Jag vill backa tillbaka tiden, men jag vill inte få höra orden igen, vill inte va med om bråken mellan er, vill inte se dig dricka glas på glas och bli fullare och fullare. Jag minns en gång när jag kom hem ifrån skolan, pappa var inte hemma som vanligt och jag slutade tidigare än vanligt i skolan, du hade druckit, du kom och kramade mig i hallen så att jag inte kunde andas. Jag kände din andedräkt emot mej, jag fick en klump i halsen, jag visste att du inte var som vanligt,du va full, jag backade, du undrade vad det var, jag sa nej det är inget. Jag ljög.

Jag blev illamående.

Jag sa att jag skulle till en kompis, hon sa okeej, mamma gick iväg , jag tog på mig mina skor och skulle precis gå men mamma kom tillbaka och frågade som vanligt " och vart ska du gå Carro? " Jag blev ännu mer illamående " men du sa ju att jag fick gå till min kompis? " Mamma ger mej den där blicken hon brukar ge mej " och när sa jag det?! " Mamma började höja rösten, jag blev rädd, visste inte vart jag skulle ta vägen. " du sa ju det för en liten stund sen men vi struntar i det " Jag pratade lite tystare än vanligt. mamma kollade på mig med en arg blick. " DET ÄR VÄ L KLART ATT DU SKA FÅ GÅ UT!" Nu skrek hon och jag sa okeej med liten röst och gick ut i porten. Jag var livrädd, trodde hon skulle göra om det hon alltid gjorde emot mig, jag bode högst upp med mamma pappa och min syster , 3 våningar upp, jag blev yr, jag kände mig helt konstig, precis när jag skulle ta det första trappsteget svimmade jag, ramlade ned för alla trapporna och hamnade medvetslös på marken i ungefär 10 minuter. Jag vaknade, jag visste inte var jag var men visste att jag skulle fly, fly ifrån mamma, jag sprang över till andra sidan där min kompis bodde i en lägenhet, såg mamma i mitt fönster och jag såg glad ut och vinkade, hon gick därifrån, jag såg det och väntade i 2 minuter innan jag sprang upp mot bergen, sprang och sprang till mitt lugna ställe där ingen visste var jag var där jag kunde va själv och tänka, när jag kom tillbaka hem hade ingen bryts sej om att jag hade varit bora så länge, pappa kom inte hem den natten, han jobbade. Jag hade inte ätit på länge jag hade ingen att prata med, jag ville inte finnas. Jag var sju år. Jag blev mobbad, det har jag alltid blivit. Jag har blivit behandlad som ett svin, ja jag har slagits hela mitt liv men det har vart självförsvar, jag tål inte alla, jag tar lätt illa upp, blev misshandlad i skolan förut men inte va det ngn som brydde sig, jag har ett svårt liv men jag lever!

Annons

The photo has no tags

Camera W595

Focal length 4 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/640 s

ISO 64

Date

January 2014