October
Monday 17 September 2007 photo 1/4
|
"En borde inte sova, när natten faller på För tänk, då blänker stjärnorna, högt uppe i det blå Det är så tyst och stilla Att sova vore illa Jag vandrar mina vägar Genom slätt och över skog Och stjärnorna, de följer mig Så sällskap har jag nog Det sägs att de är tusen mil, och mer ändå från oss Än brinna de med stadigt sken, än flamma de som bloss Som silver och kristaller Nu deras gnistor faller Och en och annan flämtar till När hon har brunnit ut Så faller hon, då blir det som En strimma rök, till slut En kan väl aldrig drömma, så grannt och underbart Som själva natten ter sig, då stjärnor lyser klart Det är som om det hördes Ett silverspel som rördes En borde inte sova När natten faller på En borde se på stjärnorna En borde vara två"
Annons
Visa toppen
Show footer