En klunk sprit, två klunkar päronsoda Del 15. Träden i Stadsparken ser anoretska ut. Kim går lika rakt som om hon bar en kruka på huvudet. Varenda rockknapp är knäppt. Över axeln hänger hennes väska från Camben Market i London. Fransarna dansar. I väskan har hon två pet-flaskor; en med sprit och en med päronsoda. Vi kommer upp bakom folkets hus. Discomusiken från Pigalle dunkar. En tjej med uppknäppt jacka fumlar med plasten runt ett cigarettpaket. Längre ner på gatan pinkar en kille mot en lyktstolpe. - Vet inte om jag vill längre, säger Kim. Men det kanske är bätter stämning på Pinnen. Blåsten greppar tag i mitt hjärta. Jag måste träffa Danny Demon! Även om vinden har förstört min frisyr och stuprörs jeansen skaver. Vi korsar gatan och går mot dödens Väntrum. - All right, säger Kim. Jag gör det för din skull. - Vad menar du? - Annars kanske jag hamnar här ikväll. Jim Morrison sover bakom en buske med flaskan i famnen. Kim döpte honom efter sångaren i the Doors. Han har långt hår och ser mycket yngre ut än de andra alkisarna. - Konstigt att det alltid har funnits två läger, säger Kim. Snobbarna går på Pigalle och rockmänniskorna på Pinnen. När man fyller arton flytter snobbarna till Hotellet och rockmänniskorna till Haddock. - Och töntarna gå rtill Missionskyrken, säger jag. Jim Morrison grymtar. - En del går ingenstans, säger Kim. Snubben i dörren nickar åt Kim och låter henne gå rakt in med sin väska. Jag följer efter. Snubben tar mig i armen. - Slulle du kunna tömma dina fickor? Han lägger sina tatuerade armar i kors. Jag fiskar upp en kam, en binda och ett paket näsdukar ur kavajfickan. Bakom mig står ett par tjejer från Maries klass i sina rockuniformer. Tajta svarta linnen, korta kjolar och närstrumpbyxor. Det kanske var ett misstag att byta läger. På Pigalle finns det alltid nåfra töntar som hamnat fel. Som om de är där, för att snobbarna ska känna sig ännu snyggare, Jag är här för att rockfolket ska känna sig extra colla. Fast om jag gick till missionskyrkan, skulle dte vara jag som var farlig. Snubben klämmer på bindan och ger tillbaka den. - Du kan gå in. Det knastrar om högtalarna och belysningen är dimmig. Jag har aldrig sett så många svartklädda personer i samma rum. De flästa sitter runt borden med huvudena tätt ihop och pratar gitarrer, solokarriärer och B-sidor. Men Kim syns inte till. Tänk om de tog hennes sprit! Mina jeans stramar. Det är inte bra för livmoderna. men vem vill göra barn med mig? Jag känner på håret. Lika risigt som en sopkvast. Toaletten nästa! Det bankar på dörren. Jag river med kammen i hårbottnen. Skorvresterna singlar ner i handfatet. Det bankar igen. Jag stoppar ner kammen i fickan och låser upp. - Vart tog du vägen? undrar Kim. - Jag vet tvungen att fixa håret. Kim synar mig uppifrån och ner, nerifrån och upp. I ögonvrån ser jag små vita korn. Jag kliar mig i nacken och sveper med handen över axeln. - Om du vill kan jag hjälpa dig, säger Kim. Jag vill sjunka genom min kängor och bli ett med det kala, kalla golvet. - Tror att jag har fått bort allt nu. - Vad sbackar du om, Amanda? Jag tänkte tupera. Kim drar in mig på toa igen och vrider om låset. Hon skakar på sprayflaskan. Jag böjer mig framåt. Sprayet tränger ner i hårbotten. Mina ögon tåras. Kim sliter med kammen. Mit hår blir stelt som en stålkratta. Kim packar ner sprayet i väskan och halar upp petflaskorna. Hon skruvar avkorkarna och lägger dom i handfatet. Jag rynkar på näsan. Kim tar en klunk sprit, två klunkar päronsoda, blandar i munnen och sväljer. - Är du säker på att vi måste blåsa? undrar jag. Kim sätter flaskorna i mina händer. . Om na väl har kommit in är man inne. Jag har redan andats på vakterna. Marie står vid scenkanten i leopardmönstrad kjol och nätstrumpbyxorn. Benan löper som ett vitt stygn på sidan av huvudet. På scenen står Danny Demon och killen med rufsigt hår och skruvar på en förstärkare. Km puffar mig framåt. Jag skulle ha tagit större klunkar. Danny vänder rumpan mot oss. Hans jeans är tajtare än mina. Marie skramlar med armarna. - Cool frisyr, Amanda. Askul att se dig här och... Marie stirrar på Kim. - Herregud, jag kände inte igen dig utan pircingar! De kramar om varandra. - Hur ser Karin ut nu för tiden? undrar Kim. Har hon kvar sin tuppkam? - Nä, hon har hästsvans och mjukisbyxor. Men det blir väl så när man får barn. - Barn? upprapar Kim. Hon slutade skriva till mig efter att hon träffat Esteban. - Han är asful. men Karin tror att han är ute efter mig. - Umgås ni mycket eller? - Flyttade in hos dom i Annerberg förra året. Kunde inte välja mellan mamma och pappa, så jag valde syrran. Marie lutar sig närmare Kim och berättar något, som kom som en chock. Varför får Kim veta mer än mig om Maries liv? Kanske för att jag aldrig har något spännande i utbyte. Varken om mig själv eller andra. jag drar i Kims väska. - Får jag låna? Danny har inte sett mig, trots min coola frisyr. Jag går in på toa och skruvar av korkarna på flaskorna. En klunk sprit, två klunkar päronsoda. Gurgel, gurgel. Amanda Demon. En klunk sprit, två klunkar päronsoda. Magen gurglar. Jag lyfter på toalocket. Ringen är blöt och det finns bara en ruta toapapper. Jag befriar magen, drar ner byxorna och hukar mig. Väggarna är fullklottrade med namn, symoboler och könsord. Fuck, fuck, fuck! Jag känner mig inte alls full.

du skriver mycket?