May
Monday 15 February 2010 photo 1/1
|
Minns hur du tyckte jag var gullig, när jag satt där vid mitt lego och kände mig kunglig, tänder ett ljus för tiden som varit?!
För det kommer aldrig bli som det var en gång i tiden, med dig var jag trygg, med dig delade jag alla stunder i mitt liv! Utan dig känner jag mig så tom, har kännt mig tom i 776 dagar, och det har varit dom jobbigaste 21/2 åren i mitt liv, och den jobbigaste tiden har bara börjat. Du var där en gång i tiden, men nu kommer du aldrig åter?!
Vi sa alltid "hoppas du så hoppar jag2 men då blev det inte för du hoppade aldrig, utan du hamnade i fel gränd vid fel tidpunkt, med fel folk. Varför var det just nu, Varför var du tvungen att spela hjälte för den stunden, om du bara hade agerat en nanosekund tidigare på ett annat sätt hade du varit här idag med mig, och delat dom roliga stunder jag haft sedan du gick in i dimman, delat alla dom stunder med mig. Du hade varit den som jag kunnat legat och pratat med i flera timmar i telefon, så som vi gjorde ett tag innan du gick din väg. Du kommer aldrig att se solen gå varken upp eller ner, men du kommer alltid att vandra i mina tankar, för du är utan tvekan en kusn som alla borde få ha! Du var en person jag litade på mer än jag litade på mig själv, utan dig litar jag tyvärr inte på någon, du var kanske inte min biologiska kusin, men du kändes som det, allt du sa du uppleft innan vi träffades, allt det känndes som jag upplevt tillsammans med dig i dina tankar!
Saknar dig så kusin Simon!
Du lever alltid kvar i mina minnen!
15/8-90 - 8/11-07
28/4-95 - 8/11-07
Tänder ett ljus för tiden som varit, tiden som inte var som vanligt. Du tyckte jag var liten och gullig där jag satt vid mitt lego och kände mig kunglig!
För det kommer aldrig bli som det var en gång i tiden, med dig var jag trygg, med dig delade jag alla stunder i mitt liv! Utan dig känner jag mig så tom, har kännt mig tom i 776 dagar, och det har varit dom jobbigaste 21/2 åren i mitt liv, och den jobbigaste tiden har bara börjat. Du var där en gång i tiden, men nu kommer du aldrig åter?!
Vi sa alltid "hoppas du så hoppar jag2 men då blev det inte för du hoppade aldrig, utan du hamnade i fel gränd vid fel tidpunkt, med fel folk. Varför var det just nu, Varför var du tvungen att spela hjälte för den stunden, om du bara hade agerat en nanosekund tidigare på ett annat sätt hade du varit här idag med mig, och delat dom roliga stunder jag haft sedan du gick in i dimman, delat alla dom stunder med mig. Du hade varit den som jag kunnat legat och pratat med i flera timmar i telefon, så som vi gjorde ett tag innan du gick din väg. Du kommer aldrig att se solen gå varken upp eller ner, men du kommer alltid att vandra i mina tankar, för du är utan tvekan en kusn som alla borde få ha! Du var en person jag litade på mer än jag litade på mig själv, utan dig litar jag tyvärr inte på någon, du var kanske inte min biologiska kusin, men du kändes som det, allt du sa du uppleft innan vi träffades, allt det känndes som jag upplevt tillsammans med dig i dina tankar!
Saknar dig så kusin Simon!
Du lever alltid kvar i mina minnen!
15/8-90 - 8/11-07
28/4-95 - 8/11-07
Tänder ett ljus för tiden som varit, tiden som inte var som vanligt. Du tyckte jag var liten och gullig där jag satt vid mitt lego och kände mig kunglig!
Visa toppen
Show footer