Idag har varit en riktigt jobbig och energikrävande dag..
Hatar sjukhus... Allt med dem get mig ångest, och idag så fick jag lov att åka dit för dem ville sno blod av mig... Och min fobi för nålar tog verkligen över, och jag fick en jätte stor panik attack så dem fick lov att droga ner mig med lugnade, men knappt ens då kunde jag lugna ner mig...
Sen ville dem ta EKG på mig, där dem ville att jag skulle ta av mig alla kläderna förutom trosorna - och mitt kroppskomplex slog till så jag mådde bara ännu sämre.
Och sen, efter att ha blivit våldsamt antastad och penetrerad i armen samt bestulen på blod, blivit tvungen att strippa av mig mina kläder bland åskådare och fått et massa sugproppar placerade på hela mig kropp, för att inte tala om drogerna som dem fick i mig så trodde jag verkligen att allt var över... Men ack så fel jag hade, för dem skulle även väga mig... Och kroppskomplexen fortsätter att utsättas för tortyr!
Jag valde dock att titta bort, och sköterskan var i alla fall vänlig nog att inte berätta något för mig....
Och visst ja! Jag har nu fått ÄNNU en ny medicin jag måste ta!
Underbart!

Som tröst köpte min mor i alla fall en bok åt mig som en av mina favorit författare skrivit. <3

Och sen nu på kvällen när man äntligen börjat lugna ner dig så kommer ens far och - helt utan förvarning - SLITER av plåstret från min arm - som fortfarande värkte och var ömt - så man hamnade i chocktillstånd, blev rädd, började tänka tillbaka på dagens tidigare händelser och hamnade i ÄNNU en stor panik/ångest attack..... Vilket ledde till att jag fick lov att ta ännu mera lugnande...
Sen började man ju må så satans dåligt, för under all den uppståndelsen så slog jag min far flertal gånger av ren reflex...
Vill inte slå min far, vill inte att han ska känna skuld för att jag är nedbruten...
Har bett om ursäkt, men mår fortfarande dåligt över det..

Jag var tuffare som barn...
Önskar att jag var ett litet barn igen...
Jag hade aldrig dessa problem då...
När blev jag såhär förstörd på insidan..?

Annons

The photo has no tags

Tvekan Mon 23 Mar 2015 16:51

Fy fasen vilken traumatisk dag. Förstår inte varför du behövde ta av dig så mycket. Hoppas att du slipper må dåligt av detta efteråt.

Tvekan Mon 23 Mar 2015 16:51

Fy fasen vilken traumatisk dag. Förstår inte varför du behövde ta av dig så mycket. Hoppas att du slipper må dåligt av detta efteråt.

2 comments on this photo

March 2015