September
Thursday 1 November 2007 photo 1/1
|
Lik dom änglar, som inte har några vingar, så faller jag till marken när jag vinglar runt i dimman, i timmar. Och jag hittar inte hem, jag är en ensam själ på min egna dödsbedd. Sitter fast, i ett hål av förtvivlan, det känns som alla hatar mej och vill se mej lida. Fingrarna mot halsen och pulsen slår hårt. Gråten i ögonen , jag skriker ut förlåt! Förlåt allihopa att jag blev som jag blev, förlåt mamma och pappa om jag gav er problem . Men jag är väl min, låt mej bara gråta mej till söms, och låta mej vara ensam där allting är som en mardrömm. Är jag kvarglömd eller bara ignorerad? Fuckad mentalt och jag pallar inte mera så nu ligger jag här lika äcklad av allt , äcklad av allt som en gång fanns i min famn. Som en ängel utan vingar, som en lampa utan ljus, som en himmel utan några stjärnor som en ande utan hus. Mitt innersta har vissnat , mitt yttre de skrattar jag vill inte visa att det är mej själv jag föraktar. Jag är förstörd av allt bråk och allt snack allt som gör mej lack och allt som tar på min kraft. Snart är jag på botten och simmar i mina tårar. Min kropp är bortdomnad och jag känner kalla kårar. Själen den gråter men dom kommer inte ut instängda i mej som försöker se ett ljus. Stanna klockan, vrid tillbaka låt mej börja om i skolan så jag kan ta igen den tid jag har förlorat. Jag snackar och tackar och vet att allting är fuckat jag backar och backar och tynar bort ganska sakta. Jag vet de skitsnack jag hörde var en bagatell men de som sägs bakom min rygg är långa som noveller. Jag fäller en tår när jag tänker på de unga åren när man lekte hela tiden och spela bandy på gården men det var då, nu är de nya tider och nya strider och nya hinder i livet. Titta inte hit igen jag är en vandrande vådnad som tärs av min plåga när jag målar mina tårar, vandrar runt i mörkret och försöker hitta dörren till de liv som jag hade hade, men allting är försvunnet , allting har brunnit min själ är som aska. Fastnat i en cirkel där jag vandrar väldigt sakta. gått igenom mkt skit i bara 15 år, 15 svåra år med massa ångest och bråk, massa skit massa jidder mina minnen är svarta , alla trampar på mitt liv som om de vore en matta. Fuck allting Fuck den värld vi lever i . Fuck alla dom som gjort mitt liv till en parodi . Jag är inte bara ledsen utan också jävligt förbannad, jag kommer alltid ha min ångest som trycker ner mej sakta, det är oerhört svårt att fatta en innerbörd när inte min bön blir hörd . Fuck it jag är körd !
Annons
Visa toppen
Show footer