Monday 18 January 2010 photo 1/2
|
Jennifer 17/6-1994 - 18/1-2009
18/1-2009 - 18/1 -2010
Ett år redan, kan fortfarande inte fatta att du är borta ..
Kom hem efter en helg på Lalandia, sätter mig vid datorn,
Sara skriver och undrar om jag hade hört vad som hade hänt, hon berättade för mig att du hade somnat,
Jag ville inte tro på det, vilket gjorde att jag visste inte vad jag skulle göra,
åker hem till mamma, mamma berättar för mig när hon hämtade mig vid bussen, ville fortfarande inte tro på det.
Efter en stund efter att vi hade kommit hem så ringer Maria, och skulle berätta, det va först då jag fattade att det va sant..
Låg och grät hela natten..
Kom till skolan dagen efter,
flaggan på halvstång, helt tyst inne i skolan, ville inte gå in i korridoren, men va tvungen, helt tyst satt alla där, några grät, några kollade ner i golvet,
gick in, kramade vissa, dom öppnade klassrummet, stod utanför och tvekade på om jag skulle gå in, eftersom jag inte visste att jag skulle klara det, tog Nathalie i hand, och gick in i klassrummet, tittade på Din bänk, ett ljus, en blombuket och ett stort gult papper, jag klarade inte att sitta där inne länge, Linda pratade med oss, vi pratade om Dig, när klockan blev halv 10, sitter jag och kollar bort mot dörren, du brukade alltid komma då, och det enda jag ville va att dörren skulle öppnas, du kom in, men du kom aldrig, ist gick alla vi tjejer i klassen bort och pratade med kuratorn, där satt vi hela dagen, pratade om dig, pratade om alla våra minnen..
Åkte hem, dagen efter samma tid, halv 10 tittade jag mot dörren, men du kom inte då heller ...
Jag började förstå att jag aldrig skulle få träffa dig igen, det va det som gjorde mest ont, inte att du va borta, men att tänka tanken att aldrig få träffa dig igen,
saknaden efter dig, den är obeskrivlig,
Sov inte på flera dagar,
Minnesstunden för dig, den va fin,
begravningen, den va fin, gjorde riktigt ont, men va skönt att få ta ett sista förväl.
efter 2 månader hade jag kommit tillbaka till mitt "vanliga" jag, jag hade förstått att du inte ville att jag skulle va ledsen, du ville alltid att jag skulle må bra, skratta och va glad, jag blev glad för din skull, skulle det inte varit för dig så hade jag fortfarande varit så ledsen som jag va då,
Du fick mig att lära mig att man ska ta en dag i taget och leva nu, inte sen, det vill jag tacka dig för,
Vill även tacka dig för dessa 8 år jag fick tillsammans med dig, dom kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mina tankar,
du va en person som förtjänade ett långt liv, efter allt kämpande,
Jag älskar dig <3 !
efter 2 månader hade jag kommit tillbaka till mitt "vanliga" jag, jag hade förstått att du inte ville att jag skulle va ledsen, du ville alltid att jag skulle må bra, skratta och va glad, jag blev glad för din skull, skulle det inte varit för dig så hade jag fortfarande varit så ledsen som jag va då,
vila i frid.
många minnen <3
Och den dagen i skolan kommer jag nog
aldrig att glömma.. Den absolut värsta
dagen jag har varit med om.
1år har gått, och med tiden har vi
alla fått förstå att hon inte kommer
tillbaka. Det gör ont, men utan dig
och alla andra hade jag inte klarat
detta <3
Jennifer Olsson jag älskar dig,
Rest in peace <3 ! // Nathalie.H
vi saknar henne jätte mycket <3
det är svårt att förstå att en så nära har lämnat oss..
hon kommer alltid finnas i våra hjärtan, nu & föralltid (L)
Jag älskar dig Jennifer Olsson <33
Saknaden är så jävla stor glömmer aldrig minnena med Jennifer Känns inte som 1år har gått R.I.P Jennifer <33 Saknaden är obeskrivligt stor <3
36 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/caajsa-n/437893108/