October
Wednesday 16 September 2009 photo 2/5
|
Alltså, vet ni vad det värsta är ?
Ångesten inför framtidsvalet.
Alltså, det tyngsta beslutet vi kanske någonsin kommer att behöva ta, ligger på våra axlar. Det vi presterar nu kommer att stå i siffror på vårat lönebesked om 20 år. Varför ska vi ta ett sånt beslut nu ? Varför ska 14-15 åringar ta ett beslut som kommer påverka oss själva i framtiden nu ?
De betygen vi får nu, kommer vara avgörande för hur vi kommer leva i framtiden. Varenda läxförhör, varenda prov, allting vi säger kommer bedömmas, skrivas ihop, räknas som poäng, och ju mer poäng man får, destor fler nycklar till gymnasiet får man.
Om man misslyckas totalt i nian, kommer det föralltid följa med oss.. Vi kommer aldrig kunna slänga betygen och säga whatever, det spelar väl ingen roll.
Man kanske inte ens har hittat sej själv än, skolkar och skiter i skolan helt totalt, man bryr sej mer om att vara tuff och accepterad av sina vänner att man ger upp skolan totalt. Ens vänner kommer inte hälsa på dej i din lilla tvåa i något sunkigt bostadsområde sen om 15 år. Dom kommer inte klappa dej på axeln och säga "fan va tuff du är, fan va tuff du är som sabbade skolan, ser du nu vad du fick, det är väl tufft. eller hur ?". Dom kommer antagligen sitta i skiten själva.
Ska sånna personer som inte vet vad dom vill med sitt liv behöva reda ut det på några månader.
Tillexempel jag, vad vill jag göra ? Vad vill jag göra när jag blir vuxen ?
Läkare, advokat, polis, ekonom, lärare (?), kanske vill jag jobba på bank, eller jag kanske vill bli arkitekt, eller jag kanske vill jobba med barn, eller bli personlig assistent, jag kanske vill jobba som tekniker, jag vet inte vad jag vill göra.
Jag vet vad jag vill göra efter gymnasiet, jag ska plugga på den där skolan för reseledare, för att sen dra ut i några år med ving eller fritidsresor och vara reseledare. För att uppleva saker, jobba men samtidigt se så stor del av världen. Det är en dröm jag har. Det kommer jag göra. Men när jag kommer hem då ? Då ska jag ha min gymnasieutbildning att luta mej tillbaka på, antingen söka vidare till högskola eller börja jobba. Jag är absolut inte den personen man bör fråga vad jag vill hålla på med i framtiden. Jag har absolut ingen aning. Och det börjar ju dra ihop sej.
The final decision. Bara några månader kvar så har jag skrivit upp mina val, jag har antagligen skrivit på papprerna och gett dom till skolan. Då vilar min framtid på att mina betyg ska räcka till, att dom ska räcka ända fram till målsnöret och sen ta mej i mål.
Alltså usch vad jag tänker för mycket ibland. Och allt detta, utav att jag satt och gjorde en fysikläxa.
Men jag måste säga att jag har världens ångest.
Jag kommer såå faila, totalt. Som med det mesta annat kommer jag faila totalt och behöva ta typ IV linjen för att jag inte kommer in på dom linjerna jag vill.. Alltså.. bläää.. Negativ ftw..
Ångesten inför framtidsvalet.
Alltså, det tyngsta beslutet vi kanske någonsin kommer att behöva ta, ligger på våra axlar. Det vi presterar nu kommer att stå i siffror på vårat lönebesked om 20 år. Varför ska vi ta ett sånt beslut nu ? Varför ska 14-15 åringar ta ett beslut som kommer påverka oss själva i framtiden nu ?
De betygen vi får nu, kommer vara avgörande för hur vi kommer leva i framtiden. Varenda läxförhör, varenda prov, allting vi säger kommer bedömmas, skrivas ihop, räknas som poäng, och ju mer poäng man får, destor fler nycklar till gymnasiet får man.
Om man misslyckas totalt i nian, kommer det föralltid följa med oss.. Vi kommer aldrig kunna slänga betygen och säga whatever, det spelar väl ingen roll.
Man kanske inte ens har hittat sej själv än, skolkar och skiter i skolan helt totalt, man bryr sej mer om att vara tuff och accepterad av sina vänner att man ger upp skolan totalt. Ens vänner kommer inte hälsa på dej i din lilla tvåa i något sunkigt bostadsområde sen om 15 år. Dom kommer inte klappa dej på axeln och säga "fan va tuff du är, fan va tuff du är som sabbade skolan, ser du nu vad du fick, det är väl tufft. eller hur ?". Dom kommer antagligen sitta i skiten själva.
Ska sånna personer som inte vet vad dom vill med sitt liv behöva reda ut det på några månader.
Tillexempel jag, vad vill jag göra ? Vad vill jag göra när jag blir vuxen ?
Läkare, advokat, polis, ekonom, lärare (?), kanske vill jag jobba på bank, eller jag kanske vill bli arkitekt, eller jag kanske vill jobba med barn, eller bli personlig assistent, jag kanske vill jobba som tekniker, jag vet inte vad jag vill göra.
Jag vet vad jag vill göra efter gymnasiet, jag ska plugga på den där skolan för reseledare, för att sen dra ut i några år med ving eller fritidsresor och vara reseledare. För att uppleva saker, jobba men samtidigt se så stor del av världen. Det är en dröm jag har. Det kommer jag göra. Men när jag kommer hem då ? Då ska jag ha min gymnasieutbildning att luta mej tillbaka på, antingen söka vidare till högskola eller börja jobba. Jag är absolut inte den personen man bör fråga vad jag vill hålla på med i framtiden. Jag har absolut ingen aning. Och det börjar ju dra ihop sej.
The final decision. Bara några månader kvar så har jag skrivit upp mina val, jag har antagligen skrivit på papprerna och gett dom till skolan. Då vilar min framtid på att mina betyg ska räcka till, att dom ska räcka ända fram till målsnöret och sen ta mej i mål.
Alltså usch vad jag tänker för mycket ibland. Och allt detta, utav att jag satt och gjorde en fysikläxa.
Men jag måste säga att jag har världens ångest.
Jag kommer såå faila, totalt. Som med det mesta annat kommer jag faila totalt och behöva ta typ IV linjen för att jag inte kommer in på dom linjerna jag vill.. Alltså.. bläää.. Negativ ftw..
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/casshi/409959231/
Visa toppen
Show footer