Nu vet jag att alla inte tror på det här med kommunikation med djur, vilket jag gör,
men det här nedan är i alla fall från "samtalet" med Floyd då vi tog honom till Kaisa.

Hur mår du? Påtagligt mjukare och rörligare i sin kropp. Han har också slappnat av mentalt nu,
känner tillhörighet och vet att han har sin flock. Är lite reserverad och vågar inte helt lita på att han
ska får stanna här. Han vågar inte riktigt öppna sig och ge allt i relationen ännu,
han kommer att bli mera tillgiven och lyhörd när han känner sig helt trygg i att han får stanna.
Ord hjälper inte här, han behöver få erfarenhet av det. Spänd i sina nackmuskler,
spänd i midjans muskler på höger sida, de känns kortare. Lite oro i magen. Känslig mage (blanda inte en massa olika sorter, som kryddig eller rökt mat). Enkel mat utan tillsatser känns bäst för honom. Är lite mentalt påverkad av att han inte fått äta sig mätt som unghund,
denna rädsla börjar lägga sig, och han har sett att hans mat finns kvar.

Hur trivs du i din familj? Slappnar av allt mera. Håller fortf. koll på vad som händer,
men slappnar av allt mera. Har burit på en känsla av att han snart skulle bli hämtad, bortförd.
Igen, som han säger. Att inte veta hur hans dag skulle gestalta sig, har för honom inneburit
ett stressmoment. Inget har varit säkert i hans värld tidigare. Just rutiner och att han kan
förutse vad som kommer att hända ger honom trygghet. Försök att hålla på några fasta rutiner
varje dag! Det gör honom gott. Viktigt att matte är konsekvent eftersom han har tidigare erfarenhet
av att det kvinnor säger inte betyder något. Han har inte behövt lyda dessa kommandon tidigare.
Floyd har ett behov av att få höra att han är vacker.. bli bekräftad att han är en bra familjehund
och att ni uppskattar hans insatser som flockmedlem.

Vad tycker du om din mat? Maten har nu inte samma centrala plats i hans liv, han är inte längre
ständigt hungrig. Se upp med stress! Det kan få honom att tappa i vikt, äta kan han göra,
men kroppen kan inte ta till sig näringen om han ofta är stressad eller inte förstår vad som händer
i hans liv. Jag vet inte hur mycket fett hans mat innehåller i dag,
men just nu känns det som om han kan behöva få lite extra olja på maten.

Tycker du att du får röra på dig tillräckligt mycket? Det gör inget att det inte blir lika mycket
varje dag. Känner mig inte längre spänd för att jag har så mycket inneboende överskottsenergi.
Det har blivit mycket bättre. Frustrationen inom mig gjorde också att jag kände att jag ville
röra mera på mig för att bli av med den känslan. Men, rörelse är viktig och att jag får tänka
och jobba, lära mig saker tycker jag om. Men kan ibland ha svårt att fokusera.
Det allra viktigaste för mig är att få känna tillhörighet. (Jag upplever att Floyd kommer att vilja jobba mera och kunna koncentrera sig bättre när han landat i att han ska stanna hos er!)

Varför äter du inte upp din mat nu, som du gjorde i början hos oss? Floyd äter så mycket så
att han känner sig mätt. Som tur är har matbristen inte gjort honom till en frossare,
utan han lyssnar fortfarande på sin mage. Äter så att det känns lugnt och skönt i den. Den här
maten är inte lika smakstrak som annat han fått. Han blir lugnare i magen av den han nu får.

Vad tycker du om att följa med till stallet, jobbet och så? Att han får följa med,
tycker han är viktigt. Han kan nu slappna av bättre, och han känner sig viktig och betydelsefull
när han inte behöver vara själv så mycket. Han har väntat länge många gånger tidigare.

Finns det något som du tycker om och vill göra eller ha mera av? Att få lyckas när ni tränar
är så viktigt för honom! Han har med sig en känsla av att han är svårt att lära.. Jag upplever
inte att han är ointelligent på något sätt, men han måste vara motiverad! Sitta nära är viktigt
och att få komma upp i möblerna. Det upplever han som verkligt statushöjande!
Att sitta i baksätet trivs han också med, just för att han kommer upp i samma nivå som ni!

Känner du dig ensam, eller tycker du att du får vara tillräckligt med din familj?
För Floyd så har det varit en stor omställning att få komma till er. Han har inte blivit medvetet
illa behandlad tidigare, inga slag och så. Men han har fått vänta mycket och ibland har han
inte fåt sina grundbehov tillfredsställda. Han upplever att ni är mycket tillsammans!
På sikt kommer han att välja att stanna hemma ibland, i stället för at följa med. Då kommer
han vara så trygg och säker att det blir ett medvetet och naturligt val. Låt honom då göra det.

Hur är din relation till husse och matte? Floyd behöver öva på att förlänga tiden han orkar
vara uppmärksam. Tappar lätt fokus och ser/hör andra saker som fångar hans intresse. Det handlar oftast inte om att han inte vill, utan att han behöver träna på att hålla fokus,
han är ung och har inte fått göra något sådant här tidigare. Jobba på lyhördheten!
Han har kapacitet att bli mycket känslig för tecken. Han kommer att ha möjlighet att öva
upp förmågan att vara helt fokuserad på människan som visar honom vad han ska göra.
Då, kan han i stället ”tappa” hörseln, dvs. han hör inte andra ljud omkring sig för att han
är så koncentrerad på tecknen. Ni har gett honom jättemycket tid,
och det har varit läkande för honom! Nu är det dags att ställa lite större krav på honom,
nu mår han bra och det är inte synd om honom längre. Försök att släppa den känslan! Ge honom
förtroende att växa med! Han kan och vill vara en bra hund i sin flock.
(Här börjar Floyd bli lite trött i huvudet.. han har verkligen varit uppmärksam länge!)

Husse tycker att du är rädd om dina tassar, varför är det så? Ja, här finns en rädsla för att
få dem klämda eller trampade på. Han har tidigare haft långa klor, så att det känts obehagligt
när han gått. De har fått hjälp att klippa och då ansåg man det nödvändigt att klippa ned i pulpan,
då klorna blivit så långa. Så Floyd har anledning att vara rädd, för det har gjort ont!
När vi talar om detta, så vill han ligga nära mig, på mina fötter. Detta är ett jobbigt minne,
som väcks när man håller fast hans tassar och när man ska klippa klor, förstås.

Hur kan vi hjälpa dig att släppa rädslan? För Floyd är det upp till bevis som gäller,
han vill verkligen se att det inte gör ont, men han vill heller inte bli rädd i situationen.
Jag berättar för honom att han har så korta fina klor nu, att man inte behöver klippa i pulpan.
Pröva att fila ned hans klor och se om det går bättre, då det kanske inte är lika jobbigt?

Man ryser i hela kroppen när man läser detta.Det märks att han trivs hos er.