söndag 28 oktober 2007 bild 13/18
![]() ![]() ![]() |
Vi kom varandra närmre du och jag, i vår. Och jag är tacksam för att du orkade lyssna. Jag kunde säga att jag önskar han förstod. Men det är ju inte det, jag vill nog bara ändra sanningen. Har jag väntat mig för mycket? Blåste jag iväg? Jag ser tillbaka. Jag tror jag drömde om ett liv, bara utan korridorer, skulle jag bli lycklig. Du kände mig när åren var terminer, när sommaren var helig, och nätterna var allt. Du har vart densamma, som en klippa genom tiden, med en hand som verkat räcka åt oss alla. Det var långt innan honom, det var långt före allt. Men jag kan inte komma på att jag saknade nåt då. Jag fattar ingenting...
Annons