April
Monday 15 March 2010 photo 1/1
|
Jag minns när jag var liten och skrapade upp knät
Jag hade varit dum igen men du ändå mig förlät
Du bara frågade hur jag mådde och om smärtan var kvar
Om du pussar det så blir det bättre var alltid mitt svar
Såklart så pussa du det lätt och sedan tog min hand
Det är nog sant att man får något särskilt band
Jag minns genom livet som du mig gav
Jag minns att du aldrig hade några krav
Du ville bara se mig le, älska och vara den jag är
Det är det du fortfarande begär
Jag har alltid kunnat gå till dig och öppna mitt jag
Du var stark för mig när jag var svag
Inkrypen i din famn var den tryggaste plats jag visste
Det var dit jag flydde när det kändes som världen brisste
Du strök min kind och sa att ingen är som du
Och alla som sårar dig mår själva bara dåligt nu
Så bryr dig inte om dom för du är speciell på ett sätt som ingen annan kan bli
Sätt inte den människan du är bakom lås, låt han vara fri
Sedan strökt du min kind och du hade räddat världen en än gång
Den lyckan tyvärr var inte tillräckligt lång
Nu har jag blivit tonåring och ingenting är inte som förut
Smärtan jag har nu tar aldrig slut.
Du försöker på alla sätt att få den att försvinna
Men ändå så fortsätter tårarna att rinna
Hur många pussar du än mig någonsin ger
Så verkar det inte funka mer
Min smärta jag lider av sprider sig bara över till dig
Det var inte meningen av mig
Jag ville inte få dig att gråta, få dig må dåligt på något sätt
Jag skäms för att detta har nu skett
Även vad du än gör och vad du än säger så fortsätter jag ändå
Du ber mig att stanna men jag fortsätter att gå
Du ber mig prata med dig men jag säger ingenting
Försöker låtsas att jag är precis som alla andra runt omkring
Men du ser igenom varje rörelse i mitt spel
Du ser att allting som egentligen är fel
Jag önksar jag kunde krypa upp i din famn och kunde stanna kvar
Jag skulle bli människan jag än gång var
Du skulle säga dina tröstande ord och jag skulle åter minnas hur man ler
Men jag ändå din trygga famn överger
Jag kämpar för att bli något jag kanske inte är
Jag försöker det vara men förlorar det du begär
Önska jag kunde glömma allt genom vara i din famn åter
Och du skulle viska, det gör inget om du gråter
Jag skulle berätta allt och såklart du skulle förstå
Men att göra det är inget jag kan förmå
Jag saknar att vara liten, när du kunde rädda min värld
Men jag har upptäkt så mycket mer på livets färd
Den var inte vad jag trodde, den är mörkare en än stjärnlös natt
Den har för mycket tårar och för lite skratt
Människor är onda ting och dom som är goda trycks ner
Vissa i denna världen också en överger
Jag saknar den tiden när en puss eller din famn räddade mig
Men hur det kunde vara så kan man inte tänka sig
Jag saknar den tid när dina ord kunde få alla andras att försvinna
Men i mitt huvud är det deras röster som har börjat vinna
Jag trodde aldrig jag skulle bli denna människa som du nu känner
Och jag vet att saknaden inom dig med bränner
Efter den pojken som var lycklig och älskade livet som du han hade gett
Den pojken som alltid till insidan hade sett
Den pojken som var snäll och god, inte gjorde en fluga förnär
Istället för den kille du ser nu och är
Det var inte meningen, snälla mig förlåt
Jag vet att jag gör allting så svårt
Men du ska veta att jag inte klarar mig utan att ha dig nära
Du är den som håller mig kvar när livet börjar tära
Så förlåt för vad jag gör, hur jag får dig att må
Förlåt att jag gör den ljusa himmelen så kall och grå
Jag önska jag kunde göra så du inte led av mina beslut
Jag önskar att allting var som förut
Jag önskar jag aldrig någonsin hade blivit stor
För jag älskar dig så mkt, min underbara mor
Jag hade varit dum igen men du ändå mig förlät
Du bara frågade hur jag mådde och om smärtan var kvar
Om du pussar det så blir det bättre var alltid mitt svar
Såklart så pussa du det lätt och sedan tog min hand
Det är nog sant att man får något särskilt band
Jag minns genom livet som du mig gav
Jag minns att du aldrig hade några krav
Du ville bara se mig le, älska och vara den jag är
Det är det du fortfarande begär
Jag har alltid kunnat gå till dig och öppna mitt jag
Du var stark för mig när jag var svag
Inkrypen i din famn var den tryggaste plats jag visste
Det var dit jag flydde när det kändes som världen brisste
Du strök min kind och sa att ingen är som du
Och alla som sårar dig mår själva bara dåligt nu
Så bryr dig inte om dom för du är speciell på ett sätt som ingen annan kan bli
Sätt inte den människan du är bakom lås, låt han vara fri
Sedan strökt du min kind och du hade räddat världen en än gång
Den lyckan tyvärr var inte tillräckligt lång
Nu har jag blivit tonåring och ingenting är inte som förut
Smärtan jag har nu tar aldrig slut.
