Monday 14 July 2008 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
jag känner mig så ensam. bara jag hemma i en vecka nu, jag och hunden, börjar bli jobbigt.
när sommaren kom kändes det som om jag försvann. vad hände? inget uppsala längre, ingen som ringde, inget som hände. ingen, inget. och jag har försökt, tycker jag. försökt träffa er, försökt prata. men det är ingen som vill lyssna eller svara. det är bara jag.
är det då så konstigt att dom två som faktiskt ringer mig är dom jag kallar mina bästa vänner? och att jag säger att ni aldrig kommer kunna vara sådana kompisar för mig?
är det då så konstigt att jag tvingar mitt hjärta och sinne till sten så att trots att jag vaknar upp till ännu en tyst dag så överlever jag? för oavsett vad så överlever jag, så tänker jag överleva. om inte annat så för att bevisa att inget kan såra mig eller besegra mig.
när sommaren kom kändes det som om jag försvann. vad hände? inget uppsala längre, ingen som ringde, inget som hände. ingen, inget. och jag har försökt, tycker jag. försökt träffa er, försökt prata. men det är ingen som vill lyssna eller svara. det är bara jag.
är det då så konstigt att dom två som faktiskt ringer mig är dom jag kallar mina bästa vänner? och att jag säger att ni aldrig kommer kunna vara sådana kompisar för mig?
är det då så konstigt att jag tvingar mitt hjärta och sinne till sten så att trots att jag vaknar upp till ännu en tyst dag så överlever jag? för oavsett vad så överlever jag, så tänker jag överleva. om inte annat så för att bevisa att inget kan såra mig eller besegra mig.