Monday 12 October 2009 photo 1/1
|
<!--[if gte mso 9]><xml> <w:WordDocument> <w:View>Normal</w:View> <w:Zoom>0</w:Zoom> <w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone> <w:PunctuationKerning /> <w:ValidateAgainstSchemas /> <w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid> <w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent> <w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText> <w:Compatibility> <w:BreakWrappedTables /> <w:SnapToGridInCell /> <w:WrapTextWithPunct /> <w:UseAsianBreakRules /> <w:DontGrowAutofit /> </w:Compatibility> <w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="156"> </w:LatentStyles> </xml><![endif]--> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman";} @page Section1 {size:595.3pt 841.9pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:35.4pt; mso-footer-margin:35.4pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --> <!--[if gte mso 10]><mce:style><! /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:10.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:#0400; mso-fareast-language:#0400; mso-bidi-language:#0400;} --><!--[endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <o:shapedefaults v:ext="edit" spidmax="1026" /> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <o:shapelayout v:ext="edit"> <o:idmap v:ext="edit" data="1" /> </o:shapelayout></xml><![endif]-->
va kvar på samma plats , men ja har kämpat och slitit.
ja vet att det blir bättre men det känns inte hittills ,
ja fassnar i tankar och försöker ta mej loss. när ja
tänker på dagen , nånting hände mellan oss .
men nu vet ja var du står och ja behöver dej inte
vi bröt av våran band och dom gick av på mitten .
jag har kastat våra bilder , ja har saknat och glömt.
det var du och ja mot världen som kämpas till dötts.
du högg mig i ryggen , vad va det som hände ?
ja menar du och jag , vi skulle jämt va bästa vänner.
du har förändrats så mycket. ja vet knappt vem du är
vart tog den personen vägen som alltid fanns där ?
jag tror du vet vem du är , behöver inte säga namnet .
du förlorade min tillit när du släppte min hand .och jag vet
mycket väl att jag en dag kommer le , men när jag sitter
här o skriver rinner tårarna ner .
när livet sviker är det bra att vara två .men ena halvan av
mej slutade förstå att när en vän försvinner finns det inte
mycket kvar . o ja glömmer dej mer för varje dag .
men jag blev lämnad här , som tack för hjälpen .
vi gick skilda vägar ,greppade tag i andras händer .
ja försökte göra allt men det va du som gjorde fel!
löften om att bry sig som inte längre finns mer .
va ärlig mot dej själv , är det såhär det skulle bli ?
i såfall trodde ja fel om hela dej och ditt liv .
du var en ängel för mej så varför hände det här ?
ett misstag som förändrar allt , hela min värld .
såklart jag vill va vänner . Men du ser att det inte går.
för varje gång ja ser dej river du upp gamla sår .
du har inte sagt förlåt , så jag kan inte ta emot det .
och all skit som ja fick ta . du är fan inte värd det .
vill du ha mej vid din sida får du börja med en sak .
ge tillbaka mitt liv , för de var det som du stal från mej .
alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skratta .
Det var du och jag till döden , ville aldrig ha någon annan
men ja glömmer dej mer för varje dag nu..
ja vet att det blir bättre men det känns inte hittills ,
ja fassnar i tankar och försöker ta mej loss. när ja
tänker på dagen , nånting hände mellan oss .
men nu vet ja var du står och ja behöver dej inte
vi bröt av våran band och dom gick av på mitten .
jag har kastat våra bilder , ja har saknat och glömt.
det var du och ja mot världen som kämpas till dötts.
du högg mig i ryggen , vad va det som hände ?
ja menar du och jag , vi skulle jämt va bästa vänner.
du har förändrats så mycket. ja vet knappt vem du är
vart tog den personen vägen som alltid fanns där ?
jag tror du vet vem du är , behöver inte säga namnet .
du förlorade min tillit när du släppte min hand .och jag vet
mycket väl att jag en dag kommer le , men när jag sitter
här o skriver rinner tårarna ner .
när livet sviker är det bra att vara två .men ena halvan av
mej slutade förstå att när en vän försvinner finns det inte
mycket kvar . o ja glömmer dej mer för varje dag .
men jag blev lämnad här , som tack för hjälpen .
vi gick skilda vägar ,greppade tag i andras händer .
ja försökte göra allt men det va du som gjorde fel!
löften om att bry sig som inte längre finns mer .
va ärlig mot dej själv , är det såhär det skulle bli ?
i såfall trodde ja fel om hela dej och ditt liv .
du var en ängel för mej så varför hände det här ?
ett misstag som förändrar allt , hela min värld .
såklart jag vill va vänner . Men du ser att det inte går.
för varje gång ja ser dej river du upp gamla sår .
du har inte sagt förlåt , så jag kan inte ta emot det .
och all skit som ja fick ta . du är fan inte värd det .
vill du ha mej vid din sida får du börja med en sak .
ge tillbaka mitt liv , för de var det som du stal från mej .
alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skratta .
Det var du och jag till döden , ville aldrig ha någon annan
men ja glömmer dej mer för varje dag nu..
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/c4rr0-k/416452628/