Ask med lock som inte går att öppna Del.5 Rönnbärsträden lyser på långt håll. Gunillas trädgård ser ut som Eden, jämnfört med vår tomma tomt. Jag hoppar va cyklen och gräver efter nycklen. Äckliga ryggsäcken luktar spilld matsäck efter alla friluftsdagar. - Vad fin du är i håtet! Gunilla vinkar med en kratta. - Tack, säger jag. Det är Kim som har hjälpt mig. - Du ser faktiskt äldre ut i svart. Gunilla kommer fram till staketet och slänger aitt tjocka hennahår över axeln. Hon är den ända jag känner som ser bättre ut utan smink. Jag hittar nykeln i ytterfacket och låser upp garageporten. Gunilla viftar med krattan. - Vad roligt att du har träffat Kim förresten. Verkade hon glad? - Jag kännde knappt igen henne utan alla ringar. - Vi ses inte så ofta, fortsätter Gunilla. Hon stänger in ina känslor. Det är bättre att släppa dom fria. Gunilla slår ut med armarna och tappar krattan. - Låt dom flyga som fåglar! - Cykeln och jag går in i garaget. Gunilla står kvar och flaxar. - Hälsa nästa gång du ser henne! Mitt rum är som en ask med ett lock som inte går att öppna. Jag slänger mig på sägen med tyskaboken. Lapptäcket är skrynkligt och behöver tvättas. Äckliga choklad fläckar. Dürch für gegen ohne um. Mamma säger att det är bra att kunna språk. Sen hon började på Hotell Högland har hon haft tre tyska turister. Hon hoppas på att Arnold Schwarzenegger ska ta in där en natt. Inte för att han är tysk, men för att han är känd. Helst av allt vill hon åka till Hollywood, men vi kommer aldrig längre än till Hälsingborg på semestern. Jag smäller igen boken. Om bara en av tapetens rosa stjärnor kunde falla. Då skulle jag önska. Vad skulle jag önska? Jag kanar ner på mattan. Alkohol. Jag river mig i hårbotten. Flagorna faller. Om jag bara kunde skita bort tapeterna. I skrivbordslådan ligger en hel hög med planscher från OKEJ. Pappa har fobi för kladdmärken. Men han har inte vågat säga något om mammas Elvis-plansch i sovrummet. Det är ett under att jag fick sätta upp almanackan. Tänk att jag fick den av Erika när jag fyllde elva. Hon gillade också Guns ´N Roses, innan Josefin bestämde att de var ofräscha. Nu är jag det sista fanet på jorden. Axl Rose från Oktober nittiotre stirrar på mig. Håret hänger i stripor under snusnäsduken och magen ramlar över cykelbyxorna med den amerikanska flaggan. Men han har blicken och han har rösten. - Varför ligger du här? Pappa kikar in. Jag lyfter från mattan och tar sats. På två sekunder baxar jag ut honom ur rummet. Jag smäller igen dörren och vrider om nyckeln. Hoppas han tittar på lappen jag satte upp igår. Knock first or die . Det knackar. - Har du lärt dig läsa nu? undrar jag. - Det prasslar om pappas träningsoverallsbyxor. - Förlåt jag är inte så bra på engelska. Pappa står kvar och prassla i sina sunkkläder. han klagar jämt över sin skoltid och läxorna han inte gjorde. Att han var tvungen att hjälpa farfar på det lokala postkontoret och var för trött för att läsa på kvällarna. jag som har tiden, borde använda den. Men min blick vandrar tillbaka till Axl. Han håller hårt om mikrofonen. Jag andas in, andas ut och skriker. - Bar för att du bossar över hela postterminalen, behöver du inte bete dig som en nazist när du kommer hem. Papp arycker i handtaget. - Vad har hänt, Amanda? Det är väl inte Kim som satt griller i huvudet på dig? Jag låser upp och tränger mig förbi pappa. - Måste ut en sväng. En bandyboll kommer farande. Jag sträcker ut foten, men bollen studsar över och plumsar i en vattenpöl. - Jävla svartrockare! En flåsig snorunge far med klubban runk mina kängor. Jag skyndar vidare. Svartrockare. kan man vara det om man lyssnar på Guns ´N Roses? jag har aldrig varit någon annat än en tråkig och trygg person, som samlar på spännande personer. Men nu ska jag bli kompis med de spännande människorna, istället för att skriva hemliga brav till dom. Jag följer Trädgårdsgatan och stannar utanför Konsum. Ingen idé att försöka där. En gång frågade de leg på Gunilla. Det rasslar om de lövlösa träden. Jag går tills jag kommer till en dörr.

okej :) har du läst lite?