July
Monday 29 September 2008 photo 4/10
|
Skrivet 7 Januari 2006
Att skära sig!
innan jag verkligen gjorde det så mådde jag dåligt jag tänkte på döden och hur ful jag var. jag tänkte inte på mina vänner eller det som jag älskar mest av allt, mina hästar, vännerna, och allting gott runt omkring. man var ju en fjortis så man gick ju runt och sa jag vill dö jag ska ta livert av mig, blablabla allt sånt tjafs, men när jag själv verkligen upplevde det så känndes det inte så fjortis jag menade allvar men ingen lyssnade tills den dagen nån upptäckte ärren som jag har skurit på mina armar, djupa och sårade, blottade min själ för allmänheten!
jag trodde inte någon gillade mig eller att mina vänner inte var lojala men nu i efterhand så har jag kunnat plocka bort dem som inte var mina vänner.
många små ungar säger liksom åååh jag vill dö typ. men man vet aldrig riktigt vilka som menar allvar! så var det för mig alla trodde jag var knäpp och sådant men när dom väl fick upp ögonen så började dom bry sig på ett helt annat sätt dom brydde sig verkligen och då mådde jag bättre och fick tag om mitt liv igen. men sedan började massa annt skit att hända morsan och jag grälade minst 7 gpånger om dagen och det gick jätte dåligt i skolan och jag blev bara sämmre!
så kom en viss kille in i mitt liv, och jag mådde bra jag kännde mig vacker även om jag såg förjävligt ut, men han sa alltid samma sak som fick mej att må bra, du är alltid vacker oavsett om du har smink eller inte! eller någonting sådan.
jag fick ett bra självförtroende och jag mådde bra. men sedan började allt krångla och han gjorde slut på hösten och skolan gick bara sämmre och allting bara föll igen. jag skar mig på nytt och jag blev bara glad när blodet rann ner för min arm och blodade ner min tröja jag bara log, jag kännde snart är det över snart slipper jag detta, men så blev det ju ointe jag dog inte och jag fortsatte må dåligt. allting jag hade kämpat för bara rasade igen. ingen av mina vänner vet nånting och jag vill heller inte berätta men om dom ser min dagbok nångång så kommer dom kanske inte förstå. men om dom frågar mig så ska jag berätta för dem! jag ska visa dem min sida av sanningen. och jag ska vara öppen mot dem. men jag vill inte berätta utan att dom frågar mig. utan dom ska själva få förstå och se och känna min smärta.
Hur ser man?
om din vän mår dåligt eller att du i alla fall tror det så se henne i ögonen och fråga Hur mår du gumman?! visa att du bryr dej visa att du verkligen är hennes vän.
mina vänner har inget sett, jag säger ibland att jag bara är lite dålig och så. men det är bara en stor lögn, innerst inne så mår jag väldigt dåligt, mitt leende ljuger så himla mkt men mina ögon dom ljuger aldrig, aldrig ljuger dom, ögonen kan inte ljuga. så ögonen är svaret!
ta vara på era vänner, och era liv även om inte jag kan det! pussar&kramar
CarolineLund
Att skära sig!
innan jag verkligen gjorde det så mådde jag dåligt jag tänkte på döden och hur ful jag var. jag tänkte inte på mina vänner eller det som jag älskar mest av allt, mina hästar, vännerna, och allting gott runt omkring. man var ju en fjortis så man gick ju runt och sa jag vill dö jag ska ta livert av mig, blablabla allt sånt tjafs, men när jag själv verkligen upplevde det så känndes det inte så fjortis jag menade allvar men ingen lyssnade tills den dagen nån upptäckte ärren som jag har skurit på mina armar, djupa och sårade, blottade min själ för allmänheten!
jag trodde inte någon gillade mig eller att mina vänner inte var lojala men nu i efterhand så har jag kunnat plocka bort dem som inte var mina vänner.
många små ungar säger liksom åååh jag vill dö typ. men man vet aldrig riktigt vilka som menar allvar! så var det för mig alla trodde jag var knäpp och sådant men när dom väl fick upp ögonen så började dom bry sig på ett helt annat sätt dom brydde sig verkligen och då mådde jag bättre och fick tag om mitt liv igen. men sedan började massa annt skit att hända morsan och jag grälade minst 7 gpånger om dagen och det gick jätte dåligt i skolan och jag blev bara sämmre!
så kom en viss kille in i mitt liv, och jag mådde bra jag kännde mig vacker även om jag såg förjävligt ut, men han sa alltid samma sak som fick mej att må bra, du är alltid vacker oavsett om du har smink eller inte! eller någonting sådan.
jag fick ett bra självförtroende och jag mådde bra. men sedan började allt krångla och han gjorde slut på hösten och skolan gick bara sämmre och allting bara föll igen. jag skar mig på nytt och jag blev bara glad när blodet rann ner för min arm och blodade ner min tröja jag bara log, jag kännde snart är det över snart slipper jag detta, men så blev det ju ointe jag dog inte och jag fortsatte må dåligt. allting jag hade kämpat för bara rasade igen. ingen av mina vänner vet nånting och jag vill heller inte berätta men om dom ser min dagbok nångång så kommer dom kanske inte förstå. men om dom frågar mig så ska jag berätta för dem! jag ska visa dem min sida av sanningen. och jag ska vara öppen mot dem. men jag vill inte berätta utan att dom frågar mig. utan dom ska själva få förstå och se och känna min smärta.
Hur ser man?
om din vän mår dåligt eller att du i alla fall tror det så se henne i ögonen och fråga Hur mår du gumman?! visa att du bryr dej visa att du verkligen är hennes vän.
mina vänner har inget sett, jag säger ibland att jag bara är lite dålig och så. men det är bara en stor lögn, innerst inne så mår jag väldigt dåligt, mitt leende ljuger så himla mkt men mina ögon dom ljuger aldrig, aldrig ljuger dom, ögonen kan inte ljuga. så ögonen är svaret!
ta vara på era vänner, och era liv även om inte jag kan det! pussar&kramar
CarolineLund
Jag älskar dig min underbara<3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/carro89queen/273157886/
Visa toppen
Show footer