December
Sunday 12 July 2009 photo 2/4
|
Kreativitet och skapande är ju viktigt för väldigt många. Vi behöver det för att uttrycka oss, slappna av osv., inget konstigt med det. Däremot är det svårare att få fram precis varför man skapar och hur man känner inför det, vad man strävar efter. Jag har iaf jäkligt svårt att definiera det där. Det är för abstrakt och viktigt för att kunna sätta ord på utan att det blir jääävligt pretto. Jag brukar gå igång och försöka förklara passionerat med en glasartad blick, och oftast blir reaktionerna ett något ointresserat och skeptiskt: "eeeh...okeeej". Så jag bruka ge upp och känna mig missförstådd (klyscha nr 1 avklarad!)
En av de få som inte reagerar så, och kanske till och med förstår, är min mamma. Vi kan vara väldigt olika, men när det gäller kreativitet och hur vi ser på många saker, är vi nog väldigt lika. Jag känner mig aldrig löjlig när jag berättar om en ny tavelförälskelse, kärleken till en gammal jordglob, magin i en skogspromenad eller vad det nu kan vara. För jag vet att hon känner samma saker.
När jag var liten höll mamma på med miniatyrer, porslinsdockor och dockskåp. Sedan började hon modellera större, "one of a kind"- dockor. Pappa är en överjävlig snickare och stod för alla detaljer i stål och trä. På senare år har mammas kreativitet främst visat sig i hemmet. Jag har aldrig träffat någon som kan skapa ett hem som min mamma. Och då menar jag verkligen skapa. Att komma hem till henne är som att få en överdos av inspiration. Som att vandra in i en sagovärld eller gammal engelsk deckare. Jag behöver väl knappast förklara var jag fått min förkärlek till sagor och sägner ifrån? Vi bodde på landet när vi var små och mamma visade precis var stigen till bergakungens boning gick och fyllde mitt lilla huvud med berättelser om älvor, troll och hustomtar. Tron på jultomten försvann tidigt, men älvor och andra oknytt trodde jag på lääääänge. Och det är jag väldigt glad för.
"If you can see the magic in a fairy tale, you can face the future" /Danielle Steel
En av de få som inte reagerar så, och kanske till och med förstår, är min mamma. Vi kan vara väldigt olika, men när det gäller kreativitet och hur vi ser på många saker, är vi nog väldigt lika. Jag känner mig aldrig löjlig när jag berättar om en ny tavelförälskelse, kärleken till en gammal jordglob, magin i en skogspromenad eller vad det nu kan vara. För jag vet att hon känner samma saker.
När jag var liten höll mamma på med miniatyrer, porslinsdockor och dockskåp. Sedan började hon modellera större, "one of a kind"- dockor. Pappa är en överjävlig snickare och stod för alla detaljer i stål och trä. På senare år har mammas kreativitet främst visat sig i hemmet. Jag har aldrig träffat någon som kan skapa ett hem som min mamma. Och då menar jag verkligen skapa. Att komma hem till henne är som att få en överdos av inspiration. Som att vandra in i en sagovärld eller gammal engelsk deckare. Jag behöver väl knappast förklara var jag fått min förkärlek till sagor och sägner ifrån? Vi bodde på landet när vi var små och mamma visade precis var stigen till bergakungens boning gick och fyllde mitt lilla huvud med berättelser om älvor, troll och hustomtar. Tron på jultomten försvann tidigt, men älvor och andra oknytt trodde jag på lääääänge. Och det är jag väldigt glad för.
"If you can see the magic in a fairy tale, you can face the future" /Danielle Steel
Visa toppen
Show footer