jag har många gånger fått höra att livet är som en ask choklad, jag förstår inte alltid varöfr folk jämför det med en choklad ask, för chanserna att man får den biten med det innhållet man vill ha är nästan lika små som chansen att man träffar sin livskamrat på en konsert, det kanske är en liten chans att musiken för än tillsammans, men det finns också den lilla risken med att det visar sig att bara för man har samma musiksmak kanske man inte har samma åsikter om något annat, och man kan inte bygga något på det banala av att man gillar en låt av en artist. Precis lika lite som att man kan bygga sitt liv på att vara nere eller deprimerad, om man bygger sitt liv på misär och olycka kommer man få det som man bygger det med, för hus gärna man än vill kan inte sorg och misär bli till annat än sorg och misär. Jag tror att om man vill kan man dock behandla de intryck man får och kanske inse att det som förut var sorg nu är ett gott minne, ett varmt minne av den tid som gått. Precis som de största olyckorna sker av en anledning. Anledningar kan vara svåra att begrundra såeciellt då man ofta lever i nuet vilket jag också gör. Men den anledning som något sker kan uppenbara sig först långt efter något skett. Jag har ofta diskuterat med ja dem som är i rummet där jag befinner mig vad ondska är, jag måste tyvärr säga att ondska inte existerar, för det är inte ondska om någon anser att det inte är det, om det skulle vara något är det blott en tanke eller en åsikt, men ondska är något som alla tycker är av ondo. Jag tror inte att en mödrare som mördar i passion ser det som en ond handling utan i det ögonblciket är det nödvändigt att den personen som senare ska bli offret dör. Så om jag ber dig att definiera av du tycker är ondska vad skulle du svara då? Homofobi? Hat? Terrorister? Terrorister blir bara terrorister om de skrämmer upp folk och så länge folk låter sig skrämmas kontroleras de med den starkaste av all propaganda, terrorn eller rädlsan det kan vara rädslan för att dö, det kan vara rädslan för att än nära och kära ska komma att lida. Och även om det är det som alla fruktar kan jag inte hålla med om att man bör frukta det, döden. vad är döden om ett slut på en cirkel. en cirkel som inte 'är sluten är inte annat än ett sträck, men döden kommer och ser till att cirkeln sluts så att den penna som ritar livet kan på börja ett nytt liv. Jag tror inte det finns något efter döden, jag tror att himmel och helvete är något vi måste få höra, det är en försäkran om att vi inte försvinner bara för vi där med det är även en terrorist som försöker tvinga inn oss i mallar för att vi ska sköta oss och följa de regler som man måste följa för attkomma till himmel och slippa plågan i dantes inferno. Men om man säger att det finns ett efter liv om man ber någon om en förklaring på vad detta 'är får man aldrig samma svar, jag tycker det är ettbevis på att livet efter detta är en personlig försäkring om att just den man frågar är viktig. att den spelar än roll i gruppen, för männirskor är trotts allt flockdjur. och utan flocken är man tvungen att klara sig i en karg miljö som driver än till vansinne. Jag tänker ofta att jag är ensam, många tänker ofta att jag inte är ensam som har nära och kära hos mig unger större delen av en vecka, men jag tycker det 'är ganska oviktigt. för hur många vännerm an har kan det inte riktigt väga upp för kärleken man haft och förlorat. kärleken man minns är alltid vackrare och renare än den kärlek som finns i nuet, jag tror minnet är lite smartt s¨att det filtrerar bort det vi inte vill minnas, det som vi helt enkelt tyckte var lite bra görs om till något underbart och det gör oss något att sträva efter för utan den eviga strävan efter ettmål stannar vi och slutar med att leva. man kan vara död utan att kroppen är det. jag tror ofta att det är det som det är att vara depirmerad, att sinnet är dött och har gett upp jakten på den eviga strävan som är vårat mål. Målet som alla ser men aldrig nått. Och det är det som jag tror får mig precis som alla andra att helt enkelt fortsätta ävenom de säger att de ger upp för de vet att så länge man kan minnas målet kan man alltid ta upp jakten igen trotts att tiden gått många år sedan man senast kunde skymta de, och det är med det jag avlsutar denna kvällen ord, med en uppmanning, glömm mig inte även om jag inte finns där du är finns jag, någon stanns som ett minne eller som ett fragment på en bild eller en doft i ett rum eller i text. Jag finns precis som alla andra och så länge ni minns mig kan jag inte dö.

sluta du är inte rolig!