December
March 2014
Kapitel 10 Inte den enda Vid något tillfälle sluta jag gå och gav upp allt. Är jag död nu? Är allt över? Har jag lämnat mina problem bakom mig. Är döden ett mörker, finns det inget efter l
På andra sidan av rummet satt en man i en gammal soffa och såg på mig med ögon som nästan sken i mörkret. Av alla jag har mött sedan jag lämnade Portu så har ingen förhäxat mig som han. Fö
'' Beror på vem som fråga'' log mannen och kliade sig om hakan. '' Cordelia...'' svara jag lågt och undvek hans blick genom att se ut genom fönstret bakom honom. Solen sken klart på de gula och o
'' En halv dagstur från den förbjudna skogen'' sucka Enrique som att det var uppenbart. Mina ögon blev lika stora som ljusfatet. Den förbjudna skogen ligger åt motsatshål från Portu. Varenda mu
Redan dagen efter börja han sätta mig i arbete. Förutom att städa hans lilla stuga skulle jag även ta hand om hans lila trädgård full med växter jag aldrig sett tidigare. '' Växer de här end
'' Jag kommer vara på baksidan.. Det är helt förbjudet för dig så våga inte ens tänka på att gå dit''. Jag nickade och han lämnade mig ensam i trädgården. Jag vet inte hur länge jag stod
Sakta la jag handen på stugans vägg och såg runt kanten. Enrique var omsluten av ett stark ljus och i händerna höll han en enorm bok. Hans läppar rörde sig men jag kunde inte höra vad han sa.
Det blev ännu senare och jag sov med huvudet vilat mot bordsytan när dörren öppnades och Enrique kom in. '' Du behövde inte sitta uppe och vänta på mig'' sa han och hängde av sig väska från
Enrique lutade sig tillbaks i sin stol och betraktade mig. Jag fick en känsla av att han kunde se igenom mig och läsa varenda hemlighet jag känner till. Som att han kan se att jag såg honom tidiga
'' Därför jag vill inte gifta mig så ung''. '' De flesta i din ålder gifter sig, om inte yngre''. '' Jag vill inte gifta mig med någon som inte älskar mig'' fräste jag till och börja bli lite
Vintern kom snabbt och marken täcktes i djup vit snö. Inte mycket händer mig och Enrique, han är sällan här utan försvinner med sin väska ut i skogen pÃ¥ morgon och kommer inte tillbaks förrÃ
Jag vände mig om och såg på medan han tömde sin väska på rikedomar från hans besök i byn. Det finns så mycket jag vill säga men jag kan bara inte. Även om han står precis framför mig så
Mina knän skaka och jag försökte allt för att dölja det men misslyckades säkert. Han är ett viltdjur och jag ett lam. Jag la ansiktet i händerna och lätt panik tårarna rinna. '' Sedan andra
Istället slöt han sina armar om mig och strök mig över håret. '' Det är okej... Gråt inte'' viska han mot mitt hår. Om möjligen så grät jag mer men den här gången av lättnad och Enrique
Visa toppen
Show footer