Du försöker på alla sätt att få den att försvinna
Men ändå så fortsätter tårarna att rinna
Hur många pussar du än mig någonsin ger
Så verkar det inte funka mer
Min smärta jag lider av sprider sig bara över till dig
Det var inte meningen av mig
Jag ville inte få dig att gråta, få dig må dåligt på något sätt
Jag skäms för att detta har nu skett
Även vad du än gör och vad du än säger så fortsätter jag ändå
Du ber mig att stanna men jag fortsätter att gå
Du ber mig prata med dig men jag säger ingenting
Försöker låtsas att jag är precis som alla andra runt omkring
Men du ser igenom varje rörelse i mitt spel
Du ser att allting som egentligen är fel
Jag önksar jag kunde krypa upp i din famn och kunde stanna kvar
Jag skulle bli människan jag än gång var
Du skulle säga dina tröstande ord och jag skulle åter minnas hur man ler
Men jag ändå din trygga famn överger
Jag kämpar för att bli något jag kanske inte är
Jag försöker det vara men förlorar det du begär
Önska jag kunde glömma allt genom vara i din famn åter
Och du skulle viska, det gör inget om du gråter
Jag skulle berätta allt och såklart du skulle förstå
Men att göra det är inget jag kan förmå
Jag saknar att vara liten, när du kunde rädda min värld
Men jag har upptäkt så mycket mer på livets färd
Den var inte vad jag trodde, den är mörkare en än stjärnlös natt
Den har för mycket tårar och för lite skratt
Människor är onda ting och dom som är goda trycks ner
Vissa i denna världen också en överger
Jag saknar den tiden när en puss eller din famn räddade mig
Men hur det kunde vara så kan man inte tänka sig
Jag saknar den tid när dina ord kunde få alla andras att försvinna
Men i mitt huvud är det deras röster som har börjat vinna
Jag trodde aldrig jag skulle bli denna människa som du nu känner
Och jag vet att saknaden inom dig med bränner
Efter den pojken som var lycklig och älskade livet som du han hade gett
Den pojken som alltid till insidan hade sett
Den pojken som var snäll och god, inte gjorde en fluga förnär
Istället för den kille du ser nu och är
Det var inte meningen, snälla mig förlåt
Jag vet att jag gör allting så svårt
Men du ska veta att jag inte klarar mig utan att ha dig nära
Du är den som håller mig kvar när livet börjar tära
Så förlåt för vad jag gör, hur jag får dig att må
Förlåt att jag gör den ljusa himmelen så kall och grå
Jag önska jag kunde göra så du inte led av mina beslut
Jag önskar att allting var som förut
Jag önskar jag aldrig någonsin hade blivit stor
För jag älskar dig så mkt, min underbara mor
Comment the photo
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bubbalicious/447879415/
Visa toppen
Show footer