June
Friday 17 April 2009 photo 1/1
|
Jag minns det som för en minut sen nästan. Jag skulle börja trean, var skitskraj för alla femmor som drog ner byxorna och visade rumporna hela tiden. Jag minns jag var så rädd att jag gick och gömde mig. Tiden gick och det var dags att säga hejdå till tvåan, där jag i vilket fall som helst inte trivdes. Jag hatade Mona och alla dom där. Jag ville hellre vara en A klassare, som jag var i nollan. Hehe det var kul. Jag klippte min lugg en gång alldeles sne för jag lekte frisör.
Men men, i vilket fall som helst är det första minnet jag har från trean att en viss Christina Öhlen sitter och berättar historier på en sorts trappa. Alla tjejer i klassen satt tysta som bävrar. Christina förklarade historier som att hon hade hoppat från en hög med väskor, ner i sin pool, precis som pocahontas.
Alla tjejer blev helt imponerade och kunde inte förstå hur Christina lyckats bygga ett så högt torn av väskor, så högt som berget i pocahontas. Jag blev sjukt imponerad, och tänkte att hon måste vara speciell. Jag blev typ kompis med henne redan då, och jag minns hur vi lekte butik och att vi hade limegröna kläder. Eller ja, låtsades att vi hade det. Sen lärde Christina mig hur man leker, att jag faktiskt fick bestämma, och inte bara den andre kompisen jag var med. Jag tyckte om Christina redan då, och hon var en pendlare. Hon stod aldrig på någons sida under ett bråk, utan ville alltid att allt skulle vara bra. Hon tyckte det var jobbigt. Jag var egentligen inte heller med i så många bråk, men jag tyckte alltid någonting, uttalade mig om saker. Jaja, jag var en lillgammal typ när jag var liten. Jag älskade att gå med min morfar på en hemlig äng vi hade och kolla på rådjur.
Men nog om det, jag fann en jävligt go vän för snart 6 år sedan. Den enda egentliga vän jag har från min tid från förr? Den första. Jag pratar inte ens med kille jag hade pusskalas med! Han och jag brukade käka glass och ha pusskalas. Inte ens han känner jag längre! Christina var den första jag lärde känna i min nya klass, och känner fortfarande!
Grejen jag egentligen jag vill förmedla är att jag mådde otroligt dåligt idag för jag var tvungen att säga hejdå och det är sjukt jobbigt, med Christina gjorde mig glad. Tack Christina! Du vet jag älskar dig bro <3 Vill du fortsätta bygga år av konstig men otroligt kul vänskap?
Alla tjejer blev helt imponerade och kunde inte förstå hur Christina lyckats bygga ett så högt torn av väskor, så högt som berget i pocahontas. Jag blev sjukt imponerad, och tänkte att hon måste vara speciell. Jag blev typ kompis med henne redan då, och jag minns hur vi lekte butik och att vi hade limegröna kläder. Eller ja, låtsades att vi hade det. Sen lärde Christina mig hur man leker, att jag faktiskt fick bestämma, och inte bara den andre kompisen jag var med. Jag tyckte om Christina redan då, och hon var en pendlare. Hon stod aldrig på någons sida under ett bråk, utan ville alltid att allt skulle vara bra. Hon tyckte det var jobbigt. Jag var egentligen inte heller med i så många bråk, men jag tyckte alltid någonting, uttalade mig om saker. Jaja, jag var en lillgammal typ när jag var liten. Jag älskade att gå med min morfar på en hemlig äng vi hade och kolla på rådjur.
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cancerkroppp/356953444/
Visa toppen
Show footer