Jag är arg. På mig själv.

För jag mår illa. Jätteilla.

Inte det vanliga "jag mår illa" som jag alltid gör.

Inte "jag kanske är på väg att få magsjuka".

Istället för att hålla mig till gröt och soppa så måste jag envisas med att äta vanlig mat, sent, utan att ha ätit nånting under hela dagen.

Fast jag vet att det är gröt och soppa som gäller när jag har dom värsta illemående-perioderna. Nu snurrar hela världen, kroppen skakar och det är nog bäst att lägga sig på sängen med huvudet nära spyhinken...
Åh, så jävla puckad jag är. Jag är arg.

Imorron ska jag upp på gyn och kolla blodtrycket, då ska jag fråga varför mitt illamående har kommit tillbaka. Min PCO-s kanske har blivit värre? Fast det ska ju inte ha nånting att göra med illamående.
Jag hatar min konstiga kropp. Jag vill känna mig helt frisk, jag minns inte hur det känns. Men att känna sig frisk är väl en bra känsla?

Älskar dig. Du är starkare än allt elakt som händer med din kropp.