July 2009
Upp klockan 06:30 nästa morgon, med buken stinn av öl och grillspett och med ett huvud av bly. Givetvis tog vid med oss pluntan på tåget och la grunden för festival-fyllan. För övrigt, p
Simon som fortfarande var seg efter halsflussen hade inte tänkt stanna längre än några timmar på festivalen, och tog därför inte med sig annat än sin biljett och en kam. Men efter en alvedon o
Anledning till att Simon följde med överhuvudtaget var denna pjäs, som Emmpa deltog i. Den spelades upp på campingscenen och var riktigt bra!
Simon i en lånad regnrock, redo att springa ner på stan och hyra ett hotelrum för att inte bättra på halsflussen.
En utslagen Jonas och en bleppig Ickoo, i vanlig ordning. För att väcka Jonas smög jag fram och hällde lite Absolut Päron i munnen på honom, men det reagerade han inte alls på. Han vaknade upp
Party peeps i Camp K-holm. Lägret fylldes snabbt med de norske jenterne som bodde i lägret brevid, och inte fan blev det lättare att förstå dem när man hade en halv platta öl i systemet!
Jonas, party som aldrig förr, får avsluta dag Ett. Vi kom en dag innan festivalområdet öppnade, så hela dagen gick åt till att festa. Tror jag svinade runt i campingen till klockan 05:00 ungefä
Dagen efter dök det upp en shitload med Katrineholmare i vÃ¥rt läger, och det blev till slut en samlingsplats för alla som kommer härifrÃ¥n. Riktigt nice. Den obligatoriska frukosten var sÃ
Första konserten blev Mando Diao, eller var det The Sounds? Minns inte riktigt, inte speciellt bra var det. Någon som vet vad som spelades ungefär kl 18:00 första dagen?
Därefter bar det iväg till Opeth, ett av Simons favoritband. Blytungt men samtidigt ruggigt melodiskt. Simon hade tur, för direkt efter...
... träffade vi på självaste sångaren, och resten av bandet! Tittar man noga har Simon århundradets jizz-face.
Efter det bar det iväg till The Mars Volta, som blev festivalens stora överaskning för min del. De var helt enkelt bäst. Bäst av allt på hela festivalen, även om jag inte kunde en endaste låt.
Efter en shitload med andra band så dog såklart min mobil, och den (som jag trodde) smarta bärbara laddaren jag hade med mig slukade batteriet på en gång. Det var inte förrens på eftermiddagen
... Lycka, vår toktrevliga och topless-diggande granne. Hon blev min räddare i nöden med alla sina batterier, så en bättre granne får man leta efter!
Ös! Fan, kom på att min mobil dog under Nine Inch Nails, så jag fick inte några bilder på dem! Jaja, ytterligare en klockren musiklegend, som man inte blev besviken av.