July
Monday 11 March 2013 photo 1/1
|
Tänk innan kratsning!
Det jag syftar på är såklart hovkratsningen av hästarnas hovar. Numera är det ett vanligt problem med torra hovar som spricker och torkar ut, även på vintern och höst och vår, när det ändå är blöt ute. Tittar vi å andra sidan på vildhästar eller hä'star som inte har daglig kontakt med mäniskor så är de flesta av dessa hästars hovar i fint skick under större delen av året.
Syftet med hovkratsning är att skydda hästarnas hovar och se till att kratsa bort vassa stenar eller annat så att det inte går in i själva hoven. Det sägs också att kratsar man hovarna väl så slipper man stålröta, men jag tror faktiskt inte att stålröta beror just på detta. Det är hälften bakterie hälften svamp som äter upp strålen in-ifrån skulle man kunna säga. Jag tror, precis som det nämns i artikeln nedan, att stålröta till största del kommer när hästen har mycket svamp i tarm- och magkanalen. Dessutom handlar det om att hästen ska ta in lika mycket kolhydrater som den gör av med. Blir det över så kan det också vara en orsak. Artikeln kan ni läsa här: http://barfotahovar.wordpress.com/2012/07/19/att-behandla-stralrota/
Det jag egentligen hade tänkt berätta är att jag väldigt sällan riktigt kratsar Molly hovar. Jag kollar däremot regelbundet till dem och kratsar bort ev. stenar men det är välddigt sällan så att jag tar bort allt smuts. Till stor del på grund av detta håller sig Mollys hovar fina utan sprickor osv. Det är nämligen så att säg att vi tar in hästen från en lerig hage en vårkväll. Vi bestämmer oss för att kratsa hovarna ordentligt och ta bort all lera och smuts under dem. De blir jätterena och fina och vi sätter tillbaka hästen i boxen igen när vi är klara. Vad händer då mewd hästens hovar? Jo de är nämligen så att på grund av att de fortfarande är lite blöta så suger underlaget i boxen till sig vätskan och fukten i hoven som en svamp och vips så har vi en jättetorr hov. Sen bestämmer vi oss att släppa ut vår häst i den leriga/blöta hagen igen och snart har vi samma problem igen. Ett rättså grovt exempel men förstår ni vad jag menar? Hästarnas hovar får aldrig riktigt någon bra balans, de går från att vara genomblötta/geggiga till att vara snustorra. Allra värst är det om man har spån i boxen de är som en svamp som verkligen suger åt sig all vätska, halm är lite bättre men darar fortfarande åt sig en del vätska. Hade vi däremot gjort så att vi hade låtit en del av jorden, det innersta lagret vara kvar på hoven, så hade det varit detta som underlaget dragit åt sig. Själva jorden på hoven hade också blivit som en vägg och därför bevarat fuktigheten i hoven oavsett miljö.
Detta är i alla fall min åsikt utefter egna erfarenheter och tankebanor så ni får själva välja om ni tror på det eller ej. Men rent logiskt sett anser jag det trovärdigt. Därmed alltså inte sagt att jag tycker att alla måste göra så här, ni väljer själva, men kom ihåg att tänka innan ni kratsar! :)
Syftet med hovkratsning är att skydda hästarnas hovar och se till att kratsa bort vassa stenar eller annat så att det inte går in i själva hoven. Det sägs också att kratsar man hovarna väl så slipper man stålröta, men jag tror faktiskt inte att stålröta beror just på detta. Det är hälften bakterie hälften svamp som äter upp strålen in-ifrån skulle man kunna säga. Jag tror, precis som det nämns i artikeln nedan, att stålröta till största del kommer när hästen har mycket svamp i tarm- och magkanalen. Dessutom handlar det om att hästen ska ta in lika mycket kolhydrater som den gör av med. Blir det över så kan det också vara en orsak. Artikeln kan ni läsa här: http://barfotahovar.wordpress.com/2012/07/19/att-behandla-stralrota/
Det jag egentligen hade tänkt berätta är att jag väldigt sällan riktigt kratsar Molly hovar. Jag kollar däremot regelbundet till dem och kratsar bort ev. stenar men det är välddigt sällan så att jag tar bort allt smuts. Till stor del på grund av detta håller sig Mollys hovar fina utan sprickor osv. Det är nämligen så att säg att vi tar in hästen från en lerig hage en vårkväll. Vi bestämmer oss för att kratsa hovarna ordentligt och ta bort all lera och smuts under dem. De blir jätterena och fina och vi sätter tillbaka hästen i boxen igen när vi är klara. Vad händer då mewd hästens hovar? Jo de är nämligen så att på grund av att de fortfarande är lite blöta så suger underlaget i boxen till sig vätskan och fukten i hoven som en svamp och vips så har vi en jättetorr hov. Sen bestämmer vi oss att släppa ut vår häst i den leriga/blöta hagen igen och snart har vi samma problem igen. Ett rättså grovt exempel men förstår ni vad jag menar? Hästarnas hovar får aldrig riktigt någon bra balans, de går från att vara genomblötta/geggiga till att vara snustorra. Allra värst är det om man har spån i boxen de är som en svamp som verkligen suger åt sig all vätska, halm är lite bättre men darar fortfarande åt sig en del vätska. Hade vi däremot gjort så att vi hade låtit en del av jorden, det innersta lagret vara kvar på hoven, så hade det varit detta som underlaget dragit åt sig. Själva jorden på hoven hade också blivit som en vägg och därför bevarat fuktigheten i hoven oavsett miljö.
Detta är i alla fall min åsikt utefter egna erfarenheter och tankebanor så ni får själva välja om ni tror på det eller ej. Men rent logiskt sett anser jag det trovärdigt. Därmed alltså inte sagt att jag tycker att alla måste göra så här, ni väljer själva, men kom ihåg att tänka innan ni kratsar! :)
Camera info
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/brillianthorses/513369131/
Visa toppen
Show footer