September 2010
ibland när tanken den får vandra fritt då är du den första som kommer upp i mitt huvud, jag tänker ibland på orden du sa, på alla stunder vi delat och på allt som var du, hur kunde allt
har varit borte 23 daga nu ungefär, men det känns som det har varit en jävla evighet, ni förstår inte hur jävla saknaden ni är, ni vet vilka ni är just nu hade jag bara velat åka hem och trä
hur fan kan du ha fått mig falla så snabbt för dig det är helt galet, kan inte sluta tänka på dig på ditt leende, ditt sät att prata ja allt<3