Monday 11 May 2009 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Monday 11 May 2009 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Låg brevid utan att du såg mig, som om jag aldrig funnits.
Och lågan som brann den dog i blåsten, som om den aldrig brunnit.
Höll din hand men du släppte taget, som om jag aldrig funnits.
Och lågan som brann när den släckte svaret, som om den aldrig brunnit.
Sagan om du och jag, men hade aldrig sålt min själ om jag vetat att sagan skulle sluta snart.
17 månader som lämnats bakom, så ska man glömma allt utan att känna av dom.
Som om det skulle gå, precis som om allt bara försvinner, när skadan där inne har gjort att du finns kvar i mitt minne.
Allt du sagt, allt du gjort, nu verkar bitarna falla på plats allt för fort.
Måste rensa ut min själ i låten när jag lider, även om orden gör att jag gråter när jag skriver.
Lögnen löser problem för stunden, men snälla hjärtat tänk på vad som sker i grunden.
Tänk på vad du krossar och tänk på vad som förstörs, tänk på förtroendet som tappas och vad du än gör. kommer det aldrig byggas upp som det var förut.
Tänkte på jag och du, men inget klaras ut...
Låg brevid utan att du såg mig, som om jag aldrig funnits.
Och lågan som brann den dog i blåsten, som om den aldrig brunnit.
Höll din hand men du släppte taget, som om jag aldrig funnits.
Och lågan som brann när den släckte svaret, som om den aldrig brunnit.
Orden bara flyger in från hjärtat in i texten.
Förgäves att fösöka stoppa smärtan när den växer, jag hatar mig själv för att jag låtit mig luras och trott på dina lögner när de låtit som sjukast.
Hur kan jag va så dum och låta ljuset blända mig, men jag antar att det va för att jag älska dig.
Så mycket att jag inte ville inse, din del inte va som min del, jag vill mer.
Jag ville vara vi, ville bara ha din tid, allting här blir bara skit, kunde haft ett paradis.
Drömmar som sprack och lögner som i takt med att vi bråkade så mycket att vi glömde varann.
Vi glömde varann, jag var tvungen att gå, men allt jag ville var att du skulle förstå.
Jag undrar endå om du nånsin ville klippa banden.
För han som redan svikit dig, var vikigare.
Låg brevid utan att du såg mig, som om jag aldrig funnits.
Och lågan som brann den dog i blåsten, som om den aldrig brunnit.
Höll din hand men du släppte taget, som om jag aldrig funnits.
Och lågan som brann när den släckte svaret, som om den aldrig brunnit.
Ett ultimatum.
Jag hoppas att du väljer och stanna men du ser mig i ögonen och söger nått annat.
Du tänker inte välja, då hade du redan gjort ditt val, jag fick packa väskan fort och dra.
Som om jag aldrig funnits i din värld, tiden här visar motsatsen till att du skulle va tvillingsjäl.
Du kan inte strunta i problemen som försvårar ditt liv, slutar enbart med krossade glas tårar och skrik.
Du sväljer allt utan att ens lösa nått, kommer alltid samlas tills det svämmar över och det slutar i att allting kommer tillbaka dubbelt utan kontroll, glassplitter av vardagsrummet.
Så mycket jag velat säga som jag aldrig fått.
Så mycket jag velat lösa fast det aldrig gått.
Så mycket jag velat visa och få ut i min själ,men du va mitt allt, synd att det sluta såhär...
Låg brevid utan att du såg mig, som om jag aldrig funnits.
Och lågan som brann den dog i blåsten, som om den aldrig brunnit.
Höll din hand men du släppte taget, som om jag aldrig funnits.
Och lågan som brann när den släckte svaret, som om den aldrig brunnit.