Monday 29 November 2010 photo 1/1
|
Two ways to one piece del 5
Tio minuter senare vandrade vi nedåt hamngatan igen, och solen hade sakta börjat gå ned. Det färgade himmelen till en mer rosa-blå nyans. Fåglarna kvittrade i tråden som var planterade i små utrymmen längs vägen, och affärsägare började stänga igen sina butiker. Samtidigt öppnade barer och nattklubbar, trots att klockan kanske inte var mer än två på eftermiddagen. Vi traskade vidare, och utan förvarning fästes min blick på ett ganska uppseende väckande skepp. Men inte vilket skepp som helst! Ett pirat skepp, piratskeppet tillhörande Stråhattsklanen. Jag kunde inte låta bli att springa före de andra bara för att smyga fram och lägga en hand på båten. Jag strök med handen över planket som utgjorde båtens skrov, gick utmed båten och slutade vid den stora statyn av ett lejonhuvud längs fram på båten.
"vilket skepp…" kunde jag bara andas fram, helt tagen av det omtalade skeppet "thousand sunny".
"ah… vem är du?" hördes en röst uppifrån skeppet, och jag hoppade bakåt en bit av chocken. När jag tittade upp stod det en man med rätt underliga näsa och tittade på mig. Jag kunde knappt andas, nog hade jag, precis som alla andra hört talas om stråhattsklanen. Naturligtvis kände jag till medlemmarna på båten, och det gjorde även Victor och CO som lika häpet ställde sig bredvid mig.
"Skyttekungen Usopp?" hördes vi nästan säga i kör, och han blev rätt förvånad över att vi visste hans namn.
"….ja?" han verkade rätt obekväm med fyra främlingar stirra på honom som värsta museums föremålet.
"…ä-är det verkligen… Stråhattarnas skepp?" frågade Victor förstummat. Han, som pluggade till ingenjör, älskade allt som handlade om träbygge att göra, speciellt båtar. Usopp nickade, och bredvid hans sida dök ännu en känd figur upp bredvid hans sida. Kapten Monkey D. Luffy stod nu hängandes utför räcket och glanade ned på oss.
"Ah! Du på marknaden förut!" sa han och fick ett ganska skyldigt ansiktes uttryck. "förlåt att jag sprang på dig.."
"EEEEEEHHH!?" hördes Pantzar, Vessna och Lukas i kör. "TRÄFFADE DU HONOM FÖRUT!?"
"eh… jo. det gjorde jag. Förlåt att jag inte sa det" ursäktade jag mig. Luffy flinade lite åt oss, och fick en lite mer "kaptens aktig" min.
"Men vilka är ni?" han tittade granskande på oss. Jag harklade mig.
"Mitt namn är Eru Jarred, och det här är Vessna Stojkov, Lukas och Vicort Pantzar." sa jag. "um.. det är väll vi… antar jag." han log igen, har aldrig sett någon som ler så mycket som Luffy.
"men.. bara undrar, är någon av er snickare?" frågade han, och allas blickar drogs mot pantzar.
"Ja, jag är.. eller jag är ingenjör, men jag är utbildad snickare, ja." det här kunde vara hans stora chans, lika så oss andra. Jag var snabb att harkla mig.
"Själv är jag forskare, men har testat på ganska många andra grejer… Vii-chan är konstnär och Lukas är Bakare… men inte för att det duger.." suckade jag, men trots det lyfte Luffy ett ögonbryn.
"kan ni slåss?" frågade han helt utan vidare, vi alla fick känslan att vi eventuellt hade en chans här. Vi nickade, när vi började högskolan hade marinen kommit dit, och introducerat oss till ett program man kunde ta om man ville lära sig slåss. Förmodligen mot pirater, men tro mig. Det var det värt. Vi fyra tog det, och på bara två år hade vi blivit klassens fyra bästa elever.
"jasså?... vänta lite.." sa han kort, och försvann bort från räcket. Vi kollade nervöst på varandra, sekunderna var som timmar, det kändes som en evighet innan han kom tillbaka.
"Jag har snackat med de andra, och de tycker det är okej…" började han, jag svalde.
"ni verkar helschyssta! Vill ni bli min Nakama?" det kändes som om orden flöt ut i slowmotion, och vi behövde inte ens diskutera det. Vi visste vad vi ville, inget snack med det.
"GÄRNA!" sa vi fyra i kör med strålande leenden som fastklistrade i mungiporna.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/buggytheclown/478731290/