Friday 11 September 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Undrar vad livet hade blivit om detta aldrig hade hänt, bråken och tårar, alla gånger jag blev skrämd.
Diagnos efter diagnos tills dagen jag dör, dom säger det ordnar sig men allting är kört, så jag blir galen utav talen att inte kunna göra det jag vill ha dom svaren.
Varför händer detta mig, är jag inte värd mer?
Har jag inte haft nog med det som jag har upplevt?
Efter konsekvenserna av andras misstag, dom säger håll huvudet högt imorgon är det ny dag.
Så jag blundar, så hart jag kunnat och drömmer mig bort till någonting annorlunda.
Men vaknar upp i samma situation, jag lägger svart på vit.
Tiden har gått men fattar knappt någonting, vart tog mitt liv vägen och när ska det vända?
Försöker mitt bästa men det kommer aldrig att hända!
Alla åren sprang förbi, men ingen som fattar, jag hatar det faktum att jag gråter mer än skrattar.
Vad har jag kvar, fick inget val, har skjutit allt åt sidan enda sen jag var barn.
Och något inombords säger attt allting är kört, jag har slitit som ett djur men jag känner mig död.
Jag gråter och förstår att jag faktist lever än, men jag orkar inte gråta längre, kan du ta bort dom ikväll?
Försöker tränga bort dom i ögonen, när det är fullt för det känns som psyket redan är beredd på ge upp, så jag slutar treva, slutar skeva, alla år jag försökt för att kunna överleva.
Jag mår inte bra för att allting sätter hinder, jag försöker hålla huvudet högt men tårarna rinner, så här har du frågan, vart är min låga?
Och vart är ljuset som du stal i allt det svåra?
Diagnos efter diagnos tills dagen jag dör, dom säger det ordnar sig men allting är kört, så jag blir galen utav talen att inte kunna göra det jag vill ha dom svaren.
Varför händer detta mig, är jag inte värd mer?
Har jag inte haft nog med det som jag har upplevt?
Efter konsekvenserna av andras misstag, dom säger håll huvudet högt imorgon är det ny dag.
Så jag blundar, så hart jag kunnat och drömmer mig bort till någonting annorlunda.
Men vaknar upp i samma situation, jag lägger svart på vit.
Tiden har gått men fattar knappt någonting, vart tog mitt liv vägen och när ska det vända?
Försöker mitt bästa men det kommer aldrig att hända!
Alla åren sprang förbi, men ingen som fattar, jag hatar det faktum att jag gråter mer än skrattar.
Vad har jag kvar, fick inget val, har skjutit allt åt sidan enda sen jag var barn.
Och något inombords säger attt allting är kört, jag har slitit som ett djur men jag känner mig död.
Jag gråter och förstår att jag faktist lever än, men jag orkar inte gråta längre, kan du ta bort dom ikväll?
Försöker tränga bort dom i ögonen, när det är fullt för det känns som psyket redan är beredd på ge upp, så jag slutar treva, slutar skeva, alla år jag försökt för att kunna överleva.
Jag mår inte bra för att allting sätter hinder, jag försöker hålla huvudet högt men tårarna rinner, så här har du frågan, vart är min låga?
Och vart är ljuset som du stal i allt det svåra?