Friday 12 February 2010 photo 1/1
![]() ![]() |
Det är kväll, luften är kylig. Men för att jag är med dig så tinas jag upp.
Dina ögon glittrar, lägger knappt märke till det, för jag är där tiden står still, där tankarna är långt ifrån, och universum är nära.
Jag är i din kyss, i våran kyss, det landet där vi står i centrum och allt annat suddas ut. Allt handlar om dig och mig.
Den mest underbara känsla som någonsin kommit mig nära, som någonsin kommer komma mig nära. Dina läppar är så mjuka, vill vara vid denna tidpunkten med dig hela mitt liv, det är underbart.
Jag ser dig som en underbar tjej, den mest vackraste kvinnan som existerar. Vi har kyssts förut, men detta var annorlunda. För nu var det bara du och jag där, och det var det som räknades. Kan inte sluta tänka på den underbara människa som står tätt intill mig, det har bildats en kram, och jag kramar lite hårdare, och försöker signera till dig att jag aldrig vill lämna dig, eller låter dig lämna mig.
Vi står där, mellan ÖB, och rondellen. Jag vet det direkt att jag kommer att minnas denna stund för resten av mitt liv. Jag vill säga allt på samma gång, allt om mig, och fråga alla frågor jag kan komma över om dig. Jag är kär i dig, och allt jag vet älskar jag med dig. Men jag vill ta reda på mer. Men jag håller inne alla frågor, för dem hotar att förstöra stämningen i denna kalla höstnatt.
Klockan är strax vid 7, men du fick mig att tappa all uppfattning om omvärlden.
Vi glider isär, och kramen omvandlas till en lite mer otät kram, men jag ställer mig lite närmare och skapar den till en tät kram igen, för att känna din trygghet. En sådan känsla som får mitt hjärta att slå ett extra slag.
Men du börjar släppa kramen, men jag rör mitt huvud mot ditt, och det börjar hettas upp till en ny kyss. Kyssen blir av. Världen stannar upp, och allt från himelen fokuseras ner på oss två, det är bara vi som räknas. Bara vi, du och jag. Kärleken föder nya tankar, allt snurrar runt.
Men du börjar släppa fästet från mina läppar, och jag släpper mitt från dina. Vi säger hejdå.
Jag börjar gå mot bussen för att åka hem.
Det var kvällen då jag kände att det var ett "vi". Och jag gjorde ett misstag att gå till bussen, jag ångrar det djupt.
Men man kan väl inte spola tillbaka tiden?, eller kan man det? För isåfall vill jag spola tillbaks till denna kvällen, återuppta känslan, och få känna din närhet.
Ta mig dit igen, bara en gång till.
Dina ögon glittrar, lägger knappt märke till det, för jag är där tiden står still, där tankarna är långt ifrån, och universum är nära.
Jag är i din kyss, i våran kyss, det landet där vi står i centrum och allt annat suddas ut. Allt handlar om dig och mig.
Den mest underbara känsla som någonsin kommit mig nära, som någonsin kommer komma mig nära. Dina läppar är så mjuka, vill vara vid denna tidpunkten med dig hela mitt liv, det är underbart.
Jag ser dig som en underbar tjej, den mest vackraste kvinnan som existerar. Vi har kyssts förut, men detta var annorlunda. För nu var det bara du och jag där, och det var det som räknades. Kan inte sluta tänka på den underbara människa som står tätt intill mig, det har bildats en kram, och jag kramar lite hårdare, och försöker signera till dig att jag aldrig vill lämna dig, eller låter dig lämna mig.
Vi står där, mellan ÖB, och rondellen. Jag vet det direkt att jag kommer att minnas denna stund för resten av mitt liv. Jag vill säga allt på samma gång, allt om mig, och fråga alla frågor jag kan komma över om dig. Jag är kär i dig, och allt jag vet älskar jag med dig. Men jag vill ta reda på mer. Men jag håller inne alla frågor, för dem hotar att förstöra stämningen i denna kalla höstnatt.
Klockan är strax vid 7, men du fick mig att tappa all uppfattning om omvärlden.
Vi glider isär, och kramen omvandlas till en lite mer otät kram, men jag ställer mig lite närmare och skapar den till en tät kram igen, för att känna din trygghet. En sådan känsla som får mitt hjärta att slå ett extra slag.
Men du börjar släppa kramen, men jag rör mitt huvud mot ditt, och det börjar hettas upp till en ny kyss. Kyssen blir av. Världen stannar upp, och allt från himelen fokuseras ner på oss två, det är bara vi som räknas. Bara vi, du och jag. Kärleken föder nya tankar, allt snurrar runt.
Men du börjar släppa fästet från mina läppar, och jag släpper mitt från dina. Vi säger hejdå.
Jag börjar gå mot bussen för att åka hem.
Det var kvällen då jag kände att det var ett "vi". Och jag gjorde ett misstag att gå till bussen, jag ångrar det djupt.
Men man kan väl inte spola tillbaka tiden?, eller kan man det? För isåfall vill jag spola tillbaks till denna kvällen, återuppta känslan, och få känna din närhet.
Ta mig dit igen, bara en gång till.
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/camell/442523919/