Bara nånting jag måste få ur mitt system, om jag skriver här så finns det en stor chans att det når personen det är riktat till.

Du är en person som betyder en hel del för mig, även fast vi inte träffas mkt längre. Om jag sa det till dig skulle du aldrig tro på mig antar jag, men så känns det. Tanken av dig får mig fortfarande att stanna upp och den drar då ofta ner mitt humör. Jag hatar din feghet och kommer antagligen aldrig att få en anledning att förlåta dig, du skulle aldrig våga ge mig en.

Jag antar att det är en mentalitet jag vill beskriva ikväll. En person som är så rädd för att bli sviken att hon sviker alla som kommer ens lite nära på riktigt. Som finner skydd i fantasier men i vissa fall blir så psykiskt isolerad i dem, att hon aldrig lyckas ta steget ut från dem, till folk som känner djupt för henne, antagligen dels i rädsla att bli sårad och dels för att fantasier kräver mindre ansträngning. Oavsett vad så vågar hon aldrig ge bort sitt hjärta helt utan håller sig till förhållanden som kan ske parallellt med hennes tänkta romans, och stöter bort alla de som söker att verkligen ersätta den.

I längden blir personen sårad på en ny nivå än vad hon hade blivit om någon svikit henne igen. Hon skriver till dig klockan ett på natten helt förstörd och säger att hon aldrig borde lämnat dig, att du betydde allt för henne och att hon hatar sig själv för den kvällen för länge sen när hon gav upp dig. Hatar sig själv för all den tiden hon sa till alla att ni aldrig var ett seriöst par. Säger att hon inser att ni två var det förhållande som hon vågat tro mest på, men inte vågat stanna kvar i... Och du kan knappt svara, personen har en plats så djupt inom dig att en rad från henne kan förändra allt du känner den kvällen, en sådan text från henne kan påverka allt du trodde du kände över huvud taget. Du säger att hon inte borde hata sig själv, att du tycker om henne och hon frågar om du tycker om henne, trots allt hon gjort mot dig. Några rader till så loggar hon ut, och lämnar dig känslomässigt utmattad... du inser att du inte rört din pokerturnering på nästan en timme, ser att nästan alla dina marker är borta, stänger rutan, skriver nåt på bdb och planerar att sen gå och lägga sig. (om nån här mot förmodan vet vem jag snackar om så säg inte att jag skrev det här till henne)

I slutändan antar jag att det inte finns nån riktig poäng med den här texten, personen jag beskrev kommer i flera exemplar bland folk jag tycker om och det är rätt förvånande egentligen. Att se den här personen på det sättet som jag såg henne ikväll fick mig att skriva ner det här samt några tankar om en annan person. Om nån känner igen sig i den här typen av person kanske du vill stanna upp och tänka efter, försöka ge värde åt de som är nära dig och komma till insikt med vart du är på väg egentligen. Innan din värld imploderar över dig. För även om du tror att du är viktig för många människor är sanningen den att folk som verkligen verkligen bryr sig om dig ofta är sällsynta...så förstör inte länken mellan dig och den personen som tänker på dig när den är stark, gör istället ditt bästa för att forma det förhållandet så som du egentligen vill ha det, det finns många sätt att vara nära någon men om du tappar länken, oavsett varför du gör det kommer du inse att de där starkare banden mellan personer kan vara väldigt svåra att ersätta med nya.

Väldigt fint skrivet Richard.