Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

Moa Skärgård (Breavens) Hudiksvall ,Gävleborg

February 2017

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

March 2017

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

April

2015

Tuesday 28 May 2013 photo 1/1

Jag sitter och tänker på dig just nu, jag vet att du är där för vi kommer aldrig dras isär. Jag saknar dig, varför finns du inte kvar hos mig? Efter alla dessa år faller fortfarande tår efter tår. Du kanske har försvunnit ur mina sinnen, men du kommer alltid finnas kvar i mina minnen. Även när det var svårt kunde vi aldrig skiljas åt. Varje sekund, timme, minut, jag räknar från vårat slut. Varför just du? Varför just nu? Varför måsta du försvinna, varför kan jag aldrig vinna?
Jag hoppas du är lycklig nu, så som jag var med dig. Och smärtan du har lidit, hoppas den är glömd. Sväva fritt, du är fri nu. Till vi åter möts, farväl min ängel. Minuter, timmar, dagar blir till år, men tomheten och saknaden den består.
Klockorna ringa så sakta till ro, nu har du funnit ett ljusare bo. Aftonens stjärna lyser så blid, vila i frid, vila i frid. Våra minnen och våra tider, saknaden stiger och stiger. Du har en stor plats i mitt hjärta, en plats fylld av både glädje och smärta. Jag ser hur ljusen brinner ut, varje liv måste nån gång ta slut.
Sakta kom döden, den kom som en vän, tog dig vid handen och ledde dig hem. Himlen var varm och inte full av snö, det var en fin tid på året att dö. Du for till himlen vi alla förstod, du kom dit genom svart jord.
Jag saknar dig förevigt, jag älskar dig så, då vi mot samma öde gå. Vad tjänar det till att gråta men sorgen är så svår, vårt tack, du käre, för alla dessa år. Låt oss minnas de glädjedar då vi evigt tillsammans var. Vart du nu än är min vän, vart vägen hänför dig, lova att du väntar där, tills jag åter möter dig.
Stå ej och gråt vid min grav. Jag sover ej, jag gav mig av. Jag är tusen vindar över sjön, jag är silverglittret över snön. Jag saknar dig, det vet du väl, från djupet av mitt hjärta och min själ.
Varje liv är en vävnad så rik, och den ena den andres aldig ringaste lik. Den skall vävas till slut, den skall klippas en gång, den skall bäras av oss i en evighet lång.
Lindebys Nova, vila i frid. <3
@AAVSkUM

0

0

0

0

0 Visa hela listan

Jag sitter och tänker på dig just nu, jag vet att du är där för vi kommer aldrig dras isär. Jag saknar dig, varför finns du inte kvar hos mig? Efter alla dessa år faller fortfarande tår efter tår. Du kanske har försvunnit ur mina sinnen, men du kommer alltid finnas kvar i mina minnen. Även när det var svårt kunde vi aldrig skiljas åt. Varje sekund, timme, minut, jag räknar från vårat slut. Varför just du? Varför just nu? Varför måsta du försvinna, varför kan jag aldrig vinna?

Jag hoppas du är lycklig nu, så som jag var med dig. Och smärtan du har lidit, hoppas den är glömd. Sväva fritt, du är fri nu. Till vi åter möts, farväl min ängel. Minuter, timmar, dagar blir till år, men tomheten och saknaden den består.

Klockorna ringa så sakta till ro, nu har du funnit ett ljusare bo. Aftonens stjärna lyser så blid, vila i frid, vila i frid. Våra minnen och våra tider, saknaden stiger och stiger. Du har en stor plats i mitt hjärta, en plats fylld av både glädje och smärta. Jag ser hur ljusen brinner ut, varje liv måste nån gång ta slut.

Sakta kom döden, den kom som en vän, tog dig vid handen och ledde dig hem. Himlen var varm och inte full av snö, det var en fin tid på året att dö. Du for till himlen vi alla förstod, du kom dit genom svart jord.

Jag saknar dig förevigt, jag älskar dig så, då vi mot samma öde gå. Vad tjänar det till att gråta men sorgen är så svår, vårt tack, du käre, för alla dessa år. Låt oss minnas de glädjedar då vi evigt tillsammans var. Vart du nu än är min vän, vart vägen hänför dig, lova att du väntar där, tills jag åter möter dig.

Stå ej och gråt vid min grav. Jag sover ej, jag gav mig av. Jag är tusen vindar över sjön, jag är silverglittret över snön. Jag saknar dig, det vet du väl, från djupet av mitt hjärta och min själ.

Varje liv är en vävnad så rik, och den ena den andres aldig ringaste lik. Den skall vävas till slut, den skall klippas en gång, den skall bäras av oss i en evighet lång.

Lindebys Nova, vila i frid. <3

@AAVSkUM

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Camera Canon EOS 1000D

Focal length 55 mm

Aperture f/10.0

Shutter 1/200 s

ISO 200

Date

miicckkiiss

miicckkiiss Thu 30 May 2013 09:53

<3

Moa Skärgård Thu 30 May 2013 15:52

<3

AAVSkUM

AAVSkUM Tue 28 May 2013 21:43

<3

Moa Skärgård Tue 28 May 2013 22:55

<3

4 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/breavens/514570050/

Annons

Annons

Show footer Byt till svenska