Jag träffade henne nyligen; Vi gick runt och gjorde våra saker lite, det tog fram till kvällen innan vi träffades på riktigt tror jag. Jag klappade henne och hon spann i min famn, det var mysigt. Sen gick hon, jag ville mysa mer men jag kunde bara kolla på när hon gick och satte sig långt ifrån mig.

Mitt i natten kom hon till mig, hon slickade lite på mig så att jag vaknade. Jag visste att katter lätt blir lite myssugna sent på kvällarna så jag lät henne vara nära och jag kliade henne bakom öronen och klappade henne. Sen blev hon också trött och lade sig ner på samma madrass som mig, mitt bröst mot hennes rygg. Jag drog upp täcket upp över halva henne och där sov vi hela natten. Jag tror båda kände sig trygga.

Till slut kunde vi inte ligga kvar längre, vi åt frukost och myste lite mer, hon var inte skygg för mig längre och vi lekte lite. Vi lämnade varann på morgonen som om det vore naturligt att vi skulle ses igen.

...Men nu är jag här, och jag kan inte se hur jag kan få se henne igen. Det är sant att hon gick ifrån mig ett tag, men hon kom tillbaka till mig, och kom nära mig... Nu är det jag som åkt ifrån henne, hon lämnade mig för en kort stund men jag kan ha lämnat henne för alltid. Det vill jag inte, om man tycker om någon så borde man inte gå på det sättet, är det inte så?

Annons

The photo has no tags

December 2011