March
Sunday 2 March 2014 photo 2/14
|
Change
På andra sidan av rummet satt en man i en gammal soffa och såg på mig med ögon som nästan sken i mörkret.
Av alla jag har mött sedan jag lämnade Portu så har ingen förhäxat mig som han. Förutom hans ögon som hade samma klara färg som mina var hans ansikte smalt och hans hud ljus som snö.
Men det som fånga mig mest var hans hår. Korta lockar med samma gyllene glans som mitt.
'' Ditt hår'' utbrast jag och han höll sig trött för pannan.
'' Jag hade mer väntat mig ett: Tack för att du räddade mitt liv när du fann mig i dina buskar''.
'' Tack'' mumla jag lite skamset '' Men jag har aldrig mött någon med lika hårfärg som mig''.
Mannen såg fundersamt på mig och stödde armarna mot sina knän.
'' Det är bara en hårfärg'' sa han som att han försökte övertala ett barn.
Jag såg chockat på honom.
Det är inte bara en hårfärg, för om det var det skulle jag inte behövt gömma mig hela mitt liv. Aldrig behövt känna mig ensam där på gården i Portu. Aldrig blivit tvingad till att gifta mig med prinsen, aldrig hamnat här.
'' Vart är jag?''
Annons
Visa toppen
Show footer