Tuesday 26 May 2009 photo 5/5
|
Jag flyr till en värld, där alla vill mig väll, in i hoppet av saknad och glädje bland människor.
Man uppnår ett mål men tanken var för glad.
Man gör allting i sin makt för att man ska ha det bra.
Men tårar droppar snabbt i en långsam natt.
Samt bekymmer och besvär i ett gråtsamt skratt.
Man öppnar ögonen en stund och funderar vad man har.
När man inser vad man har vill man dö varje dag.
Så man visar ju spår av en jobbig depression, när man inte orkar kämpa så kommer frustration.
Så det blir ju väldigt svårt i varenda jävla läge, men jag tar beslutet och ingen kan ju stå i vägen.
Allting runt omkring mig gör mig ju förbannad, livet ska va lycka och inte något annat.
Jag står ju här i ljuset på gränsen mot det mörka, men valet är ju mitt men kommer jag att orka.
Livet är uppebart och alla har sin själ.
Det finns ingen kärlek, jag vill inte vara här.
Allting är slut, finns inget jag behöver.
Finns ingenting att kämpa för, för allting är över.
Jag kan inte tacka gud för alla minnen finns kvar.
Du lovade mig lycka, kände mig trygg och se nu vad jag har.
Vad hände, jag minns det så klart.
Ömma punkter träffas mina tårkanaler spricker mina tårar skiner som glas.
Vad kan jag säga, ni tror det är glömt.
Men jag släpper det aldrig för det bär i mitt hjärta så tungt.
Man får sällan kännna lycka men jag är öppen när jag dricker, den endå utvägen för mig när mina planer bara spricker.
Har aldrig vart en ängel, men ni ska veta har försökt, men när alla gick emot en gick jag iväg och satte mig och frös.
Jag var ju bara barn men jag förstod väll endå.
Att när det börja dra ihop sig det kändes som igår.
Flera år senare det fick mig att tänka.
Att om jag hade gjort det, vad kunde jag förenklat.
Mitt liv var planerat, precis som det skulle.
Jag tog inte tag i mig själv fast jag visste att jag kunde.
Livet är uppebart och alla har sin själ.
Det finns ingen kärlek, jag vill inte vara här.
Allting är slut, finns inget jag behöver.
Finns ingenting att kämpa för, för allting är över.
Man uppnår ett mål men tanken var för glad.
Man gör allting i sin makt för att man ska ha det bra.
Men tårar droppar snabbt i en långsam natt.
Samt bekymmer och besvär i ett gråtsamt skratt.
Man öppnar ögonen en stund och funderar vad man har.
När man inser vad man har vill man dö varje dag.
Så man visar ju spår av en jobbig depression, när man inte orkar kämpa så kommer frustration.
Så det blir ju väldigt svårt i varenda jävla läge, men jag tar beslutet och ingen kan ju stå i vägen.
Allting runt omkring mig gör mig ju förbannad, livet ska va lycka och inte något annat.
Jag står ju här i ljuset på gränsen mot det mörka, men valet är ju mitt men kommer jag att orka.
Livet är uppebart och alla har sin själ.
Det finns ingen kärlek, jag vill inte vara här.
Allting är slut, finns inget jag behöver.
Finns ingenting att kämpa för, för allting är över.
Jag kan inte tacka gud för alla minnen finns kvar.
Ömma punkter träffas mina tårkanaler spricker mina tårar skiner som glas.
Vad kan jag säga, ni tror det är glömt.
Men jag släpper det aldrig för det bär i mitt hjärta så tungt.
Man får sällan kännna lycka men jag är öppen när jag dricker, den endå utvägen för mig när mina planer bara spricker.
Har aldrig vart en ängel, men ni ska veta har försökt, men när alla gick emot en gick jag iväg och satte mig och frös.
Jag var ju bara barn men jag förstod väll endå.
Att när det börja dra ihop sig det kändes som igår.
Flera år senare det fick mig att tänka.
Att om jag hade gjort det, vad kunde jag förenklat.
Mitt liv var planerat, precis som det skulle.
Jag tog inte tag i mig själv fast jag visste att jag kunde.
Livet är uppebart och alla har sin själ.
Det finns ingen kärlek, jag vill inte vara här.
Allting är slut, finns inget jag behöver.
Finns ingenting att kämpa för, för allting är över.