När började tiden gå så fruktansvärt fort? Man satt ju nyss vid en bänk och skrev sitt namn det snyggaste man kunde för att klistra fast den på skolbänken, gav varandra "BEST FRIENDS"- halsband för att visa vem som var ens bästis, men sedan tog man tillbaka det lika fort för att bästisen hade hade varit med någon annan på rasten.Jag minns fortfarande känslan jag hade när den första finnen dök upp. man trodde livet var över och tårarna bara sprutade. Det var inte längesen man gick på disco för att man kanske skulle få träffa den killen man tyckte var söt. hade man tur fick man en danss eller två, och efter att man dansat var man ju också helt plötsligt tillsammans. Ett förhållande var slut efter en vecka, och då lämnade man en lapp i skolbänken till sin kille där det stod " jag gör slut." Det känns som att det var nyss jag vaknade upp på nätterna alldeles rädd och ensamast i världen på grund av en hemsk mardöm. Man tog med sig kudden och gick in försiktigt på tå till mamma och berättade om den hemska drömmen man hade haft och det slutade med att man fick krypa ner i sängen mellan mamma och pappa och somna där. Det var den enda tryggheten man hade och man visste att dem skulle skydda en från alla hemska monster som kunde finnas. Hade man problem med något, eller om en leksak gick sönder eller om man själv gjorde illa sig så var lösningen inte svår - en kram från mamma räckte alltid. Det var ju nyss som jag, enligt mamma, var en "pain in the as". man skrek och berättade för sin mamma hur mycket hon förstörde ens liv, och hur mycket ALLA andra fick göra men som ens egen mamma alltid sa nej till. Det var nyss man testade gränserna och smet ut på nätterna för att visa att man inte behövde någon som bestämde över en. Under tonåren var jag en skrikande gnällande människa som bara hade "problem" och lät det gå ut över andra. det var nu man trodde att hela världen hatade en och att man måste passa in överallt för att bli accepterad.. var det inte igår..? Fortfarande är det mycket man inte har gått igenom i livet. men det är så otroligt mycket som har hänt runt omkring en, och hur man själv har förändrats genom åren. Frågan är när allt det här hände? om några månader är det jag och mina klasskompisar som springer ut ur skolan och har tagit studenten. jag minns det fortfarande som att jag var liten och hur mycket jag saknar det. allting går så frukansvärt fort nu, och det är så mycket som händer hela tiden.. varför måste tiden gå så fort? för fort...

Annons

The photo has no tags

January 2012