa ner på mina knän och kyssa era förpestade fötter ich be om ursäkt. Varför skulle jag? Ni är inte värda mer än hästskiten jag en gång plovkade upp. Ni är ingenting där ni sitter idag. Inget mer än patetiska varelser som lever på andra. Kan inte ta tag i något eget utan att rådfråga era egna först. Jag äcklas utav er samtidigt som jag känner en viss sorg till att ni är så patetiska som ni är.Jag hoppas innerligt att ni en dag dör "lyckliga" och jag hoppas att ni en dag kommer att förstå att jag är så jävla mycket bättre än vad ni någonsin kommer att bli.

Jag är allt och ingenting. Dessutom står det "vanliga".